På dagen går det an

Snöfestivalen 2020 är över och vi har en ovanligt varm vinter med endast - 8 grader riktigt behaglig vinter temperatur om jag får bestämma. Min absoluta favorit bland snöskulpturerna var den med kobrorna som ett team från Indien hade gjort och som vann publikens pris och skulpturen heter Kaliya Daman.

Juryn utsåg ett av Spaniens två bidrag till vinnare. Skulpturen heter Year 20XX.

Kirunas snöfestival är en trevlig tillställning med flera aktiviteter så som snöslungerace, barnlopp, utställning av veteranskotrar, vinterlekplats och teater för barnen bland annat. Lokala hantverkare med sina otroligt vackra hantverk hittade vi inne på folketshus och jag köpte en riktigt vacker mobilväska och en nyckelring i tenn och renskinn. Utanför folketshus stod en kvinna och sålde renkött , en liten bit gravad renkött fick det bli, en delikatess om ni frågar mig

Jag mår bra av att hålla mig sysselsatt och igång. 

Mot eftermiddagarna och mot kvällen smyger sig tankarna på mig, tankar av oro som jag försöker mota bort med tankar om förhoppning. Min sambo som nu har varit inlagd i en vecka fick komma hem några timmar igår eftermiddag och då får vi glömma det svåra en stund, äta middag tillsammans, prata om allt mellan himmel och jord, få känna oss som vanliga för en stund. När han gick tillbaka till sjukhuset vid halv åtta på kvällen uppstod en surrealistisk/ overklig/ogripbar situation och känsla som är svårt att beskriva och svårt att förstå för den som står på sidan.

  Jag har under den här tiden läst boken Rensa i röran med feng shui av Karen Kingston och jag rekommenderar verkligen er att läsa den. Jag fick så många aha upplevelser, hon tar upp om hur vi påverkas av röra och varför vi har så svårt att släppa taget om saker och ting, även om osunt leverne och oro. Hur mycket bättre vi verkligen mår av att "rensa i röran".  Hon beskrev oro på en så klockrent sätt: ´Oro är som en gunghäst - oavsett hur fort man gungar så kommer man ingen vart. Oro är inget annat än slöseri med tid och skapar så mycket röra i ditt huvud att du inte kan tänka klart om någonting. För att lära dig sluta oroa dig behöver du först av allt förstå att vi förstärker allting som vi ägnar vår uppmärksamhet åt, ju mer du tillåter dig att oroa dig, desto mer sannolikt är det att saker och ting går fel och hon ger råd hur du motar bort oro.

Hon tar upp om yttre och inre oro och vad jag har rensat nu när min yngsta son har flyttat hemifrån. Idag vet jag exakt vad jag har på vinden, i källaren och i garderoberna. Det är en så skön känsla som jag inte ägt på länge eftersom jag har sparat på mig saker som jag bara har lagt på vinden/ källaren och tänkt bra att ha. När många saker egentligen har handlat om minnen, minnen som inte har varit positiva och som jag bara skuffat undan i lådor istället för att tillåta mig att känna dem, hanterat dem eller tagit bort de ut ur mitt liv.

Jag har kvar saker från min barndom och min vuxendebut, saker som jag älskar och som betyder mycket för mig. Det har jag behållit för de har en given plats i mitt liv.

Åter tillbaka till igår kväll.

Efter det min sambo gick tillbaka till sjukhuset, tittade jag på Stjärnorna på slottet och igår var det Pernilla Wahlgrens tur och den som ser henne som en svammel maja har missat så mycket om vilken enorm styrka som hon bär på i sin lilla kropp. Efter det så började en hyllnings kväll för Marie Fredriksson också en stark och varm kvinna som fick möta en svår sjukdom som slutligen tog hennes liv. En av mina kvinnliga idoler när jag växte upp och som berör mig med sin solo sång.

  Jag läser hennes bok, Kärleken till livet Marie Fredriksson av Helena Von Zweigbergk. Marie var noga med att det här är hennes bok, hennes berättelse. En berättelse som berör och som ger mig styrka. Hon säger i boken bland annat " Ja, men vad ska jag göra annars? "Lägga mig ner och dö? Det bestämde jag mig tidigt för att inte göra. Aldrig lägga mig ner och dö."

