Vaknar upp i ett smågrått Upplands Väsby....

Och som vanligt smakar hotellfrukosten inte bra alls när jag är på en sådan här resa. I skrivande stund ligger min dotter på operationsbordet i händerna på en ryggspecialist, Svante Borg på Spine Center och nu håller jag alla fingrar och tår att detta måste vara sista gången flickan, som hunnit bli en ung fröken, ligger inför en ryggoperation. Första gången var hon bara en tonårstjej på 16 år, hade börjat gymnasiet och livet lekte...... andra gången var hon fyllda 19 år och planer på en framtid hade börjat ta sig form.... nu snart fyllda 25 och planer på framtida utbildning och barn ligger runt hörnet.... Nu måste det väl vara hennes tur !!!!

Hur mycket har hon inte kämpat mot sin smärta och alla sorger som den tar med sig och ändå så framtids orienterad och omtänksam. Jag ringer just till uppvaket men dit har hon inte ännu kommit och de hade inte fått något samtal att hon är på väg..... Den 22 april så startade jag upp denna blogg som är den tredje i ordningen, att skriva är läkande och vad gör en mamma av sig med all sin oro om inte i det skrivna ordet. Men den här gången har jag bestämt mig för att inte släcka ner min blogg när vi åter är på rätt väg.

Varför rubriken sex dagar ?  Ja för att jag vill berätta vad man hinner göra innan en resa från Kiruna till Stockholm inför operation. Förutom att jag har jobbat därimellan så börjar jag med valborgsmässoaftonen. Vi startar grillen första gången denna säsong och middagen består av fläskarre, sås, vitlökssmör, strips och grönssallad. Efter det åker vi ner till min barndomsby Kurravaara, jag säger som så: Det är hit man kommer när man kommer hem.

Majbrasan fångar jag i fönsterblänket på vår fina hembygdagård. Det är alltid så trevigt att komma hit, så många trevliga samtal med bybor och besökande från stan.

På fredag efter jobbet blir jag bjuden av min dotter på Spa hemma i Kiruna, hon vill visa sin uppskattning och ge oss båda en upplevelse i harmoni och gemenskap. Finaste Lisa Catrin med ett hjärta av guld och en styrka av stål i sin skruttiga rygg. 

Fyra timmar rinner iväg och vi känner oss nöjda och glada. Förberedelse inför resan börjar nu.

Lite jobb på lördag sedan handlar vi, jag och min sambo en matta, lycktor och dynor till husvagnsförgården inför sommaren. Det kommer en semester och jag slås av tanken hur allt hela tiden går framåt samtidigt som nuet påverkar oss så enormt mycket. Vi åker ner till Kurravaara och lägger in allt i husvagnen åker sedan till min dotter och hennes sambo, dricker lite kaffe småpratar....

På söndag åker vi ner till Kurravaara för att frakta skoterna till vår stuga i Kalixfors där den har sitt sommarviste, skoterna alltså....

Jag ser att älven har gått upp och jag tänker att den alltid bara går upp utan att man någonsin hinner se hur isblocken bryts upp. För att se det så måste man nog vara där varje dag denna årstid, vilket inte går och vilket jag inte vill...Jag känner hur oron börjar ta plats inom mig men försöker ge mig själv lugna tankar...känn harmoni och tillit Carina: Säger jag åt mig själv..hon är i trygga händer... de är specialister....

När vi kommer hem så hittar jag en rökt harr i kylen, en delikatess. Min äldsta son har lämnat den, han hade varit ut och pimplat och sedan rökt fångsten. Han ska hjälpa till med att ta hand om Casper nu de här dagarna och kom för att hämta en nyckel. Yngsta sonen Anton och sambon är kvar hemma, men borta under dagarna och det är då Jonas träder in. Casper kommer att ha det riktigt bra.

Tack Jonas !

På måndag morgon ringer klockan tidigt, vi ska flyga ner till Stockholm, jag och min dotter. dags för diskbråck operation nummer tre.....

