Morgonpromenad i Kurravaara

Jag försöker ta en promenad varje dag och helst på förmiddagen då allt är tyst och stilla ute. Idag gick jag in efter en väg och följde sedan en stig ner till älven. Jag stannade till vid min båtkur och satte mig ner vid båten, grått men vackert ändå och några fiskar hoppade så det bildades ringar på olika platser på vattenytan inne i viken. På andra sidan såg jag hur sjöfåglarna simmade i en lång rad och lämnade vita linjer efter sig på vattnet, en häftig syn. Det är vid mina ensamma promenader och stunder som jag samlar energi, sorterar mina tankar och landar i min egen trygghet om vem jag är och vad jag vill.

Nu har jag fyra lediga veckor framför mig och jag har ingenting inplanerat men funderar fram och tillbaka på om och vad jag ska hitta på, åka iväg på en kortare tripp för att se och få bada i havet som alltid lockar mig, göra dagsturer i vårt närområde eller......

Jag vet inte och låter det stanna vid det men tänker ge mig själv tid och göra det som ger mig energi. Jag brukar ge healing och reiki behandlingar, att få arbeta och vara i de energierna ger mig så mycket och jag är väldigt tacksam över att få överföra den gudomliga läkande energin till någon annan.

Något annat som ger mig energi och glädje är att stoppa mina händer i jorden och ta vara på det som växer ute på gården och inne i växthuset. 

Igår kokade jag rabarbersaft med smak av citron som smakade riktigt gott.  

Sommarblommor en ögonfröjd.

Foto från bastubron i fredags kväll.

Min semester började i stugan i Kurravaara och här blir jag nog större delen av dessa fyra veckor.

Värdelöshetskänslor är destruktionens yttersta vapen

~Budbäraren

Sommaren -22

Morgonkaffet på stugtrappan. Jag brukar säga att morgonkaffet smakar lite bättre ute på trappan och gör så även denna morgon. Det är skönt att vara ensam med sina tankar men ibland så är det skönt att kunna dela med sig av sina tankar. Till en vän som lyssnar eller till katten som sitter intill mig på trappan. Tankar på nuet och på det vi har framför oss. Jag vet att hjärtat rymmer alla känslor och att jag kommer att ta mig igenom detta också men när oron och tvivlet tar tag i mig då känner jag mig liten och sårbar, om det är något livet har lärt mig så är det bara att acceptera dessa känslor och låta dem komma. Låta alla känslor få finnas och att våga möta dem även om de river mig som en mara på insidan så känns det alltid lite bättre när alla känslor lugnar ner sig.

Jag lägger då mina händer över mitt hjärta 

känner värmen och tryggheten i mitt bröst.

Trots allt så står jag kvar.