Senaste inläggen

Av carina - 9 april 2016 04:35

Tidig morgon !

Det är ett bra tag sedan jag vaknade så här tidigt och jag blev själv förvånad när jag tittade på klockan och inser den tidiga timmen och hur lång blir då inte denna lördag, tänkte jag. Tankarna kommer igång ganska omgående och då kliver jag upp, brygger mig en kopp kaffe och sätter mig här med mina tankar. Jag ska sätta fröer, körsbärstomat, paprika och solrosor under helgen, kommer jag fram till, lite grönt behöver jag denna sommar och om det sedan ger frukt i form av tomat och paprika så blir jag glad. 


Tittar ut och på termometern som visar på -2,1 grader, riktigt aprilväder har vi med blötsnö som föll hela dagen igår.   - Vet att det är här jag hör hemma.


Funderar på hur vi minns och vad vi minns, - Varför kommer jag så väl ihåg vissa händelser medans andra minnen kommer jag knappt åt ?


Så jag googlade lite runt ämnet och hittade detta.

 

Små barn har extra stor tillväxt av hjärnceller, vilket skapar oordning i hjärnans minnesområde och får barn att tappa minnen. Därför har vi glömt många barndomsminnen, enligt ny studie.

Har du någon gång funderat på varför det är så svårt att komma ihåg saker från när du var liten?

Enligt en ny studie som publiceras i tidskriften Science beror det bland annat på att vi bildar nya hjärnceller med en sån fart när vi är små, att de skapar oordning i Hippocampus, den del av hjärnan där minnen skapas, och på så vis tränger bort tidigare minnen:

– Den väldiga neurogenes, alltså den stora nybildning av hjärnceller vi har när vi är små barn, den påverkar minnet och kan störa de minnen som vi har skapat, säger Hedvig Söderlund, minnesforskare vid Uppsala universitet.

 

Vill vi ha fler minnen?

–  Jag tror inte att det skulle vara så bra, naturen har ändå utvecklat oss på det här sättet, om vi försöker öka antalet barndomsminnen tror jag att mycket får stryka på foten, jag tror att det finns en funktion med att glömma saker från barndomen: för att vi ska få plats med att lära oss annat, säger Hedvig Söderlund.

Lagom är bäst

För mycket nya hjärnceller i hyppocampus kan alltså tränga undan våra minnen och få oss att glömma. Vilket ofta sker i barndomen och kallas för infantil amnesi, något som dock inte betraktas som någon sjukdom utan är fullt normalt.

Samtidigt har tillväxten av nya hjärnceller i just Hyppocampus en viktig funktion för att finjustera minnet.

Det som bäst skapar nya minnen är alltså lagom med nervcellstillväxt – inte för mycket, men inte heller för lite nya celler i hjärnan skapar bäst minne.

Men något man ska försöka komma ihåg som vuxen, enligt Hedvig Söderlund är att det här med glömska inte alltid är dåligt:

– Författarna citerar i en annan studie Théodule Ribot som levde på 1800-talet och var en av världens första minnesforskare: "glömska är inte ett tecken på en minnessjukdom, utan glömska är ett tecken på ett sunt och väl fungerande minne" säger Hedvig Söderlund.

 


Ett axplock om det jag hittade och lästa kring våra barndomsminnen.


- Varför tänker jag på detta denna tidiga morgon ?

- Ja, bland annat för att det nu är elva år sedan mina föräldrar gick bort och jag kan fortfarande komma ihåg alla deras ansiktsdarg och hur de stod, hur de gick, hur de pratade.... 


Och nu när de är borta så har jag valt att spara alla bra minnnen som berikar mig. Livet blir så mycket lättare då än att låta de mindre bra minnena ta över.




På två fötter

 

Jag tog på mig skidorna när vi var uppe i stugan i förra veckan och skidade ut över myren som ligger just bakom stugan, ville åka skidor en gång denna vår innan jag ska operera foten nu nästa vecka. Visst gjorde det ont men att få komma ut och blicka framåt mot denna utsikt var värt varje stund av smärta.

 

Det är få förunnat att få uppleva detta.




Träknöl  !

