När sjukdomen tog över och jag förlorade dig.

Cancer..... hemska sjukdom som bit för bit tog dina krafter och plågade dig hårt. Till slut orkade du inte längre och fick somna in, du tog ditt sista andetag och jag satt hjälplös bredvid med tysta tårar på min kind för jag såg hur tärd du var av sjukdom, dina krafter var slut och din själ lämnade din kropp, all smärta var över. Jag sa att jag förstår att du nu ska dö, att jag förstår att du är rädd men att du får släppa taget så att du får komma till ro och komma ifrån sjukdomen och att jag finns intill, att jag klarar mig. Nu är jag kvar med min smärta av saknad, hur ska jag kunna komma vidare när ditt tomrum är så stort. Ensamheten är stor och svår även om jag inte är fysiskt ensam så känner jag mig väldigt ensam.

Jag har svårt att förlika mig med att du inte längre finns intill, att jag inte kan sitta och småprata med dig om vardagliga ting. Att du är borta. Hur ska jag kunna komma vidare ? 

Sorgen går inte att jämföra eller förbereda sig för. Den sitter i hjärtat och det kan bara behövas en doft, ett ljud, ett minne som påminner mig om dig för att jag skall brista ut i gråt.

Det finns dagar då jag känner mig starkare, dagar då jag känner att du ger mig styrka att gå vidare. Dagar då jag känner en stor och varm tacksamhet över att jag har fått uppleva dig, att jag har fått ta emot din kärlek och omsorg över mig. Du gav mig så mycket, mer än du nog förstod. Jag är så tacksam över att jag fick dela mitt liv med dig.

Du var en stor man med så många sidor, mjuk, omtänksam, stark, plikttrogen, barnkär och tyckte om djur, pratade aldrig illa om andra, uppmuntrade när man tvivlade eller hade stött på hinder. 

Jag är så tacksam över allt det vi fick uppleva tillsammans.

      Du och jag. 

När du började med din första cytostatika behandling sa du: Tänk att små barn måste genomgå detta. Du kände för alla barn som får cancer och började stödja barncancerfonden varje månad. Du tänkte på alla barn som drabbades och kämpar mot sjukdomen. Ditt hjärta var stort, starkt och vackert. Jag är tacksam över att jag har fått dela ditt liv.

  Sista sommaren satt du ofta ute på stugaltanen när det var varmt. Vi visste att den här dagen skulle komma men det går inte att förbereda sig ändå. Du fattas mig enormt mycket. 

Du må vara bort från min sida

men du är aldrig borta

från mitt hjärta.