Vi landar tidigt och tar oss till Scandic hotell där jag ska bo, checkar in och Catrin gör sin förberedelse dusch nr ett, inför operation. Min äldsta dotter Annica bor i Uppsala så hon och barnbarnet Ilon kommer ut hit. Så skönt att fylla på med energier, en snart tvåårig flicka sprider så mycket kärlek och ljus.

Jag och mina tre flickor, vi lunchar och shoppar lite för att vi kan och för att vi behöver denna stund.

På kvällen avrundar jag och Catrin dagen med den godast thaimaten vi båda någonsin har ätit. Dottern läggs in och är nr 1 på operation i morgon bitti, vilket är idag.

Lyckans fjäril sätter sig på axeln på den som har tid att vänta !

Jag kliver upp tidigt, klockan visar på 05:00 onödigt tidigt tänker jag eftersom det är en ledig dag. Men när jag väl har vaknat så är det svårt att ligga kvar för kroppen är stel och öm. På onda fötter och med stel korsrygg sveper jag min tjocka morgonrock runt mig, tassar upp och laddar kaffebryggaren och om jag har choklad hemma så brukar jag lyxa till det med att lägga i en eller två bitar innan bryggning. Gärna smaksatt choklad och i morse blev det med smak av blåbär.

Jag smuttar på det varma kaffet som känns lent och gott inombords, tittar ut och ser att det faller lite snö som det brukar göra i april månad i Kiruna. Visst känns det kymigt men det är hemma och jag älskar mitt Kiruna. Jag ska nog sätta blomfröer idag, det kommer en sommar även i år. Men det blir nog bara ringblommor, rosenskär och pysslingkrage. Några få sorter som lätt klarar sig i rabatten och i balkongen. De i rabatten får naturen sköta om under min semester eftersom jag har planerat att tillbringa min lediga tid i husvagnen i Piteå denna sommar och blommorna på balkongen kan min snart artonårige son se till när vi är borta.

Ringblomman är vacker, tålmodig och så brukar jag göra ringblomme salva av den innan den har blommat ut helt. En len och välgörande salva som är bra mot torr och narig hud. Så jag hoppas på en bra ringblommesommar.

Först tänkte jag inte sätta några blommor alls men jag kunde inte låta bli, det kändes så tomt och trist av bara tanken på att inte så upp blommor. Det hör sommaren till.

En blomma blir som vackrast om den får växa där den har sin rot !

April, april din dumma sill, jag kan lura dig vart jag vill......

Maj, maj måne far til skåne.....

Tänk om livet bara hade spelat mig ett spratt och jag vaknade till dessa ramsor och en ängel ler och säger: Carina det var bara på skoj, du har inte reumatism. Förlåt för att jag skojade med dig. Tänk om det var så !

Men om Om hade funnits så hade vi kunnat segla runt jorden på ett järnspett. Så det är bara att gilla läget och visst är allt så mycket bättre när jag har kommit till insikt att det är helt OK att säga Nej. Och framför allt leva i den lilla skalan och njuta av de små stunderna. Vara ödmjuk mot sig själv.

Jag har fyra barn och ett barnbarn, lever som de flesta här uppe med ett rikt friluftsliv och nu på våren så vimlar det av skoter, skid och pimpelbilder på Facebook och Instagram bland mina vänner, precis som det ska. Ett av mina barn har tyvärr fått dessa dålga leder i arv och är framför sin tredje diskbrock operation nu i maj månad på Spine Center i Stockholm, Upplans väsby. hon har verkligen trotsat det onda och deltagit i vårt härliga vårliv som vi har här uppe.  Hennes sambo och nära vänner vet hur hon försöker och hur dagen efter ser ut, då hon tar igen sig men njuter av det trevliga hon upplevt. För om vi inte tar våra sköna stunder som gör att vi mår gott i själen då har livet förlorat sitt värde, en aning.

Här sitter hon och njuter i solens varma sken med Casper i sin famn, utanför stugan i Övre Vuolosjärvi.

Jag skulle kunna plocka ner stjärnorna för hennes skull om hon bara fick leva sitt liv likt alla andra ungdomar.

