Kurravaara

Idag är det verkligen vackert väder ute, himlen är klarblå och luften lika stilla och klar. En fantastisk skön dag att vara ute och jag valde ganska självklart att åka ner till Kurravaara för att se när isen har börjat lägga sig inne i viken. Det är Torneälven som flyter genom byn och är ett enda stort sel, vilket  inbjuder till många sköna stunder med bad och fisketurer sommartid.

Det är hit jag kommer när jag kommer hem 

och när jag behöver fylla på med energi och harmoni.

Vi har en fin hembygsgård i byn som har sina anor från 1890 med influenser från Norge. Sniderierna runt fönsterna var främmande då Laestadianismen hade ett starkt fäste i byn.

Det var ungkarlen Henrik Andersson som var Anders Johanssons " Hannun-Jussa" yngste son som gav sig iväg till Norge när han som yngst inte fick någon egen mark i byn att slå sig ner på. Han återvände efter 15 år som fiskare i Lofoten och hade seglat på Världshaven. Det berättas om att han skulle ha sagt något i den här stilen när han återvände

- Ni era skitar- ni vet ingenting som bara har sett världen genom ett hål i tunnan. Annat är det med mig som har fiskat på Dovers bankar.

Där ser man hur allt har en mening, Henrik fick ingen mark och gav sig iväg och hembyn fick denna vackra hembygdsgård även om det dröjde ända fram till juni 1983 då den stod färdig på den platsen den står idag.

Bagarstugan och snickeriet

Bagarstugan och snickeriet står just intill på gårdsplanen. Det är fortfarande aktiviteter i bagarstugan men om det är några aktiviteter i snickeriet det vet jag inte men när mina barn var små på 90- talet när jag var med i styrelsen och aktiv i byn, då hade vi en gång i veckan träffar då vi kvinnor handarbetade inne på gården och männen snickrade ute i snickeriet. Väldigt könsindelat men det var så det var.

Det som skapades såldes sedan på skyltsöndagen då vi höll öppet med kaffeförsäljning, jättemysig. Idag håller gården öppet inför skyltsöndagen men det är inte så mycket hantverk som säljs, tyvärr.

Det är med glädje jag tänker tillbaka på den tiden då "den gamla" generationen kvinnor och män levde och verkade i byn. Ingen kritik alls till de som verkar idag i byn, absolut inte men jag saknar de där pappersstrutarna med Gränna godis i..... 

En blomma blir som vackrast där hon har sin rot.