Vägen till operation.

Vägen till operation är smärtsam och tålamodsprövande. Jag åker ner till Uppsala nu på söndag inför en axel

protesoperation tidigt på måndag morgon på St:Johanniskliniken. Natten i natt har varit besvärlig med smärta och huvudvärk och väldigt lite sömn. Jag vet att det är en lång rehabilitering som ligger framför mig men tänker att med tiden kommer värken från axeln att avta och det ser jag framemot. 

Vägen till operation har varit lång. Jag känner stöd och förståelse hemma, på jobbet finns stöd och uppmuntran från kollegor medans ledningen ser till verksamheten i första hand och jag har inte riktigt heller sett till mig själv i första hand utan kämpat på med en 25% sjukskrivning intill sista arbetsdagen inför operation. Idag efter en gräslig natt, är jag sjukskriven på 100 % och opereras på måndag morgon. Det finns en liten gnagande känsla av oro över hur jag ska orka rehabilitera mig efteråt när jag redan nu känner mig slut.

Från St:Johanniskliniken har jag fått bra och tillräckligt med information inför och efter operation vilket känns tryggt. Min reumatolog har gjort de undersökningar som behövdes och tagit blodprov inför denna operation, samt informerat mig om hur jag ska ta min biologiska läkemedel både före och efter operation. Bra och trygg vård.

Men här hemma på vår Hälsocentral så har jag träffat en ny läkare varje gång inför den 25 % sjukskrivningen som jag har haft sedan januari, någon läkare har suckat och ifrågasatt varför jag är inbokad på en akut tid.... Ja ! Jag vet inte,  Du måste fråga den ansvariga sköterskan som bokade in mig till dig. Någon läkare har suttit läst min journal och utgått från den, vilket är korrekt men det hade känts bra om hen hade visat lite intresse för mig, kanske ställt en fråga om hur jag mår och känner mig. Rädd, orolig inför operationen, behöver du något mot smärtan... det hade varit så mycket bättre med ett genuint möte mellan läkare och patient.

Kan det vara så att de tänker att jag är en rutinerad operations patient ? Jag är inte ironisk nu utan på fullt allvar så kan det vara så eftersom jag har opererats tidigare. Just därför känner jag en oro inför detta ingrepp, att rullas in till operationsrummet och bli sövd, att ligga på uppvaket och må riktigt illa. Jag får läkemedel mot illamående eftersom det brukar vara ett stort problem för mig men mår ändå riktigt illa och brukar få ligga länge på uppvaket.

Tänk om jag stöter bort protesen eftersom jag stötte bort alla skruvar och plattor från foten efter steloperationen som de fick operera bort.... inte foten men alla skruvar och plattor.... Ja tusen och en tankar kring denna operation.

Känns lite lättare när jag får lufta mina tankar denna morgon på min blogg.

Nästa inlägg kommer att handla om den fina vården och de trevliga bemötande från personalen före, under och efter min operation.

Den helande och läkande ärkeängeln Rafael vid min sida och till min hjälp.

lånad bild från internet.

Jag sitter vid köksbordet i stugan, en tidig lördag morgon och funderar på ordvalet: Att äga sitt liv. Hur kommer vi dit ? Vi möter prövningar som sjukdom, arbetslöshet, sorg och död, en hop av olika påfrestningar. Det är ju så att när vi väl har tagit oss igenom det svåra då kan vi säga: Jag klarade av det, men lätt är det inte. Hur gör vi då för att hålla ihop oss under tiden. Jag vill säga att det viktigaste är att tala väl om sig själv, ge sig själv bra och positiva tankar.

Tänker på Lasse Åberg som står med armarna rakt ut och säger: Jag kan flyga, i filmen Sällskapsresan, för att möta och mota bort sin flygrädsla. Hjärnan kan inte skilja på en verklig händelse och på en tanke. Det du tänker upplever din hjärna som en faktisk händelse 

Säg inte att allt är ok om någon frågar om det inte är ok ♡

Jag har mött påfrestningar, motgångar, sjukdom och död. Jag får höra att jag är stark som har tagit mig igenom svårigheter men Nej ! jag är inte stark eller starkare än någon annan. Jag har däremot lärt mig att stanna upp, tala för mig och be om hjälp där jag behöver hjälp.

Jag vaknade kl 5:00 och det är onödigt tidigt en lördag morgon men det var lika att kliva upp, göra eld i kaminen, brygga kaffe och mata katten. Det ser ur att bli en hyfsat bra sag med endast någon minusgrad, fast det har visat på snö idag så vi får se hur vädret blir under dagen.

Några rader om livet i stort och om vädret i smått ♡