Konst i snö

Det pågår en snöfestival på stan och i fredags promenerade vi till Järnvägsparken för att se hur konstverk formas fram ur is/snö blocken.  För varje år blir jag lika imponerad över hur otroligt mycket vackert det går att ta fram ur detta hårda kalla material som snö och is faktiskt är. 

Kristallen

På lördag förmiddag blev vi Kirunabor inbjudna till bygget av vårt nya stadshus, Kristallen som räknas vara klart för inflyttning augusti 2018. Klockstapeln kommer från vårt nuvarande stadshus som sedan skall rivas men mycket av den gamla inredningen och material skall ut till försäljning och det är bra för vi måste alla bli bättre på att ta vara på allt och undvika att elda upp det som går att återanvända och vara till glädje för någon annan.

Vi begrundade, tittade runt i byggnaden och tog del av informationen om dragningen av nya E10. Det kommer att rivas, byggas och damma ordentligt i Kiruna de kommande åren och då är vi glad att vi kan bo i stugan när vi känner vi vill komma undan. Ett bra initiativ där det bjöds på fika och korv med bröd. 

Jag tror att det var just detta vi Kirunabor behövde för tvivel och oro finns och är bitvis stora vad gäller stadsflytten.

Det är bättre med tvivel än med likgiltighet

Tvivlet kan vara vägen till klarhet.

Personligt Hemtrevligt

Min stil hemma går i retro, möbler som jag målar och stolar jag klär om tillsammans med Rusta, IKEA, Möbelhuset  och inslag av design Marimekko, Björn Winblad, Picknick är några av mina favoriter. Igår fann jag ytterligare en till favorit, Spira, deras idé är att skapa en tidlös och hållbar kollektion vilket passar mig bra. Jag sitter just nu vid mitt skrivbord som har följt med mig från barndomshemmet, då var det grönt och jag målade om det till starkt rosa när min äldsta dotter hade det i sitt rum. Idag är det blått, antikblå färg som har börjat släppa fram glimtar av det rosa på vissa knappt märkbara ställen. Ett tidlöst skrivbord med tre små lådor i bästa kvalitet.

Kuddfodral Spira

Formgivaren heter Isabelle Norman Sällström, kallas för Isa, hon är en frilansande formgivare läser jag till mig och kommer från Piteå. Hennes stil beskrivs som lekfull, humoristisk och med en retrostil. 

Jag fastnade för kuddfodralet så fort jag såg det och när jag sedan läser på om henne så förstår jag varför, lekfull retrostil passar perfekt i mitt hem.

Förutom nytt kuddfodral så kommer jag att börja delta i något som heter Introduktion till arbete. Den innehåller två delar.

Del 1 Orientering mot arbete med bland annat personlig utveckling och få ökad självkännedom.

Få utökad kunskap i att förbereda mig, få insikt om vad som passar just mig.

Lära mig hur ett välbefinnande kan öka min arbetsförmåga

Del 2 Arbetsprövning, Hitta nya yrkesinriktnigar

Jag behöver all hjälp jag kan få till att hitta nya vägar för känslan av att hamna i en återvändsgränd är svår och jag ser framemot detta och det känns riktigt bra.

Den första uppgiften är att titta på JagAB på Youtube av Kjell Enhager och göra egna reflektioner genom att tänka till och svara på de frågor jag fick med mig. Jag har redan tittat på den första delen och vilken fantastisk föreläsare Kjell Enhager är och jag rekommenderar verkligen er att gå in på Youtube och ta del av denna föreläsning .

Jag Vill ska du förändra till Jag Ska

Kylan håller sitt grepp om Kiruna

Temperaturen har krupit ner till - 26 grader inne i stan och ner mot - 38 ute i vissa byar runt älvdalarna. Jag var ner en sväng till Kurravaara idag och visst är det vackert med solen som kikar upp över horisonten men fy så kallt.

Jag upplever att vinterkylan och all snö blir svårare och svårare för varje år. Casper vår hund hoppar på tre ben, turvist och väljer att raskt göra sina behov för att fort komma in till värmen. Är detta klimat för oss funderar jag.

Jag längtar så efter sommaren redan så hur lång kommer inte vintern då att vara. Jag tittar runt på olika sidor som säljer små växthus och planerar att köpa ett, odla egna tomater igen. Längtan är stark.

Sitter och småtittar samtidigt på filmen om Monica Z, såg den när den gick på bio och den är lika bra nu som då. En gripande film med riktigt bra musik men ett sorgligt slut för en stor artist med stor talang. En av de bättre filmer jag sett.

Jag vill så gärna tro att vi alla vill göra bra val i livet och göra så gott som vi bara kan men ibland blir det omedvetna fel beroende på olika situationer som uppstår. Jag kan tänka mig att de flesta misstagen begås under pressade förhållanden och situationer.

