Naturen gör sig redo för vintervila och marken bäddas in av nedfallna löv.

Jag tänker på hur sommaren har varit och får landa i att vi har haft några riktigt varma dagar, vi har haft dagar med kraftigt åskväder med dunder och brak med nedslagna blixtrar, många regniga dagar och mycket mygg, ovanligt mycket mygg. Sommaren 2022 har gått över till höst som nu håller på att gå över till vinter här uppe i Kiruna.

Kurravaara

En sommar som inte har varit lik någon annan sommar, jag har varit så gott som hela semestern i den byn som jag har vuxit upp i, där jag har mina rötter och sprungit barfota sedan barnsben. En fin by efter Torneälven.

Vaxholm

Jag gjorde dock en resa till Stockholm och tillbringade fem dagar i skärgården. En välbehövlig resa där jag fick möjlighet att koppla bort tankar och bara vara. Några dagar i riktigt fint sommarväder i Sverige, sol och bad, god mat tillsammans i det bästa sällskap man kan få.

Puoltsa

En augustidag vid Kalixälven. Höstluften här uppe är svår att beskriva i ord utan den måste egentligen upplevas.Klar, frisk och stilla får räcka i ord och färgerna är magiska här uppe under höstmånaderna.

Fullmåne

Det är fullmåne på söndag och det är mest troligt den sista fullmånen innan snön har lagt sig här uppe i norr. Fullmånens energie är stark och påverkar människor, djur och natur. Jag väljer att meditera och ge mig själv av den läkande och stärkande helande kraften. Jag släpper det som inte längre gagnar mig och sätter upp nya mål och önskningar.

~Våga hoppa~

Det är en gynnsam tid för dig att våga hoppa.

Även om du beger dig ut på okänt vatten och 

inte riktigt ser vart det bär av för dig

så kasta dig ut ändå. Livet berikas av nya erfarenheter.

ur;

- Naturens språk: Energikällan

Morgonpromenad i Kurravaara

Jag försöker ta en promenad varje dag och helst på förmiddagen då allt är tyst och stilla ute. Idag gick jag in efter en väg och följde sedan en stig ner till älven. Jag stannade till vid min båtkur och satte mig ner vid båten, grått men vackert ändå och några fiskar hoppade så det bildades ringar på olika platser på vattenytan inne i viken. På andra sidan såg jag hur sjöfåglarna simmade i en lång rad och lämnade vita linjer efter sig på vattnet, en häftig syn. Det är vid mina ensamma promenader och stunder som jag samlar energi, sorterar mina tankar och landar i min egen trygghet om vem jag är och vad jag vill.

Nu har jag fyra lediga veckor framför mig och jag har ingenting inplanerat men funderar fram och tillbaka på om och vad jag ska hitta på, åka iväg på en kortare tripp för att se och få bada i havet som alltid lockar mig, göra dagsturer i vårt närområde eller......

Jag vet inte och låter det stanna vid det men tänker ge mig själv tid och göra det som ger mig energi. Jag brukar ge healing och reiki behandlingar, att få arbeta och vara i de energierna ger mig så mycket och jag är väldigt tacksam över att få överföra den gudomliga läkande energin till någon annan.

Något annat som ger mig energi och glädje är att stoppa mina händer i jorden och ta vara på det som växer ute på gården och inne i växthuset. 

Igår kokade jag rabarbersaft med smak av citron som smakade riktigt gott.  

Sommarblommor en ögonfröjd.

Foto från bastubron i fredags kväll.

Min semester började i stugan i Kurravaara och här blir jag nog större delen av dessa fyra veckor.

