Allahelgona helg.

Jag har som många andra besökt kyrkogården idag för att tända ljus och mina tankar vandrade bakåt till minnet av mina kära som fick lämna oss alldeles för tidigt.

Jag undrar hur många steg jag har vandrat på kyrkogården denna sommar och höst, otaliga steg, fram till din minnesplats. Idag var det särskilt svårt att gå till din plats och tända ett ljus för ensamheten gör saknaden så mycket större. Du följde alltid med mig till kyrkogården i Poikkijärvi, skottade fram mina föräldrars gravplatser när det behövdes och hjälpte till att få fram lyktorna om de var fastfrusna. Idag gjorde jag det själv och ensamheten kändes större än vanligt men det gick bra och ljusen är nu tända i deras lyktor.

Det har gjort något med mitt inre av att ha förlorat dig och jag har vuxit mig starkare. Det händer att sorgen golvar mig och jag känner mig alldeles tröstlös men jag tar mig upp och tillbaka och tänker att det är så här det får vara nu så länge det behövs. Jag tillåter mig att gråta och sakna dig när det behövs.

Jag tände tre ljus i kapellet, ett åt er var och det kändes fint.

Vad man än tror

om död och himmel

så pågår livet här på jorden 

i full fart.

Att lyssna till sin egen viskande vilja är inte alltid så lätt att möta även om den skriker högt. Du hör och du vet men kan inte komma den till mötes av olika anledningar. Det kan handla om ekonomiska förutsättningar, hälsa, att du är fast i ett negativt tänk och... ja det finns tusen olika orsaker till att vi inte kan fylla vår egen viljas önskan.

Jag har fått gåvan att hela och den ger jag gärna bort. Det finns ett talesätt som säger att vi alla föds med en gåva som vi sedan ska ge bort. Vilket jag gör och som får mig att må bra, att ge gör gott.

Själva healing behandlingen upplevs avkopplande och behaglig. Rummet fylls av en varm och ljus energi som går dit där det behövs i din kropp och till din själ. Ibland kan det behövas återkommande behandlingar för att lösa upp det som skaver och det som smärtar eftersom det kan ligga kvar blockeringar och smärtor djupt inne i kroppen som är väl inbäddade och kan till och med vara i det undermedvetna som kan göra att du inte mår bra, inte får ihop din vardag och som håller nere din självkänsla.

När du sedan låter blockeringar, rädslor och olösta konflikter och annat som har stannat i din kropp komma till ytan gör det ont. Det gör ont och det kan vara en tuff process att möta. Efter en session kan du känna av allt från glädje, upprymdhet till trötthet, tårar och ilska, alla känslor är sanna och de är dina. Alla mina sessioner går i kärleken och ljusets tecken och jag fyller alltid på med det gudomliga ljusa kärleksfulla energin från universum.

Jag fick en fråga här om dagen från en klient, hon frågade hur jag kunde veta och att hon nu mår så mycket bättre, hennes självkänsla och självförtroende var uppfyllt med insikt, styrka och kärlek inför hennes framtid.

Jag sa att det är så här det fungerar med energi samarbetet mellan mig, mina guider, hennes guider, universums energi och att det är hon själv som gör det största jobbet och att jag alltid avslutar med att fylla på med det magiska healande ljuset som hjälper henne framåt på hennes livsväg. Vi har alla vår livsväg utstakat innan vi föds in på jorden.

Det är inte helt lätt att förklara healingens kraft med ord och det är inte lättare att förklara intuitivt mediumskap, hur man läser av energier osv. Om du känner dig nyfiken, känner att det finns något mer, en kraft du vill utforska, något som väcker ditt intresse och som får dig att harmonisera, gör som jag och sök dig till etablerade skolor och lärare. Meditation är ett utmärkt sätt att koppla av på som hjälper till att komma upp och in i universella energier.

