Idag värmer solen

Sitter vid köksbordet i stugan och en humla surrar intill. Att skriva i bloggen från mobilen kräver fingerfärdighet och att hålla koll på autokorrigeringen. 

Möte med ren

På min förmiddags runda mötte jag två renar. Den ena valde att stå helt stilla och titta på mig, vilket gav mig ett tillfälle att föreviga mötet. 

Vackra djur men med stor respekt stannade jag till, tog ett foto och gick vidare. Djur med horn och hovar aktar jag mig för och om det var en älg så hade jag nog vänt om och gått hela vägen tillbaka till stugan.

Det är under promenader som jag sorterar tankar och intryck och idag tänkte jag på pensionen hur nära den börjar komma. Sju år kvar till jag tidigast får ta ut den allmänna pensionen och tio år till uttag av tjänste pension. Mitt råd är att börja pensionsspara tidigt för att kunna leva något så bra då du ska få äga din tid.

Man kan bara önska sig att nå dit och många år därefter, det är inte alla förunnat att få åldras. Men försöker leva så sunt som jag kan för jag vill åldras i välbehag. 

Ett besök i handelsträdgården 

Jag köpte en vacker trollslända som nu är uppsatt på stugväggen och en låda tagetes. Jag har planerat ner alla i krukor på gården utom en som jag ska plantera ner på kyrkogården där mina föräldrar har sin sista vila.

Slutligen så har nog ingen missat att de har lagt ner utredningen på mordet av Palme, att bevisen pekar på den så kallade Skandiamannen, Stig Engström. Gärningsmannen är död och inget mordvapen är hittat. Vad som är sant eller inte lämnas åt tolkningar och spekulationer. Men utredningen är nedlagd och

gärningsman är utpekad. 

Du kan aldrig vara bättre 

än ditt bästa jag.

En sommar, inte den samma som tidigare 

Idag vet vi hur corona har förändrat oss och vår vardag så jag låter den bara komma och möter den på bästa sätt. 

Sommaren 2020 vill jag ska vara varm och skön, vilket vi behöver nu efter en lång vinter med mycket snö upp till 4 meter och som la sig redan den 28 september. Vi har haft 8 månader med snö i Kiruna och det känns. Jag började längta efter barmark redan i mars.

Trädgårdsterapi

Krokusar som inger en känsla av sommar

Mina krokusar kom upp i år också men pärlhyacinterna kom inte upp i år, de blev nog mat för gnagare eller något annat djur. En vinbärsbuske har renarna ätit upp men hoppas att den tar sig ändå.

Jag har sått sallad, morötter, ringblommor, krasse och jättevallmo i pallkragarna och med en växtduk över så kommer de att gro när vi får tillräckligt varmt väder. Jag har också planterat ner mina plantor i växthuset och det är en fröjd att gå in dit på morgonen, andas in doften av tomatplantorna, timjan och lavendel som alla tre har en underbar doft. Paprikan, gurkan och persiljan har ingen doft på samma vis men är en fröjd för ögat. När jag sedan vattnar och påtår i jorden får händerna en skön känsla. Alla mina sinnen tillgodoses när hörseln får njuta av fåglarnas kvitter utanför och tar en smakbit av myntan. Detta om något är terapi för själen. 

Mitt växthus

Inte särskilt stort men kärt.

~ Vilsam, vacker och kravlös

Komma ner i varv och fylla på med energi ~

Jag läste en artikel i dagens NSD om Nisse Olovsson som kallar sig för en "prepper" han har förberett sig för en kommande kris i tio år ´Vi har gjort oss beroende av oändlig produktion med oändliga resurser´säger han bland annat.

En artikel som fångade mig och fick mig att tänka bakåt under mitt morgonkaffe. När jag växte upp och det är inte så länge sedan då hade så gott som alla familjer en bil, en del hade inte någon bil alls, vi hade två tv kanaler, affärerna stängde klockan 18:00 på vardagarna och 13:00 på lördagarna. Det var inte många som reste utomlands på semester när jag var barn, de flesta här uppe for till stugan eller tog tåget för att hälsa på någon under en/två sommarveckor. 