Värdelöshetskänslor är destruktionens yttersta vapen

~Budbäraren

Sommaren -22

Morgonkaffet på stugtrappan. Jag brukar säga att morgonkaffet smakar lite bättre ute på trappan och gör så även denna morgon. Det är skönt att vara ensam med sina tankar men ibland så är det skönt att kunna dela med sig av sina tankar. Till en vän som lyssnar eller till katten som sitter intill mig på trappan. Tankar på nuet och på det vi har framför oss. Jag vet att hjärtat rymmer alla känslor och att jag kommer att ta mig igenom detta också men när oron och tvivlet tar tag i mig då känner jag mig liten och sårbar, om det är något livet har lärt mig så är det bara att acceptera dessa känslor och låta dem komma. Låta alla känslor få finnas och att våga möta dem även om de river mig som en mara på insidan så känns det alltid lite bättre när alla känslor lugnar ner sig.

Jag lägger då mina händer över mitt hjärta 

känner värmen och tryggheten i mitt bröst.

Trots allt så står jag kvar.

Vi har kommit in i juni månad som är den första sommarmånaden i Kiruna och jag sitter vid mitt köksbord i stugan i Kurravaara med utsikt över älven. En av grannarna som håller på att bygga hus har röjt upp sin tomt vilket även blev till fördel för oss, för nu ser vi älven från stugan. 

Utsikten uppe på berget bakom stugan är storslagen och en plats som jag går upp till när jag behöver en stund för mig själv. En plats där jag sitter och hämtar andetagen.

Några rader om min axeloperation :

Jag har kommit in i slutfasen av rehabiliteringen efter min operation och det har verkligen gått bra men visst har jag känningar av smärta om jag anstränger axeln för mycket och om jag vänder mig mot den i sömnen. Jag har fått upp bra rörlighet i leden och jobbar nu på att kunna få upp armen bakom ryggen en bit. En lyckad operation av en artros skadad axel, får jag ändå säga.

Tillbaka till min utsiktsplats på berget bakom stugan:

Jag gick upp dit igår på eftermiddagen, innan middag. Jag promenerade sakta uppför berget, lyssnade på fåglarna och hörde hur grenar och ris knastrade sönder under mina skor. Ville hitta en stillhet inom mig och tog djupa andetag långt ner i mina lungor. Behövde finna min egen inre balans. Har man en gång gått in i en utmattning då är det lätt att känna igen mönstret och alla tecken när det är dags att bromsa in, vilket jag nu gör. Jag inser att nu glömmer jag saker och ting igen, jag gör saker på automatik utan att vara närvarande i situationen och nu pratar jag om så små saker som att lyfta bort locket till vattenbehållaren på kaffebryggaren innan jag börjar hälla i vattnet, vilket har hänt nu i dagarna samt att svara på en chatt till fel person, uppmärksammade inte att det var ett annan efternamn. Tur ändå att det bara var till en kusin.

Så nu sitter jag här och bara vet att jag ska stanna upp och bara vara här och nu. 

Jag hade kunnat skriva om min sambo och den sjukdom som han kämpar mot med väljer att inte göra det på grund av att det går mot hans sätt att hantera det. Men att det påverkar hela mitt liv och är en stor del av min oro och mina tankar det vill jag säga fast samtidigt känner jag en styrka och trygghet i livet och ska nu stanna upp och bara vara här och nu. Jag är tacksam för de verktyg jag har fått under resans gång och all den hjälp jag får från mina guider och hjälpare från andevärlden.

Ta hand om er

och varandra.

Det är det allting handlar om.

~fick jag som ett budskap under en seans i söndags.

Efter operation

Först vill jag tacka alla som har stöttat och gett mig omtanke efter min operation Tack ! 

Vi kom ner till Uppsala vid 18:30 tiden på söndag den 27 april, vi checkade in på hotellet och gick sedan ut för att leta upp en bra restaurang som låg runt hörnet från hotellet.

   Så god mat i bästa sällskap. 

Efter restaurangbesöket gick vi för att se var St:Johanniskliniken låg och den fanns också just runt hörnet. Endast en kort promenad från hotellet.

  St:Johanniskliniken i Uppsala 

En ombyggd kyrka, jag kunde inte bli opererad i en bättre byggnad: Tänkte jag när jag stod där framför den.

Klockan 07:00 skrevs jag in för förberedelse och själva operationen tog ca 3 timmar. Det var inte helt lätt att vakna, jag föll hela tiden tillbaka i djup sömn samtidigt som jag hörde sköterskan säga: Godmorgon Carina, dags att vakna.

