Mira och Casper

Jag köpte mig en hund 2003, en Cavalier King Charles spaniel. En tik i färgen ruby som fick namnet Mira. En liten hundfröken som vann våra hjärtan. Mira fick ett hyfsat friskt liv, hon fick livmoders inflammation 2009 som kunde kosta henne livet men jag kom fort under vård med henne på djursjukhuset i Gammelstan. När jag skulle lämna kvar henne på djursjukhuset över natten som operationen krävde så grät jag. Jag kände mig lite fånig som stod i dörren och grät och vinkade hejdå åt henne när djurvårdaren gick iväg med henne. Men personalen var hur fin och förstående som helst som de oftast är, sa; att allt kommer att gå bra och att de ringer efter operationen. Lite bättre till mods for jag hem och väntade på att få hämta hem henne nästa dag.

Mira blev hjärtsjuk på hennes tionde år och hon blev fort försämrad med lungödem och allt som vad som innebar när hjärtat inte orkar och hon fick somna in den 15 januari 2013.

Jag grät ofta under det första året och saknaden var stor. Att en liten hund kunde lämna ett så stort avtryck och tomrum.

Jag tänkte för mig själv, om jag någonsin kommer att kunna älska en hund lika mycket och kom fram till att saknaden efter den vänskap en hund ger var större än något annat och köpte 2014 en liten pojkhund som fick namnet Casper, en tricolor. Han vann en lika stor plats i mitt hjärta och gav så mycket kärlek åt oss som han fick tillbaka. Casper hade hunnit bli 3 månader när vi hämtade hem honom, han var den som blivit kvar i kullen. Ganska omgående visade han sjukdomstecken med bland annat allergier som efter en tid visade på matallergier och att han led av kronisk magkatarr. Vi hade många besök hos veterinären och han blev tidigt lagd på medicinering. 

Att vi skulle lämna tillbaka honom var inte aktuellt, vi älskade vår lille hundgosse och bestämde oss för att ge honom det bästa liv han kunde få. Det dröjde inte många år innan det upptäcktes blåsljud på hjärtat som han även fick medicin mot. Casper hade svårt att vara ensam de 2 första åren och utan hjälp från nära och kära hade det inte gått så bra som det gick. Casper vann på det sättet min vuxna barns hjärtan också, han behövde deras hjälp och en kärlek växte fram.

Casper blev ordentligt sjuk nu i februari och vi tänkte att han skulle få en sommar till men nu i slutet av maj orkade hans kropp och hjärta inte längre. Han samlade på sig vätska och det bildades synligt ödem på bröstkorgen samtidigt som han fick en blödning från tarmen. Han blev akut sjuk och jag var tvungen att ta det svåra samtalet med veterinären som bad mig komma in med honom. Casper fick somna in den 27 maj 2019, jag grät hejdlöst och samtidigt som jag smekte honom över kroppen sa jag, att nu blir allt bra, nu slipper du allt det onda, älskade lilla hund.

Mina två hundar har skänkt mig så mycket. Man är aldrig ensam när man lever med en hund. Jag brukade säga åt dem att det är tur att ni inte kan prata för tänk om ni då hade berättat alla mina hemligheter som ni har fått ta del av.

Jag är övertygad om att Mira mötte upp Casper och med deras olikheter tar de hand om varandra där i hundhimlen på andra sidan.

Tassavtryck som lämnar avtryck i hjärteroten.