Nu kommer corona som en stor hotbild mot vår världsekonomi men mot vår hälsa i första hand. Det var just detta som mina tankar gick till när jag läste artikeln i dagens NSD, lever vi för fort,har vi skapat oss behov vi egentligen inte behöver, har vi tappat det totala greppet om vad vårt liv går ut på här på vår jord. Kan det vara så att vår jord inte mäktar med oss människor. Ska vi spola tillbaka bandet till då vi levde i symbios med vår natur.

Jag tror att människan behöver stilla sig och låta tankarna och handlingarna gå inåt, in till dig själv, känna sitt eget värde och göra cirkeln mindre. För det är det vi uppmanas att göra, gå ut med en termos sätt dig på en parkbänk, drick ditt kaffe i stillhet och undvik folksamlingar. Jag tycker att den uppmaningen stämmer väl in med hur det var när jag växte upp. Min cirkel var inte så stor och den behöver inte vara större än så nu när moder jord säger ifrån.

Tänk om det några höns för äggen,ett potatisland och fisk från sjön är det jag behöver för att må gott.

Några tankar så här på en tisdag morgon men att vi kommer att få ett dyrare samhälle när corona krisen är över det förstår jag och då kommer vi automatiskt dra ner på tempot.

Fyll ditt liv med upplevelser, inte saker

Berätta om dina upplevelse istället för att visa dina saker

Snön faller ner utanför och jag är glad över att vi inte sitter i bilen på väg hem från Luleå, vilket vi skulle ha gjort om inte cancern kom in i vårt liv. Jag skrev i ett tidigare inlägg, November och snart första advent, om att sjukdom drabbat och att jag skulle skriva om det vid ett senare till fälle, vilket är nu. 

Vi skulle gladeligen krypkört i tät snöfall de 32 milen upp från Luleå hem till Kiruna än att avboka vår Mello kväll som vi bokade in redan i september innan biljetterna ens hade släppt. För det hade betytt att sjukdomen cancer inte hade drabbat min sambo. Det visas inslag då och då på tv om att 3 av 4 drabbas av cancer och att alla drabbas, inslag som jag sett hur många gånger som helst men som inte kan förstås innan man är tvungen att förstå.

Jag har läst ut boken om Kärlek till livet Marie Fredriksson, och finner lite tröst i att läsa om hur det drabbar och påverkar att leva med en sjukdom som gett dåliga odds. Hon skriver, eller skrev, eftersom hon nyligen gick bort i sviterna av sin behandling, att ibland så grälade vi mycket just för att vi var trötta och slitna, ibland drack vi oss fulla på vin för att vi inte orkade med annat men mest av allt levde vi vårt liv så mycket vi bara kunde. en väldigt läsvärd bok.

Sjukdom påverkar och tar fram det svagaste i oss men även det starkaste i oss, likaså för oss. Vi kan tvivla och vi kan gräla, just för att tvivlet tar över och får oss att känna en känsla av uppgivenhet. Vi dricker oss inte fulla på vin för att ingen av oss tycker om känslan av att vara för berusad men visst har det funnits stunder när jag tänkt tanken. Men när allt lägger sig och vi återhämtar oss då vet vi att vår kärlek är starkare än vad sjukdomen cancer är och det är en skön känsla att landa i.

När man är mitt i en behandling då är det biverkningarna av behandlingen som gör dig sjuk och svag, en trötthet som inte går att sova bort som drabbar kroppen och den mentala hälsan. Min sambo drabbades av blodförgiftning eftersom en bakterie tog sig in i blodet, mest troligen genom nålen från venporten som de hade lagt in i hans blodomlopp för att underlätta cytostatika behandlingen. Hans vita blodkroppar var utslagna av behandlingen och då tog bakterien fäste. Efter två veckors intravenös antibiotika behandling återhämta han sig från det. 

Hur gör man som står vid sidan om och känner en stor ledsenhet över att den man älskar är drabbad och det händer att tanken på att förlora honom gör sig påmind. En tanke som plågar. Vi har pratat om acceptans och att vi har en tro på att behandlingen kommer att verka och mota bort cancern, vi tror verkligen på många år framåt för de allra flesta dagar är bra då vi är i stugan, hälsar på vänner, umgås med familjen och lever vårt liv på det sättet vi är van vid och som vi vill fortsätta med. För det är nu livet pågår och det är dagarna vi är i som räknas.

