Snön faller ner utanför och jag är glad över att vi inte sitter i bilen på väg hem från Luleå, vilket vi skulle ha gjort om inte cancern kom in i vårt liv. Jag skrev i ett tidigare inlägg, November och snart första advent, om att sjukdom drabbat och att jag skulle skriva om det vid ett senare till fälle, vilket är nu. 

Vi skulle gladeligen krypkört i tät snöfall de 32 milen upp från Luleå hem till Kiruna än att avboka vår Mello kväll som vi bokade in redan i september innan biljetterna ens hade släppt. För det hade betytt att sjukdomen cancer inte hade drabbat min sambo. Det visas inslag då och då på tv om att 3 av 4 drabbas av cancer och att alla drabbas, inslag som jag sett hur många gånger som helst men som inte kan förstås innan man är tvungen att förstå.

Jag har läst ut boken om Kärlek till livet Marie Fredriksson, och finner lite tröst i att läsa om hur det drabbar och påverkar att leva med en sjukdom som gett dåliga odds. Hon skriver, eller skrev, eftersom hon nyligen gick bort i sviterna av sin behandling, att ibland så grälade vi mycket just för att vi var trötta och slitna, ibland drack vi oss fulla på vin för att vi inte orkade med annat men mest av allt levde vi vårt liv så mycket vi bara kunde. en väldigt läsvärd bok.

Sjukdom påverkar och tar fram det svagaste i oss men även det starkaste i oss, likaså för oss. Vi kan tvivla och vi kan gräla, just för att tvivlet tar över och får oss att känna en känsla av uppgivenhet. Vi dricker oss inte fulla på vin för att ingen av oss tycker om känslan av att vara för berusad men visst har det funnits stunder när jag tänkt tanken. Men när allt lägger sig och vi återhämtar oss då vet vi att vår kärlek är starkare än vad sjukdomen cancer är och det är en skön känsla att landa i.

När man är mitt i en behandling då är det biverkningarna av behandlingen som gör dig sjuk och svag, en trötthet som inte går att sova bort som drabbar kroppen och den mentala hälsan. Min sambo drabbades av blodförgiftning eftersom en bakterie tog sig in i blodet, mest troligen genom nålen från venporten som de hade lagt in i hans blodomlopp för att underlätta cytostatika behandlingen. Hans vita blodkroppar var utslagna av behandlingen och då tog bakterien fäste. Efter två veckors intravenös antibiotika behandling återhämta han sig från det. 

Hur gör man som står vid sidan om och känner en stor ledsenhet över att den man älskar är drabbad och det händer att tanken på att förlora honom gör sig påmind. En tanke som plågar. Vi har pratat om acceptans och att vi har en tro på att behandlingen kommer att verka och mota bort cancern, vi tror verkligen på många år framåt för de allra flesta dagar är bra då vi är i stugan, hälsar på vänner, umgås med familjen och lever vårt liv på det sättet vi är van vid och som vi vill fortsätta med. För det är nu livet pågår och det är dagarna vi är i som räknas.

Känslan att att sitta och känna vinden och solens strålar mot kinden är en ren njutning. 

 

Inger

16 februari 2020 20:26

Skickar en kram till er båda, livet är oförutsägbart …
Men kämpa på, så hoppas och tror jag att hälsan kommer tillbaka. Det finns inget annat!!!

kram Inger

http://www.snartmormor.bloggagratis.se

carina

25 februari 2020 09:39

Tack ❤

 

skogsnuvan

25 februari 2020 09:02

Min mamma dog i cancer efter lång lång tid med smärta och lasarettsbesök och jag såg med fasa hur hon som var en stor och modig människa förvandlades till en tunn liten ömklig fågel som tynade bort och det var så hemskt. Nog förstår jag hur ni har det. Det tar på krafterna och lika mycket om inte mer för den som står bredvid och ingenting kan göra. Hoppas att allt går bra. Kram

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

carina

25 februari 2020 09:37

Tack ❤

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Reumatiker Världen Det har varit en tuff helg, både fysiskt och känslomässigt. Jag har städat undan det sista ur mitt och Kjells liv, kändes det som. Jag plockade ihop det vi hade tagit upp till vårt lilla fritidshus som vi har i väglöst land, ...

Det andra året ! Jag förlorade min sambo i cancer för drygt två år sedan. Fem år och fem månaders kamp mot sjukdom, tiden, livet och att ta sig ut ur den mörkaste sorgen och tillbaka till livet. Jag kommer alltid bära med honom och vår tid i mitt h...

Potpurri av bilder      Gråväder och småkyligt men uppfriskande promenad runt Sandstensberget.          Förmiddagspromenad, klart och vackert ute. Isen hade lagt sig på den lilla myrsjön och en skridskoåkare hade också tagit sig ut,...

När den varma årstiden går över till den kalla årstiden.   När den varma årstiden går över till den kalla, när naturen sprakar i alla gyllene färger och luften är klar och frisk. Hösten den fantastiskt vackra årstiden; men det är nu som jag som o...

Den grannaste årstiden   Vi har kommit in i september och in i den grannaste årstiden då färgerna skiftar i rött, orange och gult. Luften är klar och frisk även om löven har fallit ner helt från vissa träd så ligger de som ett färggrant täcke som...