Jag har alltid tyckt att det är roligt och rogivande att fotografera naturbilder och märkte av att jag har tagit många bilder på vägar och stigar den senaste tiden. Jag kände efter och förstod att dessa bilder symboliserar min väg framåt och att jag har börjat lyssna till min viskande vilja. Jag ger mig det bästa efter år som har varit fylld av kamp, sjukdom, dålig ekonomi, medberoende och ensamhet men även kärlek, kärleken till mina barn har alltid drivit mig framåt, kärleken till mina djur och kärleken till livet, till dig.

Si, efter natten kommer alltid dag, och

såret läks och sorgen har en ände.  

~Gustav Fröding

Sommaren börjar gå mot höst men ännu har vi fina varma sommardagar och då är det skönt att bara sitta ner med en kopp kaffe på uteplatsen här hemma och lyssna till sommarpratarna, det ger mig avkoppling och får mina tankar och känslor att stilla sig. Ibland så sitter jag bara i min egen tysthet och läker mig från tre år och nio månaders sjukdom, sorg, kamp och död. 

Cancer, ett ord som skapar rysningar och när du står mot denna fruktansvärda sjukdom som bryter ner kroppen bit för bit, som river, raserar och förstör hela kroppen då är du liten och maktlös. Min sambo fick en aggressiv spridd  prostatacancer, en första svår diagnos. Vi fick diagnosen i oktober 2019 då var min dotter höggravid och vi valde att inte berätta något innan barnet var född. En märklig känsla men fantastisk på samma gång att få blanda stor lycka och glädje med den oron och sorgen vi hade av det tunga cancerbeskedet. 

Det första cancer året var fylld av okunskap, sorg, rädsla, kärlek och framtidstro. Kommer så väl ihåg känslan inför den första cytostatika behandlingen, nu skulle cancern motas bort. Vi ville och vi trodde. Han var redan tärd känslomässigt och fysiskt av hormonbehandlingen som startades upp efter första besöket hos urologen. Jag såg rädslan och jag kände rädslan. Ett bakslag av en allvarlig blodförgiftning som de lyckades behandla med stark antibiotika under isolering på sjukhuset, Endast jag fick komma in med munskydd och att hålla avstånd. Kjell blev rastlös mot de sista dagarna av behandlingen och det gjorde gott i mitt hjärta, nu ville han ut och hem. 

PSA värdet gick ner efter cytostatika behandlingen och vi kunde leva ett hyfsat bra liv trots allt under en tid. Att hålla uppe en vanlig vardag och göra vardagliga saker var viktigt för honom, det mådde han som bäst av. Det höll i sig ett år och sedan blev det mesta en svår svår kamp mot sjukdom, smärta trötthet, ångest och oro. Det hände att jag vaknade av att han låg på golvet, hade ramlat på natten och inte kunnat ta sig upp. Den hjälplösheten i honom var svår att se, han var ju den starke, den som alltid hjälpte andra och som aldrig bad om hjälp förutom mot slutet när han var tvungen.

Idag har det gått ca 6 månader sedan min sambo förlorade sin största och tyngsta kamp i livet, kampen mot cancern. Och vad han kämpade, vad vi kämpade, vi grät, vi var arga och mot slutet var det jag som fick vara den starka av oss. Nu får jag trösta mig med att du är där det inte finns sjukdom och att du återigen är i friska positiva energier. Du kommer till mig och hjälper mig här på jordelivet när jag behöver det. 

Alla som har förlorat någon kär vet hur ont det gör och hur svårt det är att hitta tillbaka till livet, få vardagen att fungera och att få till hälsosamma vardagsrutiner. Att laga middag till en har varit svårt och det är det fortfarande men det börjar gå framåt. Jag har inte riktigt landat i allt förrän nu. Nu finns det tid för att tänka på sig själv, gå och simma, ta en promenad, läka själen och så har jag tagit upp min rehab träning efter axelprotes operationen som jag gjorde för drygt ett år sedan, något som kom att hamna på sidan för vi hade en större kamp mot cancern framför oss. 