Känslan att att sitta och känna vinden och solens strålar mot kinden är en ren njutning. 

På dagen går det an

Snöfestivalen 2020 är över och vi har en ovanligt varm vinter med endast - 8 grader riktigt behaglig vinter temperatur om jag får bestämma. Min absoluta favorit bland snöskulpturerna var den med kobrorna som ett team från Indien hade gjort och som vann publikens pris och skulpturen heter Kaliya Daman.

Juryn utsåg ett av Spaniens två bidrag till vinnare. Skulpturen heter Year 20XX.

Kirunas snöfestival är en trevlig tillställning med flera aktiviteter så som snöslungerace, barnlopp, utställning av veteranskotrar, vinterlekplats och teater för barnen bland annat. Lokala hantverkare med sina otroligt vackra hantverk hittade vi inne på folketshus och jag köpte en riktigt vacker mobilväska och en nyckelring i tenn och renskinn. Utanför folketshus stod en kvinna och sålde renkött , en liten bit gravad renkött fick det bli, en delikatess om ni frågar mig

Jag mår bra av att hålla mig sysselsatt och igång. 

Mot eftermiddagarna och mot kvällen smyger sig tankarna på mig, tankar av oro som jag försöker mota bort med tankar om förhoppning. Min sambo som nu har varit inlagd i en vecka fick komma hem några timmar igår eftermiddag och då får vi glömma det svåra en stund, äta middag tillsammans, prata om allt mellan himmel och jord, få känna oss som vanliga för en stund. När han gick tillbaka till sjukhuset vid halv åtta på kvällen uppstod en surrealistisk/ overklig/ogripbar situation och känsla som är svårt att beskriva och svårt att förstå för den som står på sidan.

  Jag har under den här tiden läst boken Rensa i röran med feng shui av Karen Kingston och jag rekommenderar verkligen er att läsa den. Jag fick så många aha upplevelser, hon tar upp om hur vi påverkas av röra och varför vi har så svårt att släppa taget om saker och ting, även om osunt leverne och oro. Hur mycket bättre vi verkligen mår av att "rensa i röran".  Hon beskrev oro på en så klockrent sätt: ´Oro är som en gunghäst - oavsett hur fort man gungar så kommer man ingen vart. Oro är inget annat än slöseri med tid och skapar så mycket röra i ditt huvud att du inte kan tänka klart om någonting. För att lära dig sluta oroa dig behöver du först av allt förstå att vi förstärker allting som vi ägnar vår uppmärksamhet åt, ju mer du tillåter dig att oroa dig, desto mer sannolikt är det att saker och ting går fel och hon ger råd hur du motar bort oro.

Hon tar upp om yttre och inre oro och vad jag har rensat nu när min yngsta son har flyttat hemifrån. Idag vet jag exakt vad jag har på vinden, i källaren och i garderoberna. Det är en så skön känsla som jag inte ägt på länge eftersom jag har sparat på mig saker som jag bara har lagt på vinden/ källaren och tänkt bra att ha. När många saker egentligen har handlat om minnen, minnen som inte har varit positiva och som jag bara skuffat undan i lådor istället för att tillåta mig att känna dem, hanterat dem eller tagit bort de ut ur mitt liv.

Jag har kvar saker från min barndom och min vuxendebut, saker som jag älskar och som betyder mycket för mig. Det har jag behållit för de har en given plats i mitt liv.

Åter tillbaka till igår kväll.

Efter det min sambo gick tillbaka till sjukhuset, tittade jag på Stjärnorna på slottet och igår var det Pernilla Wahlgrens tur och den som ser henne som en svammel maja har missat så mycket om vilken enorm styrka som hon bär på i sin lilla kropp. Efter det så började en hyllnings kväll för Marie Fredriksson också en stark och varm kvinna som fick möta en svår sjukdom som slutligen tog hennes liv. En av mina kvinnliga idoler när jag växte upp och som berör mig med sin solo sång.

  Jag läser hennes bok, Kärleken till livet Marie Fredriksson av Helena Von Zweigbergk. Marie var noga med att det här är hennes bok, hennes berättelse. En berättelse som berör och som ger mig styrka. Hon säger i boken bland annat " Ja, men vad ska jag göra annars? "Lägga mig ner och dö? Det bestämde jag mig tidigt för att inte göra. Aldrig lägga mig ner och dö."