Det är skönt att krypa upp i tv soffan när kylan trycker på.

Måndag

och reflektioner på veckan som varit.

Jag deltar i Evas tankar kring tacksamhet, ni kan gärna titta in där.

Bra dagar att promenera på

Solen som tittar fram över horisonten

Tulpaner som får välkomna ljuset

Mina barn

Nöjd med trerättersmiddagen

Loppisbesök

Egentid

Röntgentid

Moster som kämpar på

Mina foton

Behaglig temperatur under veckoslut

Avfrostad frys

Doften av såpa

Sovmorgon

En dag eller dag ett, Du bestämmer

Lite varmare 

Hur kommer det sig att jag väljer en rubrik som denna i mitten på januari ? Ja det är inte många grader ute, igår fick jag vårkänslor när termometern visade på -2 grader och solen kikade fram. Men det var bara i centrum som det var nästan nollgradigt för när vi åkte ner till Tuolluvaara så visade termometern på - 14 grader och det är åt det hållet nya centrum håller på att växa fram... brrr ! 

Idag är det fortfarande behaglig temperatur - 7 grader och vindstilla.

Jag tog med mig Casper och for upp till Sandstensberget för att han skulle få springa av sig lite, klockan var 13:30 och det var fortfarande ljust ute. 

Jag tycker att det är riktigt skönt när det inte är bitande kallt ute och försöker alltid ta mig ut då med både hunden och kameran. Jag tycker att mobilkameran är helt ok, till och med riktigt bra men det händer att jag tar med systemkameran när jag har planerat att ta bra bilder. 

Casper är duktig på att posera framför kameran 

Svartvitt eller  i gråton

Fotot är i färg men när jag laddade ner det så ser jag att naturen går i grå toner tillsammans med himlen. Det är vår slalombacke, Luossavaara backen som syn i fotot. Jag tog bilderna på samma plats åt två olika håll. Två mot ljuset och ett i grått format. 

Jag är gräsänka denna helg och passar på att njuta av min egen tid, min yngsta son är hemma men han märker jag knappt av mer än vid matdags. 

Jag tittade in på en loppis på förmiddagen. Det såldes många bra saker och kläder men inget som jag föll för och det var nog bra så här i efterhand för jag behöver egentligen ingenting, inte vad jag vet om i varje fall.

Ikväll ser jag framemot en skön tv kväll med Stjärnorna på slottet och jag behöver inte dela med mig av godisskålen.

Nyårsaftons förmiddag

Säsongens första tur upp till stugan i övre Vuolosjärvi gjorde vi på årets sista dag, nyårsaftons förmiddag. Det är alltid lika roligt att komma dit första gången på vintersäsongen, se att allt är orört och att stugan mår bra. Detta foto tog jag mellan de två stora sjöarna mot stugan och den nedre bilden tog jag bakåt, jag vände på mig och fotade mot Kurravaara.

Skillnad i ljuset och hur färgerna utspelar sig på himlen.

Det var en klar och fin dag, Perfekt ljus och vacker fullmåne men lite kyligt - 16 grader

Inne i stugan var det - 9 grader och då är det skönt med både fotogenvärmare, braskamin och solcellslampor. Den varma chokladen värmde riktigt gott när vi kom fram. Vi grillade korv, skottade och fåglarna fick både talgbollar och fröer.

På hemvägen

Vi som åkte upp var min äldsta son och sambo på bild och jag bakom kameran. Detta foto tog jag på Syvälompolo som har många namn i folkmun typ djupsjön, svartsjön....etc. Det är en liten sjö som ligger mellan nedre och övre Vuolosjärvi, en väldigt djup sjö med stora öringar som håller sig mot botten. Populär pimpelsjö som brukar locka upp ett flertal glada pimplare på vårkanten.

Vi avslutade nyårskvällen tillsammans hos min dotter och hennes sambo vi släppte iväg nyårslyktor men jag gav inte ett nyårslöfte för de brukar jag glömma bort i varje fall. Jag tänker att 2018 kanske blir ett bra år i hälsans tecken, jag ska möta detta år lite klokare och lite äldre.

Jag har avslutat 2017 med att baka och promenera, tänkt och bearbetat de såren som jag fått. Jag insåg att försöka var det enda jag hade kvar när jag lämnade mitt arbete i våras och att jag aldrig stannade upp och sörjde, för det är en sorg att behöva lämna ett arbete när det inte är på grund av karriärs byte eller något annat positivt.

Jag har accepterat och väljer nu att tillåta mig att möta min framtid efter min egen förmåga och inte efter vad jag tror att det förväntas och krävs av mig.

Du kan inte möta tro om du inte vet hur man tvivlar