 

Ja detta utebord är gjord av en träknöl och då förstår ni hur gammal skog stugan ligger vid, helt otrolig och jag förstår hur glad pappa blev över att hitta den. Till bordskiva använde han en del av en stor kabelrulle och jag satte på en ny vaxduk nu under påskledigheten, ville få till en jätte flugsvamp.


Denna morgon bjuder jag på ett blogginlägg om både stort och smått !

Av carina - 4 april 2016 07:49

 

Ordet syndabock används som metafor för en person som oförtjänt klandras, eller pekas ut som skyldig. Det kan vara i situationer då egentligen många personer tillsammans är skyldiga, inte bara en enda av de inblandade individerna, men det kan också vara i situationer där den utpekade inte har något skuld alls, som t.ex när ett barn bli utpekat, eller när en oskyldig person får ta på sig skulden för en gärning någon helt annan begått. I sådana situationer säger man att den utpekade får agera syndabock.

 

Hackkyckling

Ordet refererar till hönsen flockbeteende; hackordningen, d.v.s rangordningen dem emellan. Denna rangordning kommer till uttryck när hönsen hackar efter varandra. Den dominerande hönan eller tuppen hackar efter alla andra, medan de övriga hönorna hackar bara efter dem som står lägre i hierarkin. Understimulerade, stressade eller trångbodda hönor kan till och med hacka ihjäl den höna som står lägst i hierarkin.

Att få bära hundhuvudet

Detta talesätt har sin upprinnelse i den tyska medeltiden då adelsmän, som begått svårare brott, fick bära en hund till nästa grevskap. Efterhand reducerades straffet till att den dömde bara behövde bära själva hundhuvudet i ett band runt sin hals.

Symboliken i detta straff innebar att man, bildligt sett, var försedd med hundhuvud, d.v.s man var inte bättre än en föraktad hund.

Att hunden symboliserade syndabocken finns också exempel på i det värmländska talesättet: ”Det är gott att ha en hund att skjuta skulden på”.


Sunt respektive dysfunktionellt

Inom en grupp av människor, t.ex en familj eller en arbetsgrupp, kommer de enskilda gruppmedlemmarna alltid att finna någon de kommer bättre överens med, medan det alltid finns någon annan de inte har en lika god relation till. Varje relation är unik. Vissa relationer känns bekväma, naturliga och givande, medan andra irriterar oss och utmanar oss.

En sund och mogen vuxen person kan förhålla sig till det faktum att vissa gillar man bättre än andra och, trots sympatier och antipatier, uppträda respektfullt och någorlunda rättvist mot alla parter.

Människor med ett narcissistiskt personlighetsmönster klarar inte alls av detta med samma bravur. Anledningen till det är att de ganska ofta betraktar sina känslor som fakta. Deras känslor är så intensiva att vad de tycker om en person, eller en situation, kan anta högre prioritet än vad de faktiskt vet om denna person eller situation. Detta kan leda till en snedvriden förståelse av fakta i syfte att rationalisera eller rättfärdiga det de känner.


Råd till dig som blir drabbad av syndabockstänkande

Ta inte på dig skulden och anta inte automatiskt att du gjort något fel, eller att du förtjänar denna behandling. Försök att basera din åsikt om dig själv på dina faktiska meriter – på dina egna faktiska styrkor och svagheter – inte på andra människors känslor om dig.

Om någon behandlar dig illa och riktar orättvisa anklagelser mot dig, avsluta konversationen och lämna rummet där konversationen ägt rum. Om möjligt, lämna huset. Kontakta polisen eller andra myndigheter om någon hotar dig, mobbar dig eller gör dig illa fysiskt.

 

Försök att bestämt visa att du anser att det är fel att utse någon till syndabock. Flyt inte med och håll tyst bara för att du inte vill eller inte vågar ”röra om i grytan”. Ta även avstånd från att andra blir behandlade som syndabockar. Delta inte i sådan behandling av andra. Låtsas inte som att du inte ser när någon annan blir drabbad. Säg ifrån när du ser orättvisor och säg ifrån en gång. Upprepa dig inte och se till att inte hamna i någon argumentation om saken. Om det är du som blir favoriserad, tacka artigt nej till särbehandlingen och inbjud den som blivit utesluten eller negativt särbehandlad att få vara med på lika villkor.

