Inför sommaren.

Helgen tillbringade vi i stugan som min sambo en gång köpt, vi krattade och jag sådde fröer inför sommaren. Jag satte ner sallad, sockerärtor och slingerkrasse. Rensade upp i blombänken och såg att perennerna även har klarat denna vinter och fjällkaktusen eller rosenroten som det latiska namnet är hade redan vuxit till sig.

Fjällkaktus.

Jag såg att småfåglarna hade börjat bygga bo i holken och det är så roligt att se, ett riktigt sommartecken.

De små flög fram och tillbaka in och ur holken, de förbereder sitt bo för äggen, nya fågelungar som skall ut och prova sina vingar.

Rönnen har också kommit en bra bit på vägen och som ni ser så forsar Kalixälven just utanför stugaltanen. Det händer att vi får höra att det ser så idylliskt ut på bild och det gör det. Men om du tror att detta är en plats för avkoppling och återhämtning så är det inte det om du gillar att lyssna på fåglarna, lövens sus i vinden.... Det är aldrig riktigt tyst, ljud av älvens brus, ljud av hundar som skäller och ylar på två olika håll.

Efter lite jobb på gården så tar jag med mig en kopp kaffe ut på altanen, fäller tillbaka ryggstödet vänder näsan upp mot solen och blundar. Känner att jag behöver vila min rygg och mina fötter som ständigt gör sig påmind.

Jag blundar och tar mig tillbaka till min inre plats dit jag återvänder när jag behöver kraft och harmoni. Jag går tillbaka till minnet och känslan när jag lägger ut en filt på den gröna gräsmattan, tar med en liten radio och några Starlet. Jag ligger och lyssnar på Upp till tretton, känner solen värma min rygg och drömmer mig bort i ungdomstidningen Starlets värld. Kärlek, olycklig kärlek.

Ljudet av småfåglarnas kvitter, småsyskonen stimmar och leker. Jag hör hur pappa sågar och spikar, alltid något på gång. Känner lukten av eldrök, det eldas under den stora vattengrytan på stranden, mamma håller på med tvätt av sängkläder och handdukar. Känner doften av nytvättad tvätt på klädstecket bakom mig. Det startas en gräsklippare någonstans, grannen säkert, jag hör fortfarande hammarslag.                                                                                                

Jag hör en motorbåt ute på älven, den kör förbi. Jag hör ett nytt motorljud, ett högre mer ettrigt motorljud, jag kikar ut efter älven och ser en liten snabb båt komma, vattnet stänker runt omkring. Den saktar in och svänger in mot vår strand, jag ser en liten orange fugetive, min kompis, min vän och jag ler. Vi har några timmar framför med prat, skratt och kortspel.

En inre plats att komma tillbaka till där jag hämtar kraft och tröst. En plats där alla fem sinnen tillgodoses.

Vi har fem sinnen, smak, lukt, syn, hörsel och känsel. Att vi ständigt använder våra sinnen för att registrera och tolka omgivningen är något vi inte alltid tänker på. Tänk dig att du skulle sakna ett sinne! Hur skulle du uppfatta världen då? Skulle det vara samma sak att ta en cykeltur på landet om du inte kunde känna doften av nyslaget gräs?

Här ligger jag någonstans mitt i livet.