Tillslut får jag upp ögonen och tittar på väggklockan, ser hur mycket den är och tänker: Nej!! jag har missa flyget hem..... hur kunde jag planera in det här så dåligt, jag kommer inte orka åka hem nu och säger till sköterskan  att jag har missat flyget hem. Hon svarar lugnt och professionellt: Men du ska stanna över natten och åker hem imorgon? Jag lutar lättad tillbaka mot kudden. 

Jag är nu inne på 4 veckan av 12 veckors sjukskrivning, det går bra men visst är det besvärligt och jag är beroende av hjälp med det mesta. 

- Viktigt att ta ut rörligheten tidigt efter operation så att axeln ej blir stel. Så redan från första dagen hemma börjar jag träna efter det träningsprogrammet som följde med. Det som kommer att vara besvärligt är att träna upp den stora axelmuskeln, Muskulus subscapularis som delades vid operation och återfästes. Läkningstiden är ca 3 månade och under den tiden ska muskeln skyddas,undvika aktivt innåt rotation och töjningar.

- Lättare dagliga sysslor efter 4 veckor

- Promenera då allmäntillståndet känns bra

- Cykla på motionscykel när förbandet är borttaget och såret läkt

- Inte köra bil på 9 veckor

- Inte cykla på 10-12 veckor

- Jogga efter 12 veckor

- Bära eller lyfta lite tyngre saker efter 12 veckor

Att läka med healingens kraft.

Jag tog emot healing från duktiga healers både under och efter operation som hjälpte mig att läka och komma tillbaka så bra som jag har gjort. Efter operationen började jag ge mig själv healing och snittet har läkt otroligt fint som sköterska sa när hon tog bort förbandet: Men det är ju helt läkt, Så fint så !

Jag har även kunnat sluta med de starka morfin tabletterna efter 10- 12 dagar vilket jag kopplar till min egna helande  läkning. 

Det gäller att hitta balansen mellan vila, rehabilitering och att jag tar hand om min kropp och min mentala hälsa på bästa sätt. Vad är större än självaste livet ? Så länge vi andas så finns vi till.

Påsken 2022 

Påsken 2022 gick i stillhetens tecken med mina barn och barnbarn som kom ner till stugan. Vi åt traditionell påskmat som skinka, ägg, sill och lax av olika sorter. Förutom lilla Julia på 2,5 år som är inne i en period då endast makaroner och ketchup är mat. Tvillingarna Jakob och Johanna på 5 månader föredrog ersättning denna påsk. 

Det finns stunder som jag sparar djupt i mitt hjärta och detta är en sådan dag. Man blir extra känslig och rörd när man känner sig sårbar.

Nästa vecka skall jag utöka träningsprogrammet med övningar som jag fick av sjukgymnasten, som jag ska köra i 2 veckor för att sedan utöka träningsprogrammet ytterligare. Tålmodig träning ligger framför mig. 

Vissa människor kommer in till ditt liv som en välsignelse och vissa människor kommer in till ditt liv som en lärdom.

Vägen till operation.

Vägen till operation är smärtsam och tålamodsprövande. Jag åker ner till Uppsala nu på söndag inför en axel

protesoperation tidigt på måndag morgon på St:Johanniskliniken. Natten i natt har varit besvärlig med smärta och huvudvärk och väldigt lite sömn. Jag vet att det är en lång rehabilitering som ligger framför mig men tänker att med tiden kommer värken från axeln att avta och det ser jag framemot. 

Vägen till operation har varit lång. Jag känner stöd och förståelse hemma, på jobbet finns stöd och uppmuntran från kollegor medans ledningen ser till verksamheten i första hand och jag har inte riktigt heller sett till mig själv i första hand utan kämpat på med en 25% sjukskrivning intill sista arbetsdagen inför operation. Idag efter en gräslig natt, är jag sjukskriven på 100 % och opereras på måndag morgon. Det finns en liten gnagande känsla av oro över hur jag ska orka rehabilitera mig efteråt när jag redan nu känner mig slut.