 

Slösa inte din tid och energi med att försöka förändra vad en annan person tycker om dig. Du har ändå nästan ingen makt eller kontroll över en annan persons tankar, ord och handlingar.

Hämnas inte. Ge inte igen på den eller dem som gjort dig till syndabock. Försök istället att göra dig fri från dem.

 

källa:http://vuxnabarn.nu/narcissism/syndabockar-och-syndabockstankande/

Av carina - 29 mars 2016 14:06

 

Påsken 2016 !


Barn och barnbarn på besök, vi gör ett besök på Icehotel i Jukkasjärvi.

Gammelmoster Jullan kommer ner för att träffa den lilla familjen.

Påskloppet i hembyn, ingen skidar med sponsar genom att köpa startnummer

och deltar då i prisutdelningen, termosar, picknickväska, spargris mm.

Påskmiddag, även vegetarisk kost på bordet, trevligt och gott !


Jag gör mitt bästa med en fot som inom kort skall opereras.




 

åker till hembyn för att få i mig frisk luft.



Gamla vänner och gamla skor är bekvämast !






Av carina - 5 februari 2016 09:46

Jag har varit ner till Stockholm och fått mina fötter undersökta av en fotspecialist på Sofiahemmet, kan inte säga att svaret är lätt att hantera men jag gör mitt bästa för att hantera situationen, så less på att min kropp går sönder.


 


Hur ska jag orka ?

Hur ska min familj orka ?

Hur ska jag orka? 


Känner mig mest ledsen men försöker tänka positivt, fast lätt är det inte. Påminner mig om hur fantastiskt det är med dagens läkekonst och hur de kan bota och laga kroppar, Helt jävla fantastiskt !!


Efter läkarbesöket åkte jag till Uppsala och fick krama om mina kära, hålla om den nyfödde Isak och leka med lilla Ilon, äta middag med fina familjen.


 




I skrivande stund rinner näsan och en känslan av att hosta upp lungorna, riktigt förkyld på det hela. Självklart !! Vi är ju mitt i en flytt, klart att allt ska vara riktigt besvärligt.

 


När livet ger dig citroner gör lemonad och håll dig bland människor som älskar dig, eller åtminstone tycker om dig !



Av carina - 28 januari 2016 11:42

I natt jag drömde !


Jag hade en märklig dröm i natt som hänger kvar ännu i mig. Jag måste bara skriva ner den.


Dömmen börjar med att jag är utomhus med min yngsta son, han är ca 6-7 år. Vi ska sova ute på en garage uppfart alldelens utanför där min mamma bodde, mitt i stan. Jag är så glad över att vi har fått låna varsin kudde och filt och frågar min son om han ligger bra och säger sedan att jag är så trött och att det ska bli skönt att få sova. Jag tittar på underlaget och ser asfalt och säger men kära nån inte kan vi ligga på det här hårda, min kropp kommer att gå sönder, tänker jag.


Jag tar min son i handen och börjar gå ner längs Föreningsgatan, där mamma bodde, jag stänger min fleasjacka och känner då hur mitt nattlinne åker upp där bak, jag blir besvärad och går och drar ner den hela tiden. En bil med ett gäng grabbar kommer upp bakom oss och de hänger ut genom de öppna bilrutorna och visslar och skränar, min son tittar oroligt på dem och på mig. Jag vänder mig mot dem och säger argt och irriterat: - Men kör vidare då !! De stannar och en ganska stor person kliver ur och ställer sig framåtböjd och kräks. jag suckar och vi går vidare.


Längs efter gatan står det parkerade raggarbilar och flera människor som står utanför bilarna och spyr, de ler och är glada. Min son frågar vad de gör och jag säger att det är spygala nu i helgen. Jag tittar upp och ser ett idrottsgäng komma emot mig, de har svart/röda overaller och är kanske i tolv års åldern, de går hand i hand men en ledare längs fram. Jag tänker: - Vad ska de tro om oss Kirunabor !!