Jag läste en bra bit in i boken till sena nattimmen med Flisan på täcket vid fötterna. Flisan, vår lilla kattfröken upplever en tomhet nu när det bara har varit jag och hon hemma under den här veckan och följer mig från rum till rum. Det är som om hon vill försäkra sig att inte bli helt ensam. Det är hon självklart stundvis när jag inte är hemma och hon möter upp mig i hallen direkt när jag kommer hem igen. Min lilla katt så go och fin.

Sluta döma och kritisera

Det är bortkastad energi, i synnerhet när du inser 

att allt det som du kritiserar och fördömer hos andra

är något som du inte tycker om hos dig själv ~ Karen Kingston

2020

Vi har nu lämnat 2019 bakom oss och gått in i 2020, mjuka siffror att både läsa och skriva. 

Jag vill gärna se ett bra kommande år framför oss, ett år med gemenskap och samhörighet, god hälsa och mycket kärlek. Julen 2019 och dagarna till årets slut har varit de absolut bästa på många år, det måste jag få lov att säga. En jul där alla mina barn och barnbarn har varit samlade.

Ilon, Isak och Julia.

Ilon och Isak fick uppleva en riktig vinter med snölek, skotertur, ett besök på Icehotellet, kälk- och sparkåkning för där  hemma i Uppsala har det hittills inte varit mycket till vinter och vi fick vara tillsammans och uppleva deras glädje över all snö och lilla Julia upplevde sin första julafton även om hon sov sig igenom den till största del så fick vi uppleva den tillsammans med henne.

Pärlemomoln

Himlen bokstavligen exploderade i pärlemomoln kring mellandagarna.

Vi tillbringade nyårsafton i stugan, nöjda och mätta lyssnade vi till Lena Endrè när hon lästa nyårstalet. Vi släppte iväg några ljuslyktor med tankarna till de som lämnat oss och med en förhoppning om ett gott nytt 2020.

Fasta 

   Jag gjorde en femdagars fasta i somras som jag mådde riktigt bra av som kändes gott och välgörande för min kropp och själ.

Efter den positiva upplevelsen så gick jag in i en ny faste period nu i fredags. Jag hade lite huvudvärk och mådde si så där första dagen men tänkte att första dagen i somras kändes också lite små kymigt. Jag gick in i andra dagen, kroppen frös, huvudvärk och illamående, Nej det här var inte en bra start tänkte jag men väntade ut till tredje dagen som fortsatte på samma vis. Jag gick upp till simhallen, för fysisk aktivitet är bra under fasta för att komma igång med svettning men efter en halvtimmes bröstsimning började jag frysa och huttra. Efter en skön bastu och lite faste dryck fick jag kramper i magen men envis och målmedveten som jag är fortsatte jag in till dag fyra. Jag kom inte in i samman goda mående och känsla som första gången jag fastade utan kände mig mest trött, hungrig, irriterad och fick bara känslan av att jag svälter mig.

Så denna gång avbröt jag min femdagarsfasta sent på kvällen dag fyra med lite naturell yoghurt och banan, kroppen skrek efter protein och fast föda. Dag fem blev den dagen då jag mjukt gjorde en övergång med avokado, fikon och vegetarisk kost. Nu är det dag sex och min magen har tydligt tillsammans med kroppen sagt att den inte alls vill fasta utan leva i ett lugnt normalt tempo men hälsosam kost istället och jag lyssnar till det.

Ljusets återkomst

Polarnatten eller midvintermörkret som det också heter är över för denna gång, den 4 januari tog sig solen upp över horisonten. Välsignade solljus.

På något vis blir den här mörka tiden tyngre och längre ju äldre jag blir även om vi inte har mörkt under polarnätterna eftersom himlen lyser i rosa och orange färger så saknas solen ljus och när den kommer upp så känns promenaden så mycket lättare, en go och glad känsla sprider sig i kroppen.

Man är inte pessimist

bara för att man konstaterar

att det finns mörker.

Jag börjar med att presentera mitt tredje barnbarn, söta fina Julia, hon föddes i oktobermånad och har hunnit bli hela en månad gammal.  