Från St:Johanniskliniken har jag fått bra och tillräckligt med information inför och efter operation vilket känns tryggt. Min reumatolog har gjort de undersökningar som behövdes och tagit blodprov inför denna operation, samt informerat mig om hur jag ska ta min biologiska läkemedel både före och efter operation. Bra och trygg vård.

Men här hemma på vår Hälsocentral så har jag träffat en ny läkare varje gång inför den 25 % sjukskrivningen som jag har haft sedan januari, någon läkare har suckat och ifrågasatt varför jag är inbokad på en akut tid.... Ja ! Jag vet inte,  Du måste fråga den ansvariga sköterskan som bokade in mig till dig. Någon läkare har suttit läst min journal och utgått från den, vilket är korrekt men det hade känts bra om hen hade visat lite intresse för mig, kanske ställt en fråga om hur jag mår och känner mig. Rädd, orolig inför operationen, behöver du något mot smärtan... det hade varit så mycket bättre med ett genuint möte mellan läkare och patient.

Kan det vara så att de tänker att jag är en rutinerad operations patient ? Jag är inte ironisk nu utan på fullt allvar så kan det vara så eftersom jag har opererats tidigare. Just därför känner jag en oro inför detta ingrepp, att rullas in till operationsrummet och bli sövd, att ligga på uppvaket och må riktigt illa. Jag får läkemedel mot illamående eftersom det brukar vara ett stort problem för mig men mår ändå riktigt illa och brukar få ligga länge på uppvaket.

Tänk om jag stöter bort protesen eftersom jag stötte bort alla skruvar och plattor från foten efter steloperationen som de fick operera bort.... inte foten men alla skruvar och plattor.... Ja tusen och en tankar kring denna operation.

Känns lite lättare när jag får lufta mina tankar denna morgon på min blogg.

Nästa inlägg kommer att handla om den fina vården och de trevliga bemötande från personalen före, under och efter min operation.

Den helande och läkande ärkeängeln Rafael vid min sida och till min hjälp.

lånad bild från internet.

Jag sitter vid köksbordet i stugan, en tidig lördag morgon och funderar på ordvalet: Att äga sitt liv. Hur kommer vi dit ? Vi möter prövningar som sjukdom, arbetslöshet, sorg och död, en hop av olika påfrestningar. Det är ju så att när vi väl har tagit oss igenom det svåra då kan vi säga: Jag klarade av det, men lätt är det inte. Hur gör vi då för att hålla ihop oss under tiden. Jag vill säga att det viktigaste är att tala väl om sig själv, ge sig själv bra och positiva tankar.

Tänker på Lasse Åberg som står med armarna rakt ut och säger: Jag kan flyga, i filmen Sällskapsresan, för att möta och mota bort sin flygrädsla. Hjärnan kan inte skilja på en verklig händelse och på en tanke. Det du tänker upplever din hjärna som en faktisk händelse 

Säg inte att allt är ok om någon frågar om det inte är ok ♡

Jag har mött påfrestningar, motgångar, sjukdom och död. Jag får höra att jag är stark som har tagit mig igenom svårigheter men Nej ! jag är inte stark eller starkare än någon annan. Jag har däremot lärt mig att stanna upp, tala för mig och be om hjälp där jag behöver hjälp.

Jag vaknade kl 5:00 och det är onödigt tidigt en lördag morgon men det var lika att kliva upp, göra eld i kaminen, brygga kaffe och mata katten. Det ser ur att bli en hyfsat bra sag med endast någon minusgrad, fast det har visat på snö idag så vi får se hur vädret blir under dagen.

Några rader om livet i stort och om vädret i smått ♡

Vi har kommit in i februari och vi går mot ljusare tider med vårsol och takdropp.

Jag sitter och funderar om jag ska skriva ett positivt inlägg eller om det som jag kan fundera över ibland och kommer fram till att det får bli lite både ock. Jag börjar med det positiva och det är att jag börjar återhämta mig efter covid och att sambon också börjar komma i bättre form. Det är positivt. 

