Vi har kommit in i juni månad som är den första sommarmånaden i Kiruna och jag sitter vid mitt köksbord i stugan i Kurravaara med utsikt över älven. En av grannarna som håller på att bygga hus har röjt upp sin tomt vilket även blev till fördel för oss, för nu ser vi älven från stugan. 

Utsikten uppe på berget bakom stugan är storslagen och en plats som jag går upp till när jag behöver en stund för mig själv. En plats där jag sitter och hämtar andetagen.

Några rader om min axeloperation :

Jag har kommit in i slutfasen av rehabiliteringen efter min operation och det har verkligen gått bra men visst har jag känningar av smärta om jag anstränger axeln för mycket och om jag vänder mig mot den i sömnen. Jag har fått upp bra rörlighet i leden och jobbar nu på att kunna få upp armen bakom ryggen en bit. En lyckad operation av en artros skadad axel, får jag ändå säga.

Tillbaka till min utsiktsplats på berget bakom stugan:

Jag gick upp dit igår på eftermiddagen, innan middag. Jag promenerade sakta uppför berget, lyssnade på fåglarna och hörde hur grenar och ris knastrade sönder under mina skor. Ville hitta en stillhet inom mig och tog djupa andetag långt ner i mina lungor. Behövde finna min egen inre balans. Har man en gång gått in i en utmattning då är det lätt att känna igen mönstret och alla tecken när det är dags att bromsa in, vilket jag nu gör. Jag inser att nu glömmer jag saker och ting igen, jag gör saker på automatik utan att vara närvarande i situationen och nu pratar jag om så små saker som att lyfta bort locket till vattenbehållaren på kaffebryggaren innan jag börjar hälla i vattnet, vilket har hänt nu i dagarna samt att svara på en chatt till fel person, uppmärksammade inte att det var ett annan efternamn. Tur ändå att det bara var till en kusin.

Så nu sitter jag här och bara vet att jag ska stanna upp och bara vara här och nu. 

Jag hade kunnat skriva om min sambo och den sjukdom som han kämpar mot med väljer att inte göra det på grund av att det går mot hans sätt att hantera det. Men att det påverkar hela mitt liv och är en stor del av min oro och mina tankar det vill jag säga fast samtidigt känner jag en styrka och trygghet i livet och ska nu stanna upp och bara vara här och nu. Jag är tacksam för de verktyg jag har fått under resans gång och all den hjälp jag får från mina guider och hjälpare från andevärlden.

Ta hand om er

och varandra.

Det är det allting handlar om.

~fick jag som ett budskap under en seans i söndags.