Sallad och ruccola

Jag har sått sallad och ruccola idag vilket kan tänkas tidigt för dessa breddgrader men vi har haft en varm maj månad och det är grönt redan, björken och rönnen har slagit ut, maskrosorna lyser gult vid husväggen.

Jag planterade rabarber förra året och den har tagit sig och jag hoppas att den skjuter fler skott. Heter det skott när rabarber breder ut sig ?

24 maj, så här tidigt har jag aldrig sått sallad, förutom de somrar jag hade ett torp i Piteå, där börjar sommaren någon vecka tidigare än här i Kiruna.

24 maj och mina tankar har varit hos mamma som gick bort idag, för 13 år sedan. Jag fick en stark känsla av att hon höll mig sällskap när jag satt på altan med kaffe och en chokladbit, Jag kände mig nöjd med planteringen och en varm känsla spred sig kring hjärtat, jag vet att du satt bredvid mig.

Kom ihåg att du är helt unik

precis som alla andra.

Växthuset

Vi har byggt upp växthuset och det var inte helt lätt i början, det var många delar och sen började det blåsa vilket gjorde det hela så mycket värre. Fördelen var att alla delar var  bra utmärkta och en beskrivning som var tydlig och korrekt.

   När jag öppnade lådan tänkte jag; Jösses hur ska det här gå, en miljon delar...

Det stod att för 2-3 personer tar det 2-3 timmar att bygga ihop det. Vi började med gott mod på lördag förmiddag och när vi rest väggarna så började det blåsa och då svajade det rejält och en glasskiva for iväg, tur att det är polykarbonat annars hade det varit riktigt trist.

Vi bar in det mot stugväggen för att få lite lä och kunde på så sätt få upp taket och mer stabil mot blåsten.

Jag kan lova att det inte tog 2-3 timmar för oss att bygga ihop den, vi hade just tagit en lunchpaus innan det började blåsa och det var tur det. Vi byggde på och klockan gick mot eftermiddag och hockeyn började så min käre sambo ville ta en paus för att se lite av den matchen och jag behövde en paus vila.

Vi fortsatte med växthuset och vid 18:00 gjorde jag eld i bastun, skönt att smita undan från byggandet ett tag. När klockan närmar sig 20:00 då faller mitt blodsocker och ryggen krampar, jag lägger ner helt mitt engagemang i byggandet, äter två mackor och går in i bastuvärmen. Jag tror att det är den absolut skönaste bastu stunden jag har upplevt.

Min bättre hälft bygger klart tackluckan och dörren innan han också tar kväll.

Söndag förmiddag

Växthuset står klart och nu i skrivande stund är det nedgrävt i marken och inredd med odlingsbänkar.

Och jag ser framemot att fylla den med grönsaker och örter.

Sprängticka

Jag har haft den stora förmånen att få tre bitar sprängticka av en bekant. Sprängtickan kallas chaga och har använts som medicinsk läkesvamp sedan medeltiden, med höga ORAC-värden och kraftfulla antioxidanter är den en oumbärlig råvara i naturlig egenvård.

"ORAC, (oxygen radical absorption capacity) är ett värde för hur mycket antioxidanter ett visst livsmedel innehåller och i genomsnitt behöver vi få i oss antioxidanter som motsvarar ca. 3000 ORAC per dag".

Samma bit sprängticka kan kokas i flera omgångar tills den mist färg och smak. Jag kokar den och dricker som te och det bästa av allt det går inte att överdosera chaga, bara njut.

Förnöjsamhet har varken med rikedom

eller makt att göra.

Smärtskola

Jag var med om en bilolycka november 2002 och har inte förrän nu den sista tiden kunnat ta till mig att jag blev sjukpensionär efter den olyckan. Jag har sagt att jag jobbar deltid efter en bilolycka men aldrig kunnat ta till mig att jag är sjukpensionär. Jag var 39 år och kunde inte förlika mig med det uttrycket.