Flisan visade direkt ett stort intresse för Julia,tassade runt henne och kikade försiktigt och nyfiket på henne.

Ett bra första möte mellan katt och baby ~ älskade barnbarn ~ ett nytt litet liv att älska

Blodtrycket vill jag också återgå till, skrev i tidigare inlägg att jag hade fått det under kontroll med rödbetsjuice och att ta medicinen på kvällen. Jag har återgått till att ta blodtrycksmedicinen på morgonen och dricker rödbetsjuice mest för att det är hälsosamt i det stora hela för mitt blodtryck återgick till att vara svajigt.  Nu i skrivande stund har jag fått en dygnsmätare på mig för det sist mätta blodtrycket låg på 151/103 och det är för högt med tanke på att jag äter medicin mot högt blodtryck. Jag tar tillbaka det jag skrev tidigare om att ta på kvällen för det jag upplevde efter ca 10 dagar var att jag fick svårt att somna in, låg mest och lyssnade till mina hjärtslag, småstressigt med andra ord. Sedan om det beror på att trycket är förhöjt eller på att jag bytte till att ta medicinen på kvällen låter jag vara osagt.

Loppisfynd

  att se de små sakerna och ta vara på det enkla tillfällena i vardagen betyder mycket för välmåendet.Jag var på loppis i lördags och fyndade ett litet rött engelskt fat som blir ett fint kakfat och två små askfat i glas från 60-70 talet, de kommer inte att brukas som askfat utan kanske som tesil/påse fat. Jag har en förkärlek till loppisar och brukar ofta hitta något att ta hem, mitt hem är en blandning av nytt och gammalt med en personlig prägel.

Vi går mot första advent som rubriken talar om och detta år går mot sitt slut. Vi har blivit varse om att livet pågår här och nu, på grund av sjukdom vilket jag kan skriva om vid ett annat tillfälle, inte nu. Men tanken slår mig att man måste bli lite omruskad för att stanna upp och bara vara i stunden. Vi spontan bokade en weekend resa ner till Stockholm nu till helgen och jag ser mycket framemot att få strosa i Gamla stan och framförallt få uppleva den stora julmarknaden där som startar upp nu på lördag. Äta hotellfrukost och bara koppla av.

Avrundar med ett foto på vår gruva - en gruvbrytning som river och flyttar en hel stad och det med blandade känslor.

När du kommit längst upp på stegen

tänk då på att många hållit i den.

Blodtrycksmedicin och rödbetsjuice

Jag har haft problem med mitt blodtryck den senaste tiden trots att jag har det under medicinering. Både trycket och pulsen var förhöjt som påverkade mig med huvudvärk och trötthet bland annat. Jag tog till mig den senaste rönen som visar på att det är bästa att ta sin blodtrycksmedicin vid sänggående och samtidigt började jag dricka ca 1-2 dl rödbetsjuice på morgonen.

Jag började mäta mitt tryck regelbundet och kan nu se en stabil förändring till det bättre, från att gå från 144/103 med en puls på 90, till 113/83 puls 75, inom loppet av ca 2 veckor, känns riktigt bra.

I och att jag gjorde två förändringar samtidigt är det svårt att veta om det är en kombination av att ta blodtrycksmedicinen på kvällen med att jag har börjat dricka rödbetsjuice regelbundet varje morgon som bidrog till att trycket och pulsen sjönk, hur det än är så kommer jag fortsätta med att ta medicinen vid sänggående då forskningen visar på att blodtrycket stabiliseras bättre men framför allt minskar det risken för sjukdom och förtida död om man tar den på kvällen.

Rödbetsjuicen sägs kunna sänka blodtrycket med ca 10 % enligt forskning

  Lånad bild.

"Rödbetan är också en bra källa till många näringsämnen som vitamin A, B6 och C, magnesium, kalcium, zink, kalium, jod, natrium och aminosyrorna betain och glycin.

Den har inga fetter och är en mycket kraftfull antioxidant. Rotfrukten är dessutom rik på folsyra och innehåller karotenoider som lutein och zeaxantin".

 En god vana att hålla sig till och endast framtiden kan utvisa ifall jag inte behöver någon blodtrycksmedicin framöver eller minska ner på dosen. 

Rikta blicken på ljuspunkterna