Jag har sorterat, kastat och packat bland saker och ting i ett halvår. Jag förde Kjelles kläder och skor till Rödakorset och det var väldigt känslosamt att lämna hans kläder, för det var ju inte så här det skulle bli. Jag sålde möbler, inredning och husgeråd inför en flytt till en mindre lägenhet och flyttlasset gick ner i maj, fyra månader efter det jag satt och höll dig i handen när du lämnade mig. Surrealistiskt, overkligt och samtidigt verkligt. 

Nu i juli har jag sorterat, kastat, gett bort och tagit med mina personliga saker från min stuga som ligger ute till försäljning. Jag vill och behöver få ett liv som jag hanterar och jag bygger upp mitt liv för andra gången. Ett stilla liv är det jag önskar mig och tänker ge mig. 

Jag saknar dig och pratar med dig varje dag. Jag känner att du kommer nära och hjälper mig när jag behöver det. 

~ Älskar dig

Jag saknar fortfarande dem som inte

längre är hos mig, men jag är tacksam att

jag har fått älska dem. Den tacksamheten

har nu till slut övervunnit sorgen.

~  Rita Mae Brown.

Första gången utan dig gör ont.

Först morgonkaffet i stugan utan dig, varje gång jag gör något som blir första gången utan dig gör ont. 

Jag har gått igenom sorg när mina föräldrar gick bort tätt efter varandra och alldeles för tidigt men det går inte att förbereda eller rusta sig mot den smärta som sorgen skapar. Det behövs bara att jag för ett kort ögonblick vill berätta något åt dig för att förstå att det går inte, du är borta för alltid även om jag bär med mig din energi och kärlek så är du fysiskt borta. 

Vi hade roligt tillsammans, vi kunde vara sårbara inför varandra och vår kärlek växte sig bara starkare av påfrestningar. Vi hade andra planer än det här.

Jag pratar med dig varje dag om mina tankar och vardagliga ting. Jag har fått tag på en toppen lägenhet och jag kände så tydligt att du var med mig när jag tittade på den och du hade trivts så bra där, det finns ett förråd med bänkar och ett eluttag. Jag kan se hur du hade stått där inne och skruvat och micklat med ditt. Det var inte så här det skulle bli.

Jag har börjat se hur mitt liv ska bli och även om jag gråter och faller så vet jag att jag har styrkan för att gå framåt även om det är mycket att ta i och ordna upp innan jag är i fas med mitt liv.

I stillheten

finner jag svar.

När sjukdomen tog över och jag förlorade dig.

Cancer..... hemska sjukdom som bit för bit tog dina krafter och plågade dig hårt. Till slut orkade du inte längre och fick somna in, du tog ditt sista andetag och jag satt hjälplös bredvid med tysta tårar på min kind för jag såg hur tärd du var av sjukdom, dina krafter var slut och din själ lämnade din kropp, all smärta var över. Jag sa att jag förstår att du nu ska dö, att jag förstår att du är rädd men att du får släppa taget så att du får komma till ro och komma ifrån sjukdomen och att jag finns intill, att jag klarar mig. Nu är jag kvar med min smärta av saknad, hur ska jag kunna komma vidare när ditt tomrum är så stort. Ensamheten är stor och svår även om jag inte är fysiskt ensam så känner jag mig väldigt ensam.

Jag har svårt att förlika mig med att du inte längre finns intill, att jag inte kan sitta och småprata med dig om vardagliga ting. Att du är borta. Hur ska jag kunna komma vidare ? 

Sorgen går inte att jämföra eller förbereda sig för. Den sitter i hjärtat och det kan bara behövas en doft, ett ljud, ett minne som påminner mig om dig för att jag skall brista ut i gråt.

Det finns dagar då jag känner mig starkare, dagar då jag känner att du ger mig styrka att gå vidare. Dagar då jag känner en stor och varm tacksamhet över att jag har fått uppleva dig, att jag har fått ta emot din kärlek och omsorg över mig. Du gav mig så mycket, mer än du nog förstod. Jag är så tacksam över att jag fick dela mitt liv med dig.

