Direktlänk till inlägg 16 februari 2020

En söndag i februari

Av carina - 16 februari 2020 10:29

Snön faller ner utanför och jag är glad över att vi inte sitter i bilen på väg hem från Luleå, vilket vi skulle ha gjort om inte cancern kom in i vårt liv. Jag skrev i ett tidigare inlägg, November och snart första advent, om att sjukdom drabbat och att jag skulle skriva om det vid ett senare till fälle, vilket är nu. 


Vi skulle gladeligen krypkört i tät snöfall de 32 milen upp från Luleå hem till Kiruna än att avboka vår Mello kväll som vi bokade in redan i september innan biljetterna ens hade släppt. För det hade betytt att sjukdomen cancer inte hade drabbat min sambo. Det visas inslag då och då på tv om att 3 av 4 drabbas av cancer och att alla drabbas, inslag som jag sett hur många gånger som helst men som inte kan förstås innan man är tvungen att förstå.


Jag har läst ut boken om Kärlek till livet Marie Fredriksson, och finner lite tröst i att läsa om hur det drabbar och påverkar att leva med en sjukdom som gett dåliga odds. Hon skriver, eller skrev, eftersom hon nyligen gick bort i sviterna av sin behandling, att ibland så grälade vi mycket just för att vi var trötta och slitna, ibland drack vi oss fulla på vin för att vi inte orkade med annat men mest av allt levde vi vårt liv så mycket vi bara kunde. en väldigt läsvärd bok.


Sjukdom påverkar och tar fram det svagaste i oss men även det starkaste i oss, likaså för oss. Vi kan tvivla och vi kan gräla, just för att tvivlet tar över och får oss att känna en känsla av uppgivenhet. Vi dricker oss inte fulla på vin för att ingen av oss tycker om känslan av att vara för berusad men visst har det funnits stunder när jag tänkt tanken. Men när allt lägger sig och vi återhämtar oss då vet vi att vår kärlek är starkare än vad sjukdomen cancer är och det är en skön känsla att landa i.


När man är mitt i en behandling då är det biverkningarna av behandlingen som gör dig sjuk och svag, en trötthet som inte går att sova bort som drabbar kroppen och den mentala hälsan. Min sambo drabbades av blodförgiftning eftersom en bakterie tog sig in i blodet, mest troligen genom nålen från venporten som de hade lagt in i hans blodomlopp för att underlätta cytostatika behandlingen. Hans vita blodkroppar var utslagna av behandlingen och då tog bakterien fäste. Efter två veckors intravenös antibiotika behandling återhämta han sig från det. 


Hur gör man som står vid sidan om och känner en stor ledsenhet över att den man älskar är drabbad och det händer att tanken på att förlora honom gör sig påmind. En tanke som plågar. Vi har pratat om acceptans och att vi har en tro på att behandlingen kommer att verka och mota bort cancern, vi tror verkligen på många år framåt för de allra flesta dagar är bra då vi är i stugan, hälsar på vänner, umgås med familjen och lever vårt liv på det sättet vi är van vid och som vi vill fortsätta med. För det är nu livet pågår och det är dagarna vi är i som räknas.


 


 

 

 

 

Känslan att att sitta och känna vinden och solens strålar mot kinden är en ren njutning. 



 
 
Inger

Inger

16 februari 2020 20:26

Skickar en kram till er båda, livet är oförutsägbart …
Men kämpa på, så hoppas och tror jag att hälsan kommer tillbaka. Det finns inget annat!!!

kram Inger

http://www.snartmormor.bloggagratis.se

carina

25 februari 2020 09:39

Tack ❤

 
skogsnuvan

skogsnuvan

25 februari 2020 09:02

Min mamma dog i cancer efter lång lång tid med smärta och lasarettsbesök och jag såg med fasa hur hon som var en stor och modig människa förvandlades till en tunn liten ömklig fågel som tynade bort och det var så hemskt. Nog förstår jag hur ni har det. Det tar på krafterna och lika mycket om inte mer för den som står bredvid och ingenting kan göra. Hoppas att allt går bra. Kram

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

carina

25 februari 2020 09:37

Tack ❤

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av carina - Söndag 10 mars 11:49


Övre Vuolosjärvi   Det är ett tag sedan senaste inlägget och jag börjar detta med ett foto som jag tog för en vecka sedan när jag och min son åkte upp för att se till den lilla stugan med det stora hjärtat som jag kallar den. En liten stuga i...

Av carina - 17 december 2023 13:15

Tredje advent, en vecka till julafton och två veckor kvar av året 2023.  Det har varit ett år som präglats av sorg efter min älskade livskamrat och själsvän. Jag vet att han bara vill mitt bästa och går vid min sida som stöd men det kan göra riktig...

Av carina - 3 november 2023 18:10


Allahelgona helg. Jag har som många andra besökt kyrkogården idag för att tända ljus och mina tankar vandrade bakåt till minnet av mina kära som fick lämna oss alldeles för tidigt.   Jag undrar hur många steg jag har vandrat på kyrkogården denn...

Av carina - 17 augusti 2023 06:50


Att lyssna till sin egen viskande vilja är inte alltid så lätt att möta även om den skriker högt. Du hör och du vet men kan inte komma den till mötes av olika anledningar. Det kan handla om ekonomiska förutsättningar, hälsa, att du är fast i ett nega...

Av carina - 6 augusti 2023 07:28


Sommaren börjar gå mot höst men ännu har vi fina varma sommardagar och då är det skönt att bara sitta ner med en kopp kaffe på uteplatsen här hemma och lyssna till sommarpratarna, det ger mig avkoppling och får mina tankar och känslor att stilla sig....

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2020 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS


Skapa flashcards