Vi står nu utanför det huset min moster bodde i när jag var liten, fast nu i drömmen bor min syster där och jag ska fråga om vi får sova där istället för ute på gatan. Just vid porten kommer en svart katt med yvig svans fram till oss, den är helt orädd och verkar snäll. Den tittar på mig och börjar räkna 19, 20, 21... en katt som kan prata. Jag tänker att jag måste titta på facebooks kattjour sida om någon letar sin katt. Jag öppnar porten och då tittar katten bedjande på mig och öppnar munnen lite och säger oj, oj oj... Herre gud tänker jag, jag måste nog ta hem den, undra om den kommer överens med hunden ?

   (lånad bild) 


Jag ringer på dörren och möts av en annan syster till mig som just är på väg därifrån. Jag frågar min syster som bor i lägenhetn (i min dröm) om vi får sova där, jag och min son får ett rum med en dubbelsäng att sova i men det är fruktansvärt lyhört, ljud av barnskrik och högt ljud från tv:n kommer genom väggarna. Min son ligger och vrider sig och kan inte sova, jag tar honom i handen och går ut i hallen där jag säger till min syster att vi ska gå. Min ex man kommer in i hallen, han ser ut som då vi var unga och levde ihop. Jag frågade om han såg katten och han sa: -Ja, jag frågade om han hörde att den kunde prata och han sa: -Ja, det kan den.


Jag frågar även om han såg, min syster som just gick och han sa: -Ja hon skulle hem och sova, hem till huset vid vattentornet som vi växte upp i. Jag tänker, bara hon nu inte tog min säng...fast det gör inget det finns ju så många sängar där. Vi öppnar dörren till farstun och just när vi ska gå så kommer det två små barn som ska följa med min syster ut som också ska gå av någon anledning, den ena i två års åldern håller hon i handen och den lilla på ca halv året ska själv gå ner för trappan. Jag vill stoppa den lilla men blir manad att inte göra det utan den ska själv krypa ner för trappan.


Jag öppnar entre dörren och möts av doften av sommarnatt och grönt gräs på väg hem.


Jag blir inte klok på den här drömmen som sitter kvar så hårt i mitt minne och sinne.























































Av carina - 22 januari 2016 18:19

 


Växtvärk

Jag har läst senaste numret av Reumatiker världen och kände igen mig i två olika artiklar. den ena var ledarsidan där Anne Carlsson, förbundsordförare i Reumatikerförbundet, skriver om hur svårt det är att hitta och få rätt diagnos och hur det förväxlades med växtvärk när hon var liten. Jag gick tillbaka i minnet hur min pappa lindande in mina vrister och vader med vit gasbinda när det värkte och sa att det är växtvärk, hur kunde han veta eller förstå vad det handlade om. Hur kunde jag veta vad det handlade om. 


Jag fortsätter att bläddra i tidningen och läser om Anna Josephsson, läkaren som blev en bättre läkare när hon själv blev sjuk. Hur hon förändrade sitt liv när hon blev sjuk och hur hon började prioritera sig själv och det hon verkligen ville göra.


Min reumatism har de två senaste åren tagit ett hårt fäste i min kropp och gett mig försämrad livskvalitet och en kronisk värk i fötterna. Jag har just nu påbörjat en ny behandling som jag hoppas så innerligt på, jag ska ta en injektion i veckan och en tablett två ggr i veckan som ska motverka ev biverkningar. Det som är bra med att få en allvarlig sjukdom är att man förändras. Hela tillvaron vänds upp och ner och man får en helt ny syn på livet och på relationer. Det finns inte utrymme för dåliga relationer eller situationer, något som jag i varje fall plockar bort.


Förutom att det är kostsamt att vara sjuk med alla sjukresor och mediciner så är det tröttheten som är så svår att bära, en trötthet som inte går att sova bort. En trötthet som uppstår av att lederna är inflammerade och ett tappat självförtroende, man känner sig värdelös när man har en inflammation i kroppen. Det hör till sjukdomen.