Tre diskbråck, chrons och spondylartrit bor i hennes kropp, Orättvist ? Ja ! Men ack så godhjärtad så nu håller vi alla tummarna för henne och att det går att undvika en diskprotes operation och att hon kan påbörja sin efterlängtade högskole utbildning, hon också !

Men tillbaka till dagen och vår fantastiska årstid som vi har här uppe. När jag sitter på skotern och far ut över vidderna så är känslan enorm och jag tänker. Det är här man är när man kommer hem. Mina söner är givetvis med på nästan alla turer för det är som så att grabbar och skotrar representerar livet i norr. De hoppar runt på myren, den yngsta sitter fast ibland men aldrig så skulle humöret svika för den skull, det hör liksom ihop. Men nu börjar det töa och smälta undan och jag ser framemot den gröna årstiden som är lite bättre för min kropp, det varma gör mindre ont. Som jag brukar säga.

Isen börjar gå upp ovanför stugan i Kalixfor och vårtecken dyker upp ett efter ett.

Snögubbar som kommer på besök när snön töar ihop sig. Snögubbar har den förmågan att få en glad på något vis. Den här heter Allan eftermin farfar.

Här sitter jag själv och njuter av vårsolen med en kopp kaffe intill. Det är stunder som denna som sätter guldkant på livet.

Var ödmjuk mot dig själv !

  Jag statar upp första inlägget med att dela med mig av hur jag tankar upp mina energier. Nödvändiga energier som gör livet mer behagligt och sedan så har jag en övertro på naturen och det som växer i den. Jag skulle inte gå in i en hälsobutik och köpa det som finns naturligt och nu menar jag inte att jag bara tar vad naturen ger utan jag går hellre in i en livsmedelsbutik och köper rötter och kryddor. Med hälsokost så får man med sig det man inte kanske hade tänkt få i sig som geler och annant. Går inte djupare in i det.

Ledig dag och kroppen har fått komma igång i sin egen takt och då känns allt så mycket bättre. Igår kväll bakade jag fröknäcke, ett lättbakat knäckebröd. Risenta fröknäcke bakmix där man bara tillsätter rapsolja och varmt vatten. Innan gräddning strödde jag på några korn grovsalt för smakens skull. Chiafrö ska ju vara riktigt bra för oss med reumatiska sjukdomar och jag tankar min kropp full med nyttigheter, allt för att lindra och hjälpa mig till ett bättre liv.

Jag bruka sjuda bitar av ingefära som får stå och dra ett tag som jag sedan blandar ihop med färskt kallt vatten och färska citronskivor. Sedan får kannan stå i kylskåpet och jag kan lova att det är båda gott och uppfriskande att dricka. De dagarna när jag känner att en förkylning ligger på lut så brukar jag pressa i en klyfta vitlök och en matssked honung. Jag värmer då upp drycken och dricker det som varmt te, sedan så känns det riktigt bra när vitlöken svettar ut infektionen ut ur kroppens alla porer.

Sedan så har jag börjat att blanda ihop en dessersked gurkmeja i lite varmt vatten som jag dricker varje morgon, hastigt just för att det smakar så illa. Jag försöker verkligen fylla på med energier för att hålla inflamationerna i schack och borta. Men när dagarna börjar med att de första stegen ut ur sängen gör ont, när det skär i ryggslutet och ut över låren då är det lätt till tårar men mitt förstånd säger mig att det är ok att vara ledsen och att just nedstämdhet hör till spondylartirt.....

Men varje dag är olika en del är mer och en del är mindre. Som tur är och jag är i grund och botten en trygg kvinna mitt i livet som lever i både med och motgångar. Nära till skratt och nära till tårar.

Vad tror ni om meditaton ? Själv tycker jag att det är ett utmärkt sätt att jorda och balansera sig. Jag mediterar med skivan Meditationer 2 av Benny Rosenqvist, vilket jag varmt rekomenderar. Välj en dag då du vet att inget eller ingen kommer att störa och stäng av alla telefoner som kan tänkas störa. Sitt ner och starta upp din egen resa i ditt inre. Harmoni, är ordet som jag väljer för att beskriva känslan.

Inget är gott eller ont i sig självt - det kommer an på hur man uppfattar det.