Här har vi åkt ner till stugan för att få lite frisk i lungorna, fortfarande mycket snö och små kyligt i luften men så skönt att komma ut ur lägenheten en stund. Orken fanns inte men viljan att komma ut var större.

Mer positivt: Helgen innan vi blev sjuka var vi tillsammans med barnbarnet på den årliga snöfestivalen i Kiruna eller inte årliga för den ställdes in förra året på grund av pandemin. Inga aktiviteter eller underhållning mer än att skulpturerna skapades till allmän beskådning. Men i år var det fullt ut med underhållning så som dans, sång, hundslädtur, snöslunga tävling som går ut på att fortast komma fram i djup snö mm. 

2022 Snöfestival

Den vinnande skulpturen Imperfect Future av det spanska laget Barcelona forever. Jag och barnbarnet åkte hundsläde och det var första gången som jag åkte hundsläde någonsin. En hisnande känsla att sitta i en pulka bakom ett antal hundar som springer i full fart, särskilt i den lilla nerför backen som föraren ropade. Nu nerför!!

Gruvan syns i bakgrunden, malmen som flyttar vårt centrum och vissa bostadsområde, en stadsflytt  som jag har blandade känslor över.

Tillbaka till slädturen och här kommer vi fram. Den lilla skrattar förtjust medans den stora håller i den lilla och håller andan lite grann.

Vi fortsätter upp till centrum igen för att åka is rutschkana.

Ohoj se upp i backen !

Roligast att åka på magen !!

~ Älskade flicka

Efter ungefär 2 timmar åkte vi hem med lite gofika som barnbarnet valde från fiket men först lite lunch i magen. Timmarna går så fort när man har roligt, vi lekte, ritade och gjorde eget lördagsgodis som barnbarnet skulle få ta med sig hem.

Härligt underbart kladd ! Det har alltid varit tillåtet för mina barn att vara i köket, det har varit kladdkakor, chokladbollar, muffins, smoothie till experiment med bikarbonat och bakpulver. Det var som aldrig ett problem för mig att städa undan när de var klar, någon var bättre på att städa efter sig än någon annan. Så var det och nu är de alla vuxna med sina egna liv, precis som det ska vara.

Det färdiga resultatet, marshmallows doppad i choklad och strössel.

En glad liten tös på två år kom hem och bjöd mamma och pappa på en marshmallows klubba, bara en som hon sa.

Kvällen fortsatte uppe på stan i gott sällskap och riktigt god middag på Mommas Steakhouse med en go vän och hennes man som hade kommit upp från Göteborg.

Vi träffade på varandra redan på förmiddagen vid snöskulpturerna. Ett kärt möte efter många år samtidigt som det kändes som igår. En fin helg gick till sin ände efter att vi fortsatte vårt umgänge med en söndagsmiddag hemma hos oss.

Och vi har berikats med två barnbarn till som har hunnit bli hela 10 veckor. Det bästa ur 2021.
 
Jag har lånat bilden av min dotter som är mamma till dess små underbara bebisar, lilltösens småsyskon.
~Älskade flicka, Älskade pojke.

Det blev ett väldigt positivt inlägg som jag avrundar med två bilder när de just hade kommit hem från BB.

Jag och lilltösen

Jag och lillgossen.

Hur lätt en negativ känsla vändes till en positiv under den skrivande stunden. Så mycket i livet som jag har upplevt både sorg, sjukdomar och glädje. Beslut som jag tagit som ibland inte var väl genom tänkta,val som påverkat. Beslut som att köpa ett torp för mitt arv efter mina föräldrar, utanför Piteå, som gav mig och ungarna några fina somrar men ett hus som jag inte ensam mäktade med och fick släppa. Det är ett av mina beslut som jag kan tänka tillbaka på men det leder ingenstans att tänka tillbaka på det som varit utan det är bättre att fokusera på dagen idag och se framemot morgondagen.

Ta inga livsavgörande beslut när du är i sorg eller lyckorus.