Alla inlägg under mars 2018

Av carina - Söndag 25 mars 18:01

Vårvinter


Vårvintern är en skön årstid här uppe med varm sol och vit snö.

 

Idag visade termometern på +2 grader på altan och då är det ett självklart val att laga middagen utomhus.  Det är en trevlig syssla och smakar så mycket bättre. 


Jag tyckte att jag hade koll på läget men i ett obevakat ögonblick så lyckades Casper, vår hund, knycka ett hamburgerbröd som han mumsade i sig snabbt. En glad hund som vågar knycka ett bröd är en lycklig hund.


 




 Jag startade upp påsken idag

      

Jag kan inte ta in påskris på grund av allergier så jag låter de stå utomhus i den gamla mjölkkannan istället och det tycker jag är riktigt fint.


  


Färgglada fjädrar och gula plastägg

 





ANNONS
Av carina - Torsdag 22 mars 07:50

Sociala medier

Hur påverkas vi egentligen av sociala medier och hur använder vi sociala medier det är väldigt aktuella tankar nu när de lyfter fram facebook på nyheterna. Jag brukar undvika att gilla och dela inlägg som är politiska, rasistiska och att göra olika tester på hur jag till exempel kommer att se ut som filmstjärna. Men räcker det för att behålla en viss integritet? Nej, är det självklara svaret för när vi väljer att vara på sociala sidor då väljer vi bort integritet och det hjälper inte att säga: "Jag delar nästan aldrig personliga bilder eller inlägg" på facebook och instagram. Du deltar och du ger bort din integritet så fort du finns på sociala sidor.


Varför har vi ett behov att dela med oss av det vi gör och vad vi har för åsikt. Ett behov som vi inte själv har skapat utan ett behov som har skapats åt oss och varför? Ja det är just det som rullas runt på nyheterna nu.

 

En gammal telefonkiosk står fortfarande kvar ute i en väldigt liten by som ligger 12 km utanför Kurravaara som ligger 12 km utanför Kiruna. Ett fornminne från televerkets storhetstid, då du behövde mynt för att kunna ringa. Jag är glad över att jag har fått uppleva den tiden då vi inte hade mobilt nätverk och ständigt uppkopplade. Jag har vid ett flertal gånger stängt ner både facebook och instagram då jag helt enkelt har känt mig less på att matas av intryck och då jag helt enkelt inte har kunnat ta emot intryck.


Jag har öppnat ett nytt instagramkonto där jag lyfter fram mina foton. Jag ger endast en kort kommentar om fotot sedan får bilden tala för sig själv. Ett konto som jag blir glad av och som ger glädje. Jag har haft en tanken på att låta kontot vara öppet men är inte riktigt där ännu.



Den lilla stugan med det stora hjärtat

 

En plats där jag kan vara utan att vara uppkopplad, dit nätverket inte når. Men jag erkänner villigt att inte kunna ringa kan vara ett problem med tanke på om olyckan eller sjukdomen skulle slå till. Då får jag bara hoppas att vi kan ta sig ut och över sjön till ön där vi förra våren upptäckte att det finns täckning, men inte var som helst utan det kan skilja sig på någon meter. Det finns även täckning på berget bakom stugan men dit är det inte lika lätt att ta sig som rakt ut över sjön.


Nu går vi mot ljusare tider och varmare tider då det känns riktigt skönt att vända kinden mot solen med en kopp kaffe i handen och vara i nuet.


 

vi bär alla fröet

till den vackraste 

blomman.




ANNONS
Av carina - Måndag 12 mars 07:22

Det bästa sättet att skingra tankar på är att hålla sig sysselsatt. Vi hade problem med getingar inne i stugan i höstas och tänkte som så att vi tar bort boet till vintern så löser vi det problemet. Men det visade sig inte vara så enkelt utan vi fick veta av min dotters svärföräldrar som har en liten biodling att de lämnar boet och bygger ett nytt till näst kommande vår. Jag har hittat en sida  om getingar och hur man bäst tar bort dem.  Det fanns även ett väldigt litet bo längre in och förhoppningsvis så var det där drottningen och larverna låg. 

 


Jag tog bort boet och min sambo fyllde på med isolering


Jag har inget emot getingar som så men vi blev båda stuckna vid två olika tillfällen. Först min sambo när han satte sig i fåtöljen och trodde att han fått in en vass sticka som han bad mig peta bort, jag sa att det inte fanns något mer än en liten upphöjning i huden som om han bränt sig och vi förstod inte vad det kunde vara.


Sedan efter någon vecka är det min tur att sätta mig mot en geting i soffan. Det gjorde ont och jag fick en allergisk reaktion efter det var jag väldigt noga med att skaka kuddarna innan jag satte mig.


Boet

  

Flitigt som ett bi heter det och det måste även gälla getingar för det är ett enormt hantverk, vackert men dött så jag känner inte att jag har haft ihjäl något.


Efter att ha tänkt igenom hur farligt allting är finns

det inget som skrämmer mig längre.




Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se