Det positiva spondylartit har gett mig är att lyssna på mig själv och sätta upp tydliga gräser för vad jag utsätter mig för och vad jag vill. Jag har en dröm om ett litet hus/stuga i min hemby där jag odlar grönsaker och blommor i ett litet växthus, potatis och ärtskidor i landet. Livskvalitet på högsta nivå. En katt är ett måste som fritt får välja om hon vill vara inne eller ute.


Och det bästa av allt är att jag just nu har möjlighet att förverkliga mina drömmar och önskningar !





Av carina - 15 januari 2016 17:18

En bra start på 2016 !


 

Januari kunde inte börja bättre än så här, mitt andra barnbarn Isak är född och ett nytt barn betyder liv och framtid.




Och att min yngsta dotter blir frisk och åker ner till sin student lägenhet och plugga in den kursen som startade i november. Hon bestämmer sig för att på en vecka försöka läsa  in allt hon missat för att tenta av den idag. Jag är imponerad av hennes vilja och styrka.




Tulpanens dag !

 

Det är väl ingen som har missat att det är tulpanens dag idag, min absoluta favorit bland snittblommor. Vacker och stilren står den i flera dagar om den får rätt skötsel. Nu kommer jag inpå rätt skötsel och det gäller allt, saker, ting och människor för om vi vårdar det vi äger och alla relationer vi vill behålla då förlorar vi inte dem. Tänk vad ett förlåt kan förändra och att ett vänligt ord kan göra någons dag. 


Nu snubblar jag in på karma och Karma är lagen om orsak och verkan.

Att det vi gör mot andra slår tillbaka mot oss själva på både gott och ont, vilken form det tar är upp till oss själva. Vi kan självklart även påverkas av andra människors karma i stort eller smått. Vår karma är sammankopplad med andras karma, tillsammans så skapar vi kedjereaktioner och händelse mönster. Hur vi personligen hanterar situationen är dock vår karma. Det är viktigt att vi därför tänker på vilka vi släpper in i våra liv och hur vi låter dem påverka oss. I slutändan får var och en ta ansvar för sin egen karma. Ta eget ansvar, låt dig inte dras med i något som du inte vill ta konsekvenserna av efteråt. Det är lätt att man inte ser vad som pågår förrän efteråt. 

 

Jag har även en tro, inte på en gud enligt kristendomen men en tro på livet och dess mening, jag tror fullt och fast på att vi har levt tidigare liv och med meditation kan vi komma i kontakt med det. Jag brukar meditera och det gör gott för tankarna, själen och kroppen. En själslig resa som jag brukar säga även ett bra redskap för att bygga upp sig efter motgångar och svårigheter som livet ibland utsätter oss för.

 

Jag tycker om att fota träd av den enkla anledningen att träd är liv.

 

 

 

"genom Tarto guiderna har jag hämtat tankar kring Karma"

 

 

Du växer genom att ge dig rättigheter och inte skyldigheter !

 

 

Av carina - 4 januari 2016 19:15

Nu biter det i kinderna !


 

Vi har fått kallt, -26 grader inne i centrala Kiruna och det tycker jag är bra vilket kan låta märkligt i mångas öron men det beror på att jag väntar på att isarna skall bli bra. Jag vill kunna komma upp till min lilla stuga som jag inte varit till sedan midsommaren.


Göra eld i spisen och slå på poddarna som går på parafin vilket är bättre för hälsan än fotogen. Hämta vatten ur kallkällan som inte fryser under vintern (gör sambon), koka kaffe på gasolspisen och tända lamporna som laddas upp av ett batteri som i sin tur laddas av solceller. En stuga utan alla bekvämligheter, vi har inte ens en tv där utan det är radion som fyller den funktionen, vi pratar, läser och ibland så kommer yatzy blocket fram. En plats på jorden där jag laddar mina batterier. En rogivande syssla på vintern förutom pimpling och skidåkning efter sjön är att sitta och titta på småfåglarna och höra deras spel och kvitter när de talar om förvarandra att nu har maten kommit fram.


Ja fast det måste bli lite mildare innan jag sätter mig på skotern och åker upp.... bra för isarna men nu så är det bara att invänta mindre minusgrader vilket kommer.


Nu biter det friskt på kinderna sa gubben och tog på sig tomtemasken !









Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2025
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Ovido - Quiz & Flashcards