Jag läste en bra bit in i boken till sena nattimmen med Flisan på täcket vid fötterna. Flisan, vår lilla kattfröken upplever en tomhet nu när det bara har varit jag och hon hemma under den här veckan och följer mig från rum till rum. Det är som om hon vill försäkra sig att inte bli helt ensam. Det är hon självklart stundvis när jag inte är hemma och hon möter upp mig i hallen direkt när jag kommer hem igen. Min lilla katt så go och fin.

Sluta döma och kritisera

Det är bortkastad energi, i synnerhet när du inser 

att allt det som du kritiserar och fördömer hos andra

är något som du inte tycker om hos dig själv ~ Karen Kingston

2020

Vi har nu lämnat 2019 bakom oss och gått in i 2020, mjuka siffror att både läsa och skriva. 

Jag vill gärna se ett bra kommande år framför oss, ett år med gemenskap och samhörighet, god hälsa och mycket kärlek. Julen 2019 och dagarna till årets slut har varit de absolut bästa på många år, det måste jag få lov att säga. En jul där alla mina barn och barnbarn har varit samlade.

Ilon, Isak och Julia.

Ilon och Isak fick uppleva en riktig vinter med snölek, skotertur, ett besök på Icehotellet, kälk- och sparkåkning för där  hemma i Uppsala har det hittills inte varit mycket till vinter och vi fick vara tillsammans och uppleva deras glädje över all snö och lilla Julia upplevde sin första julafton även om hon sov sig igenom den till största del så fick vi uppleva den tillsammans med henne.

Pärlemomoln

Himlen bokstavligen exploderade i pärlemomoln kring mellandagarna.

Vi tillbringade nyårsafton i stugan, nöjda och mätta lyssnade vi till Lena Endrè när hon lästa nyårstalet. Vi släppte iväg några ljuslyktor med tankarna till de som lämnat oss och med en förhoppning om ett gott nytt 2020.

Fasta 

   Jag gjorde en femdagars fasta i somras som jag mådde riktigt bra av som kändes gott och välgörande för min kropp och själ.

Efter den positiva upplevelsen så gick jag in i en ny faste period nu i fredags. Jag hade lite huvudvärk och mådde si så där första dagen men tänkte att första dagen i somras kändes också lite små kymigt. Jag gick in i andra dagen, kroppen frös, huvudvärk och illamående, Nej det här var inte en bra start tänkte jag men väntade ut till tredje dagen som fortsatte på samma vis. Jag gick upp till simhallen, för fysisk aktivitet är bra under fasta för att komma igång med svettning men efter en halvtimmes bröstsimning började jag frysa och huttra. Efter en skön bastu och lite faste dryck fick jag kramper i magen men envis och målmedveten som jag är fortsatte jag in till dag fyra. Jag kom inte in i samman goda mående och känsla som första gången jag fastade utan kände mig mest trött, hungrig, irriterad och fick bara känslan av att jag svälter mig.

Så denna gång avbröt jag min femdagarsfasta sent på kvällen dag fyra med lite naturell yoghurt och banan, kroppen skrek efter protein och fast föda. Dag fem blev den dagen då jag mjukt gjorde en övergång med avokado, fikon och vegetarisk kost. Nu är det dag sex och min magen har tydligt tillsammans med kroppen sagt att den inte alls vill fasta utan leva i ett lugnt normalt tempo men hälsosam kost istället och jag lyssnar till det.

Ljusets återkomst

Polarnatten eller midvintermörkret som det också heter är över för denna gång, den 4 januari tog sig solen upp över horisonten. Välsignade solljus.

På något vis blir den här mörka tiden tyngre och längre ju äldre jag blir även om vi inte har mörkt under polarnätterna eftersom himlen lyser i rosa och orange färger så saknas solen ljus och när den kommer upp så känns promenaden så mycket lättare, en go och glad känsla sprider sig i kroppen.

Man är inte pessimist

bara för att man konstaterar

att det finns mörker.