Allahelgona helg.

Jag har som många andra besökt kyrkogården idag för att tända ljus och mina tankar vandrade bakåt till minnet av mina kära som fick lämna oss alldeles för tidigt.

Jag undrar hur många steg jag har vandrat på kyrkogården denna sommar och höst, otaliga steg, fram till din minnesplats. Idag var det särskilt svårt att gå till din plats och tända ett ljus för ensamheten gör saknaden så mycket större. Du följde alltid med mig till kyrkogården i Poikkijärvi, skottade fram mina föräldrars gravplatser när det behövdes och hjälpte till att få fram lyktorna om de var fastfrusna. Idag gjorde jag det själv och ensamheten kändes större än vanligt men det gick bra och ljusen är nu tända i deras lyktor.

Det har gjort något med mitt inre av att ha förlorat dig och jag har vuxit mig starkare. Det händer att sorgen golvar mig och jag känner mig alldeles tröstlös men jag tar mig upp och tillbaka och tänker att det är så här det får vara nu så länge det behövs. Jag tillåter mig att gråta och sakna dig när det behövs.

Jag tände tre ljus i kapellet, ett åt er var och det kändes fint.

Vad man än tror

om död och himmel

så pågår livet här på jorden 

i full fart.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tidig morgon ! Jag vaknar tidigt och kan inte somna om så det är lika bra att kliva upp, jag tänder ljus och startar kaffebryggaren och tar fram Helande Orakelkort och får till mig kortet   - Jag är ett med det oändliga medvetandet.     Kor...

Hur blev det redan november ? Det är ingen fråga egentligen utan mer en förundran, en känsla av häpnad över att en vår och sommar kan gå så fort. Vi har haft en blöt och varm höst med endast ett fåtal fina klara höstdagar som vi är vana vid att ha ...

Sommaren kom med värme och kärlek Jag har inte öppnat min blogg sedan i mars men nu gör jag ett inlägg efter en livfull och varm sommar. Den första snön har lagt sig här i Kiruna efter en blöt och varm höst, hoppas att vi får en bra vinter med lago...

  Reumatiker Världen Det har varit en tuff helg, både fysiskt och känslomässigt. Jag har städat undan det sista ur mitt och Kjells liv, kändes det som. Jag plockade ihop det vi hade tagit upp till vårt lilla fritidshus som vi har i väglöst land, ...

Det andra året ! Jag förlorade min sambo i cancer för drygt två år sedan. Fem år och fem månaders kamp mot sjukdom, tiden, livet och att ta sig ut ur den mörkaste sorgen och tillbaka till livet. Jag kommer alltid bära med honom och vår tid i mitt h...