Du var en stor man med så många sidor, mjuk, omtänksam, stark, plikttrogen, barnkär och tyckte om djur, pratade aldrig illa om andra, uppmuntrade när man tvivlade eller hade stött på hinder. 

Jag är så tacksam över allt det vi fick uppleva tillsammans.

      Du och jag. 

När du började med din första cytostatika behandling sa du: Tänk att små barn måste genomgå detta. Du kände för alla barn som får cancer och började stödja barncancerfonden varje månad. Du tänkte på alla barn som drabbades och kämpar mot sjukdomen. Ditt hjärta var stort, starkt och vackert. Jag är tacksam över att jag har fått dela ditt liv.

  Sista sommaren satt du ofta ute på stugaltanen när det var varmt. Vi visste att den här dagen skulle komma men det går inte att förbereda sig ändå. Du fattas mig enormt mycket. 

Du må vara bort från min sida

men du är aldrig borta

från mitt hjärta.

Allahelgonahelg

En helg då vi tänder upp kyrkogården till ett stort ljushav och jag liksom tusentals andra har varit och tänt ljus vid våra käras gravplatser denna helg. Jag minns vem de var och vad de betydde för mig och som vanligt berättade jag vad som har hänt sedan sist och hur min livssituation ser ut. Jag berättade att tvillingarna fyller ett år och att det inte dröjer länge innan de ställer sig upp på egna ben och tultar iväg. Jag berättade att lillpigan blev allvarligt sjuk i veckan men att det vände till det bättre. Det fanns som inget annat alternativ än att allt skulle bli bra, älskade lilla barnbarn.

Jag berättade också hur svårt det är i livet just nu och att jag har bäddat in mina känslor i bomull för att orka. Att familje stödet från det hållet saknas totalt, det har ju aldrig funnits där om jag ska vara helt uppriktig. Jag vet att ni har sett och hört det men jag berättar det ändå, känns lite lättare när jag lägger ord på det. 

Poikkijärvi Kyrkogård intill Torneälven.

Endast den som lever och har levt med en svårt sjuk anhörig vet hur hela livet kastas omkull. Hur alla känslor far mellan hopp och förtvivlan för att ibland rinna ut till ingenting. Det är då jag stänger av och tillåter mig att sakna vårt liv innan sjukdomen. Nu lagar jag lunch och middag för en och äter ensam. Ibland vet jag inte hur jag ska kunna få i mig mat själv eftersom sjukdomen gör att han mår illa och spyr av matlukt. Det som ingen kan förstå innan de hamnar i samma livssituation. Det är så lätt att glömma bort att det finns någon intill som lever i denna vardag.

Det jag vet är att jag inte orkar helt ensam utan behöver stöd och avlastning. 

Tack till er som jag brukar gå ut och äta lunch med, tack till dig som bjuder hem mig på middag ibland för utan mat orkar jag ingenting. Tack till er som kommer då jag bjuder på mat och äter tillsammans med mig. Då får han vara med om han orkar och kan. När jag kommer hem från jobbet och ställer mig trött och hungrig vid spisen för att fixa till lunch då mår någon illa bakom mig och jag kan ingenting göra mer än att finnas intill. Så visst betyder ni mycket, ni som finns runt mig.

Livet är skört och varar inte för evigt så

ta hand om varandra och

var rädd om dig själv.

Tappar du bort dig själv

då har du tappat allt.

Vintertid 

  Dygnets timmar är alltid 24 oavsett om vi vrider klockan framåt en timme eller bakåt en timme. 