Whiplash skadan var stor,synlig och erkänd av försäkringskassan, jag fick all hjälp jag kunde få av läkare, sjukgymnast, smärtskola/smärtverkstad, arbetsträning och rehabilitering med arbetsprövning, under de kommande tio åren. Jag trodde att jag var överens med min kropp och skada. Livet rullade på.

Jag sökte och fick ett deltidsjobb 2013, en fast anställning med all trygghet som det innebär. Så skönt att få en stabil inkomst varje månad. Jag var lite tveksam till jobbet och sa att jag har en whiplash skada och reumatism vilket gör att jag har vissa hinder till tyngre arbetsuppgifter men tackade Ja.

Handen på hjärtat och med den insikten jag har i dag så skulle jag ha klivit av detta jobb efter första månaden. Det var för tungt. Reumatismen sa ifrån, jag fick svår smärta från ryggen och ut längs benen och opereras för spinalstenos och under ryggrehabiliteringen kollapsade fotvalvet och jag stod inför en stor fotoperation, fem månader efter ryggoperationen.

Jag fick ett samtal från försäkringskassan att de inte kan betala ut sjukpenning eftersom jag var så ofta sjukskriven från mitt arbete, de menade att jag bör söka nytt jobb eller tänka över om jag inte ska söka hel sjukersättning, bli sjukpensionär på heltid. Klokt för att vara försäkringskassan, men det tyckte jag inte då jag var mitt i det, utan sa att de inte skulle sätta mig utan inkomst och sa att jag kommer att rehabilitera mig tillbaka till mitt arbete.

Jag fick en bra rehabplan av min chef så att jag kunde komma tillbaka på två timmar om dagen, jag gick på jobbet med en så jävulsk smärta och det enda jag hade kvar mot slutet var att försöka.

Signalerna var många och tydliga men jag förstod de inte och tog de inte till mig.

- En morgon när jag ska kliva upp ur sängen så snurrade hela rummet, jag stod och höll i mig i dörrkarmen, tittade in i rummet där min sambo satt vid bordet och allt snurrade riktigt otäckt runt, jag trodde att jag skulle ramla, mådde illa och låg hela dagen i väntan på att yrseln skulle ge med sig. men kontaktar inte sjukvården, det blir bra tänkte jag.

- Det går ytterligare tid och jag kommer ihåg att jag kände mig stressad och pressad, trött och yr. Satte mig i fåtöljen, sedan så blev allt svart och jag vaknade av att min sambo stod böjd över mig, orolig och försökte få liv i mig. Han hittade mig hängande och livlös i fåtöljen. men kontaktar inte sjukvården, det blir bra tänkte jag.

- Blodtrycksfall 70/60, då gick jag till läkaren för jag var så trött och matt. Reglerade blodtrycksmedicinen och nu kommer allt att rätta till sig med yrseln och tröttheten, tänkte jag.

Men jag gråter för allt, sover dåligt och känner mig som en 90 åring på morgonen när klockan ringde 03:45, stel och söndervärkt stapplade jag ut till badrummet för att göra mig i ordning. Dags att åka till jobbet.

Det enda jag har kvar är att försöka

- Efter ett skift gick jag in till min chef och sa att jag inte orkade längre och att han måste hjälpa mig på bästa sätt, jag vill sluta efter fyra år.

Jag fick möjligheten att komma tillbaka till en arbetsplats som jag tidigare haft under rehabiliteringstiden efter bilolyckan, En liten butik som byter ägare efter någon månad, jag väljer att tacka nej till att fortsätta. 

Jag fick ytterligare en möjlighet till arbete men efter någon vecka så ser jag hinder och tackar nej. Jag gick tillbaka till det yrket jag hade innan olyckan, undersköterska, men efter två dagar var jag söndervärkt. Hur tänkte jag ?

Jag får svårt att komma ihåg vem som sa vad, tider och dagar blandas ihop. Svårt att koncentrera mig och tycker att allt är svårt och stressigt. Klarar inte av sociala medier, inte ens messenger, blir så stressad av att det plingar i mobilen. Men försöker hålla ihop och förstår inte signalerna förrän jag hamnar på akuten med smärtor från hjärtat och ångestattacker.

