Vägen till operation.

Vägen till operation är smärtsam och tålamodsprövande. Jag åker ner till Uppsala nu på söndag inför en axel

protesoperation tidigt på måndag morgon på St:Johanniskliniken. Natten i natt har varit besvärlig med smärta och huvudvärk och väldigt lite sömn. Jag vet att det är en lång rehabilitering som ligger framför mig men tänker att med tiden kommer värken från axeln att avta och det ser jag framemot. 

Vägen till operation har varit lång. Jag känner stöd och förståelse hemma, på jobbet finns stöd och uppmuntran från kollegor medans ledningen ser till verksamheten i första hand och jag har inte riktigt heller sett till mig själv i första hand utan kämpat på med en 25% sjukskrivning intill sista arbetsdagen inför operation. Idag efter en gräslig natt, är jag sjukskriven på 100 % och opereras på måndag morgon. Det finns en liten gnagande känsla av oro över hur jag ska orka rehabilitera mig efteråt när jag redan nu känner mig slut.

Från St:Johanniskliniken har jag fått bra och tillräckligt med information inför och efter operation vilket känns tryggt. Min reumatolog har gjort de undersökningar som behövdes och tagit blodprov inför denna operation, samt informerat mig om hur jag ska ta min biologiska läkemedel både före och efter operation. Bra och trygg vård.

Men här hemma på vår Hälsocentral så har jag träffat en ny läkare varje gång inför den 25 % sjukskrivningen som jag har haft sedan januari, någon läkare har suckat och ifrågasatt varför jag är inbokad på en akut tid.... Ja ! Jag vet inte,  Du måste fråga den ansvariga sköterskan som bokade in mig till dig. Någon läkare har suttit läst min journal och utgått från den, vilket är korrekt men det hade känts bra om hen hade visat lite intresse för mig, kanske ställt en fråga om hur jag mår och känner mig. Rädd, orolig inför operationen, behöver du något mot smärtan... det hade varit så mycket bättre med ett genuint möte mellan läkare och patient.

Kan det vara så att de tänker att jag är en rutinerad operations patient ? Jag är inte ironisk nu utan på fullt allvar så kan det vara så eftersom jag har opererats tidigare. Just därför känner jag en oro inför detta ingrepp, att rullas in till operationsrummet och bli sövd, att ligga på uppvaket och må riktigt illa. Jag får läkemedel mot illamående eftersom det brukar vara ett stort problem för mig men mår ändå riktigt illa och brukar få ligga länge på uppvaket.

Tänk om jag stöter bort protesen eftersom jag stötte bort alla skruvar och plattor från foten efter steloperationen som de fick operera bort.... inte foten men alla skruvar och plattor.... Ja tusen och en tankar kring denna operation.

Känns lite lättare när jag får lufta mina tankar denna morgon på min blogg.

Nästa inlägg kommer att handla om den fina vården och de trevliga bemötande från personalen före, under och efter min operation.

Den helande och läkande ärkeängeln Rafael vid min sida och till min hjälp.

lånad bild från internet.

 

skogsnuvan

31 mars 2022 14:04

Det kommer nog att gå bra ska du se men jag förstår att du gruvar dig lite. Min bror ska göra en sådan operation men det lär väl dröja men det är lång rehab så det vet jag. Håller tummarna för dig.

http://skogsnuvan.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tidig morgon ! Jag vaknar tidigt och kan inte somna om så det är lika bra att kliva upp, jag tänder ljus och startar kaffebryggaren och tar fram Helande Orakelkort och får till mig kortet   - Jag är ett med det oändliga medvetandet.     Kor...

Hur blev det redan november ? Det är ingen fråga egentligen utan mer en förundran, en känsla av häpnad över att en vår och sommar kan gå så fort. Vi har haft en blöt och varm höst med endast ett fåtal fina klara höstdagar som vi är vana vid att ha ...

Sommaren kom med värme och kärlek Jag har inte öppnat min blogg sedan i mars men nu gör jag ett inlägg efter en livfull och varm sommar. Den första snön har lagt sig här i Kiruna efter en blöt och varm höst, hoppas att vi får en bra vinter med lago...

  Reumatiker Världen Det har varit en tuff helg, både fysiskt och känslomässigt. Jag har städat undan det sista ur mitt och Kjells liv, kändes det som. Jag plockade ihop det vi hade tagit upp till vårt lilla fritidshus som vi har i väglöst land, ...

Det andra året ! Jag förlorade min sambo i cancer för drygt två år sedan. Fem år och fem månaders kamp mot sjukdom, tiden, livet och att ta sig ut ur den mörkaste sorgen och tillbaka till livet. Jag kommer alltid bära med honom och vår tid i mitt h...