Har du någon gång funderat på varför det är så svårt att komma ihåg saker från när du var liten?
Enligt en ny studie som publiceras i tidskriften Science beror det bland annat på att vi bildar nya hjärnceller med en sån fart när vi är små, att de skapar oordning i Hippocampus, den del av hjärnan där minnen skapas, och på så vis tränger bort tidigare minnen:
– Den väldiga neurogenes, alltså den stora nybildning av hjärnceller vi har när vi är små barn, den påverkar minnet och kan störa de minnen som vi har skapat, säger Hedvig Söderlund, minnesforskare vid Uppsala universitet.
Vill vi ha fler minnen?
– Jag tror inte att det skulle vara så bra, naturen har ändå utvecklat oss på det här sättet, om vi försöker öka antalet barndomsminnen tror jag att mycket får stryka på foten, jag tror att det finns en funktion med att glömma saker från barndomen: för att vi ska få plats med att lära oss annat, säger Hedvig Söderlund.
Lagom är bäst
För mycket nya hjärnceller i hyppocampus kan alltså tränga undan våra minnen och få oss att glömma. Vilket ofta sker i barndomen och kallas för infantil amnesi, något som dock inte betraktas som någon sjukdom utan är fullt normalt.
Samtidigt har tillväxten av nya hjärnceller i just Hyppocampus en viktig funktion för att finjustera minnet.
Det som bäst skapar nya minnen är alltså lagom med nervcellstillväxt – inte för mycket, men inte heller för lite nya celler i hjärnan skapar bäst minne.
Men något man ska försöka komma ihåg som vuxen, enligt Hedvig Söderlund är att det här med glömska inte alltid är dåligt:
– Författarna citerar i en annan studie Théodule Ribot som levde på 1800-talet och var en av världens första minnesforskare: "glömska är inte ett tecken på en minnessjukdom, utan glömska är ett tecken på ett sunt och väl fungerande minne" säger Hedvig Söderlund.
Ett axplock om det jag hittade och lästa kring våra barndomsminnen.
- Varför tänker jag på detta denna tidiga morgon ?
- Ja, bland annat för att det nu är elva år sedan mina föräldrar gick bort och jag kan fortfarande komma ihåg alla deras ansiktsdarg och hur de stod, hur de gick, hur de pratade....
Och nu när de är borta så har jag valt att spara alla bra minnnen som berikar mig. Livet blir så mycket lättare då än att låta de mindre bra minnena ta över.
På två fötter
Jag tog på mig skidorna när vi var uppe i stugan i förra veckan och skidade ut över myren som ligger just bakom stugan, ville åka skidor en gång denna vår innan jag ska operera foten nu nästa vecka. Visst gjorde det ont men att få komma ut och blicka framåt mot denna utsikt var värt varje stund av smärta.