Självklart har detta skapat oro, stress, frustration och sår hos mina närmsta.

Jag har gått artrosskola, fått hjälp av läkare, kurator, smärtskola och går nu en kurs i Introduktion till arbete, där vi träffas ca två dagar i veckan vilket är det jag max klarar av. Men handen på hjärtat så tror jag inte att jag kommer tillbaka till arbete igen, är så stresskänslig och blir fort trött.

Jag har även insett att jag har arbetat mot min egen kropp, när dörrar stängs för vissa arbetsuppgifter på grund av hälsan så ska man lyssna på kroppen och tyda signalerna. Livet är så mycket mer än att prestera och vara delaktig.

Delaktig i vad ? Om du inte är i samförstånd med dig själv så spelar inget annat någon roll.

Jag väntar på mitt växthus där ska jag göra mig hel bland tomatplantor, paprika och jordgubbar.

Maskroste

Jag försöker nu att läka och som alltid går jag till naturen och hämtar det jag tror på. Idag har jag plockat in maskrosor som är rik på kalium och magnesium som förbättrar leverns och gallans funktioner, samt är bra avgiftare och utrensare. Visste du att maskrosen på franska heter pissenlit vilket ”betyder kiss i sängen”?

Det skvallrar om plantans starkt urindrivande egenskaper. Eftersom maskrosens bittra smak sätter igång utsöndringen av matsmältningsenzymer och galla från levern så förbättras både aptit och matsmältning, samt leverns och gallans funktion. Samtidigt stimuleras bukspottkörteln till att reglera blodsockret. Även om jag inte har kvar gallblåsan så fungerar det, tänker jag.

"Ur smärtskolan"

"Smärta är en skyddsmekanism

Varnar redan innan en faktisk skada har skett

Utlöser ryggmärgsreflex - snabbt dra undan kroppsdel som skadas

Aktiverar stress-systemet - fly eller slåss

Varnar om sjukdom"

Har man levt med långvarig smärta så slutar smärtbromsen att fungera, smärtan sprider sig och kan flyttas runt i kroppen, smärtsignalen finns kvar i kroppen trots att skadan är läkt. Hormonet seratonin minskar.

 Att sluta kämpa

och istället slappna av

ger livet vingar

och själen ro

Vi har ungefär femton minuter med bil till stugan och fördelen med det är att det är ungefär femton minuter tillbaka in till stan och hem. 

Efter frukosten for jag upp och tränade på Atletica. Nödvändigt men samtidigt roligt och socialt. Jag vattnade mina plantor och nu börjar de behöva komma i mer jord och ut i ett växthus.

Jag hade bestämt mig för ett växthus som jag hittade på nätet men de fick aldrig in det i lager och gav olika svar när jag ringde och frågade när de åter har det inne. Till slut så inser jag att jag måste leta ett annat och efter träningen satt jag mig vid datorn och hittade ett ännu bättre växthus i grön metall som jag beställde.

Nu är det endast 5-6 dagar bort och jag känner mig både glad och förväntansfull. En känsla som jag inte kännt på bra länge.

Läshörna 

Tillbaka på altanen i stugan lutar jag mig nöjd tillbaka i min läshörna med en kopp kaffe och Kiruna tidningen. 

Här inne råder lugn och ro

lämna stressen på vår bro.

Afrikanska blommor

Jag fick ett mönster på afrikanska blommor av en arbetskollega när jag var sjukskriven efter en ryggoperation i september 2015 och nu under helgen har jag gjort klart den här lilla filten i glada färger.

Bättre sent än aldrig eller jag är bara glad över att jag har virkat dessa små blommor och jag är nöjd med resultatet.

Tidigare på dagen fick vi ett oväntat besök av ett par från byn som tänker köpa tomten intill och bygga hus, jättetrevligt och det kommer att bli bra med just de två som närmsta grannar. Hon överaskade mig verkligen med en liten gåva som hon tovat och stickat. 

Grytunderlägg och en disktrasa

Så himla fina och det är knappt jag vågar lägga en stelpanna på dessa grytunderlägg. Jag tror att de kommer att få hänga på köksväggen som dekoration.