När jag vaknade i morse var visarna på klockan ca 07:00 och jag tänkte att det var en helt ok tid att kliva upp på en ledig dag. Jag tände ljusen på köksbordet för att starta upp dagen med en kopp kaffe i tysthet och stillhet, något som jag uppskattar högt. När jag sedan hämtade mobilen för att scrolla lite i de sociala flödena då ser jag att klockan inte var strax efter sju utan strax efter sex. Jag hade helt glömt bort att ställa tillbaka tiden även om jag visste att det skulle göras. Så nu har vi gått tillbaka till det tidsflödet som känns bäst för mig. Normaltid vill jag hellre kalla det för än Vintertid.

Budskap för dagen;

Jag brukar dra budskapskort på söndagsmorgon och denna morgon valde jag två kortlekar.

Ljusväktare och Budbäraren

~Guanyin

Omvårdnad och medkänsla. Välj att vara i kärlek. Gör det som är rätt för alla inblandade. Erbjud din hjälp. 

Guanyin är nådens, barmhärtighetens och kärlekens gudinna. Hon låter sig inte begränsas av religionen utan får det att värmas i hjärtat på alla som åkallar henne. Hon är starkt förknippad med healingenergin (speciellt inom reiki) och hon uppmuntrar oss att handskas varsamt och omsorgsfullt med oss själva och andra samt att ha ett förlåtande sinnelag. Medkänsla handlar om att inse att vi alla har en själ så att vi kan förstå att andra människor är sprungna ur samma källa som vi själva.

~Genombrott

När din villighet samspelar med universums starka stöttande kärlek, får du genombrott i ditt energiflöde.

Villigheten är att ge dig hän till en helares energis stöd och kraft. När du är medveten om dig själv i ett sammanhang och syfte, kan dina personliga upplevelser spiritualiseras i händerna på den helande kraften. Just i detta bryter den gamla instängda energin sitt lågt vibrerande krafttag om dig. Då kan ett genombrott hända. När din villighet samspelar med universums starka stöttande kärlek, får du genombrott i ditt energiflöde.

Jag kommer närmare och närmare till dit jag är på väg. 

När jag känner av energier som är svåra att förstå och hantera då går jag undan och landar i mig själv för att reda ut vad och vilka känslor är mina och vilka tar jag in från andra. Utifrån det kan jag möta situationen på ett bättre sätt än innan jag hade lärt mig och förstått vem jag är. Jag är en energiarbetare som jobbar endast i ljuset.

När du får healing då startas det upp en enorm energirensning med kraftiga flöden som du ska möta och släppa. Den helande kraften håller i sig under en vecka och sedan är det ditt jobb att möta dina energiblockeringar. Ibland kan en behandling behövas upprepas en gång till eller någon gång till. Att våga möta sina hinder kan upplevas tufft och obehagligt när blockeringar släpper taget inom dig för att ge plats åt fria läkande flöden.

Jag verkar endast på min fritid, en hobbyverksamhet som får mig att må gott och jag känner mig alltid så glad när jag jobbar i ljuset.

Det är aldrig tungt att bära kunskap.

I somras diplomerade jag mig inom Reiki 1 & 2 och nu har jag börjat kika på en kurs Healingmassage som kräver Reiki 1 för att få delta. Verkar så roligt och intressant. En behandlingsform som är mycket lugn och passar för djup avslappning och är ett fantastiskt komplement till healingbehandlingen. Verkar roligt och något som jag vill lära mig mer av.

Jag är diplomerad Intuitivt Medium och Healingterapeut. Samt att jag har kursintyg i Änglakommunikation, för att hitta mitt unika sätt att kommunicera och arbeta med änglarna.

Jag kommer närmare och närmare till dit jag är på väg.

(När är man stor nog att ta sina steg framåt).

Jag blev mamma första gången när jag var just fyllda 20 år. Det var på tok för tidigt att bli mamma men jag var så lycklig när jag åkte hem med min lilla dotter och jag kommer så väl ihåg känslan när vi klev in innanför dörren och stod där helt ensam med en liten baby. Kärleksrus blandad med en rädsla och osäkerhet.