Vi sa hejdå och jag gick in i stugan och kände hur all kraft rann ur mig, hur kan jag bli så vansinnigt trött av umgås över fika i gott sällskap. 

Möte med ren

Vi hade också tre renar på besök igår. När jag vaknade och drog upp i sovrumsfönstret såg jag tre renar bakom stugan de åt av all lingonris och annat gott som tinat fram. Djuren i skogen har inte haft det allt för lätt att få fram mat denna vinter på grund av all snö, många magra renar har gått förbi denna vinter. Nu såg de väldigt välmående ut och när de kom tillbaka efter vägen på eftermiddagen passade jag på att fota dem. De var inte alls skygga, tvärtom så kom de mot mig på ett sätt som gjorde  mig lite osäker. De är trots alla vilda och minst en hade horn så jag drog mig vänligt tillbaka och lät de passera.

Ingen betyder inget

Alla betyder något 

Ädnamvaara

"En bit utanför Kiruna finnas berget, eller kanske mera korrekt ”lågfjället” Ädnamvaara vars högsta topp når upp till 790 meter över havet. En bit upp mot dess topp, ungefär vid trädgränsen finns Friluftsfrämjandets stuga vid namn ”Ädnamvaarastugan”. Stugan är en av flera trevliga serveringar ute i naturen, som man kan bege sig till för en fikastund här uppe i norr. Nu under vårvintern hålls nämligen stugan öppen med fikaservering under helgerna när vädret är fint, och det tycks vara ett populärt utflyktsmål för Kirunaborna. Serveringen sköts av elever i årkurs sju (och dess föräldrar) som går på friluftsskolan Vargen här i Kiruna, som är en skola med friluftsinriktning".

Vy in mot stan

Från stugan i Kurravaara är det 2 mil och 500 meter upp till Ädnamvaarastugan och från parkeringen är det 6,4 km som är en populär skidtur upp till stugan. 

Ädnamvaara stugan

Kaffe och bulla

Vi träffade på bekanta som också hade letat sig upp dit denna fina dag, bland annat min gamla vårdlärare Elvira som hade skidat upp med sin man och vi fick ett riktigt trevligt samtal till kaffet.

Vy från vår fika plats mot Kiruna och gruvan.

Klarblå himmel mot vit snö

Casper satt kvar och hade det bra på skotern under tiden. Han brukar stanna i kälken eller på skotern och på det sättet är det lätt att ha med honom.

Lyckans fjäril sätter sig på axeln

på den som väntar.

Sol på blå himmel

Skoter, skidor, pimpelfiske, att bara sitta ute i solen under blå himmel och grilla är det som vi längtar efter en lång och kall vinter. Både påskdagen och annandag påsk bjöd på riktigt fint väder och givetvis så var vi ute och njöt till fullo.

Kvalitetstid

Vårvintern är verkligen en vacker årstid, ljus, skön och som ger en längtan efter sommaren men jag tycker att alla årstider har sin tjusning. Hösten kommer sedan med sin klara och kalla luft med färger som skiftar i gult, rött och orange och när sista lövet har släppt sin gren då kommer frosten som ligger krispigt på marken för att sedan täckas av den första orörda snön, då det knarrar under fötterna under den tysta morgonpromenaden med hunden.

Jag och min hund

Egen skörd

En solros, tomat, paprika och citronbasilika. Lite smått och gott som har slagit rot inför den sommaren som kommer.

Vardag med rutiner och 

inbokade tider.

Vårvinter

Vårvintern är en skön årstid här uppe med varm sol och vit snö.

Idag visade termometern på +2 grader på altan och då är det ett självklart val att laga middagen utomhus.  Det är en trevlig syssla och smakar så mycket bättre. 

Jag tyckte att jag hade koll på läget men i ett obevakat ögonblick så lyckades Casper, vår hund, knycka ett hamburgerbröd som han mumsade i sig snabbt. En glad hund som vågar knycka ett bröd är en lycklig hund.

Färgglada fjädrar och gula plastägg