Denna osäkerhet har följt med mig som en trogen följeslagare, den har ställt till det ibland och fått mig att tvivla. Jag har alltid haft svårt att prata om känslor och hur jag innerst inne känner, tänker och tycker. Något som kommer från min barndom har jag tänkt men med åren så förstår jag att det är min personlighet. Jag pratar inte gärna om mina känslor men har bestämt mig för att inte säga att allt är bara bra när det inte är bra och har blivit så mycket bättre på att lyssna på mig själv. Med år och erfarnehet kommer visheten.

Reumatism

Jag har reumatism, spondyl artit och generell artros. Två reumatiska sjukdomar som bryter ner min kropp och kommer i smärtsamma skov. Jag har fått nya läkemedel som fungerar hyfsat bra men jag blir givetvis påverkad av medicinerna på olika sätt. Det som slår mig varje gång är att jag inte kopplar ihop hur jag mår innan ett skov, det är ju på samma vis på ett ungefär varje gång men ändå så blir jag som tagen på sängen när skovet är i full gång. Inför ett skov så blir jag trött, så trött, ledsen, nedstämd och jag får springa på toa direkt efter frukosten, jag känner mig frusen och febrig sedan så blommar skovet ut i full blom för att stanna i kroppen olika lång tid.

Jag har fått genomgå tre olika operationer på grund av reumatisk sjukdom. Den första var hösten -15 en spinalstenos i ryggen fem månader senare så kollapsar fotvalvet och en stor fotoperation på våren -16. Jag läker, rehabiliterar och tränar hos sjukgymnastiken. Försöker verkligen komma tillbaka till mitt dåvarande arbete men det gick inte kroppen orkade inte och jag drev mig själv till en utmattning som på ett vis blev min räddning. När jag lärde känna min högkänslighet blev det min styrka och idag verkar jag som energiarbetare och healers.

Det tredje operationen som orsakades av reumatism gjordes i våras, i slutet på mars då jag fick en ny axelled. En total axelprotes som jag ännu rehab tränar hos sjukgymnastiken. Tiden innan operationen var så himla jobbig med en smärta utan dess like. Svårt att sova och omöjligt att använda axelleden fullt ut. Idag tänker jag på ett annat sätt än tidigare, det är helt ok att inte hänga upp julgardiner i vardagsrummet, helt ok. Det är helt ok att vara ledsen när det gör ont att skrapa bilrutan från is och snö, helt ok och tillåtet. En massa småsaker som jag har accepterat att det är helt ok att låta bli att göra och helt ok och tillåtet att vara ledsen över. Helt OK att säga nej.

Det här året har varit tungt och svårt men samtidigt kärleksfullt. Kärleken till och från mina barnbarn har betytt allt, barn är en naturlig kärlekskraft, helt utan spärrar och gränser. 

Det är svårt att se när ens livskamrat blir svagare och svagare av en obotlig cancersjukdom. Det är svårt att orka finnas och jag vet att jag måste backa ibland när jag inte orkar, när jag inte har den kraft som jag behöver ha för att kunna ge. Jag har fått redskap att luta mig mot, jag vet att det är viktigt att jag gör saker för min egen skull också som att gå ut på fik med en kompis, tillåta mig att skratta och känna glädje men det ska gudarna veta att det inte är lätt. Jag bär själv på en kronisk sjukdom, jag vet det och den måste också få den plats den behöver för att jag ska hålla mig så frisk och stark som möjligt. Att stanna upp för att känna in om det är mina känslor som jag får in eller hans känslor för att kunna möta det på bästa sätt utifrån vår livssituation.

Känslan av att sitta  i ett väntrum utan fönster med bara en dörr ut och jag inte har en aning om hur det ser ut utanför detta väntrum när jag sen öppnar dörren. Det enda jag vet är att jag ska öppna den där dörren och inte stanna kvar i väntrummet. 

Jag går bredvid

inte bakom 

inte framför

Jag går bredvid

Foto under dagens promenad; Vår vackra kyrka en lördag i oktober.