Jag sitter vid köksbordet i stugan, en tidig lördag morgon och funderar på ordvalet: Att äga sitt liv. Hur kommer vi dit ? Vi möter prövningar som sjukdom, arbetslöshet, sorg och död, en hop av olika påfrestningar. Det är ju så att när vi väl har tagit oss igenom det svåra då kan vi säga: Jag klarade av det, men lätt är det inte. Hur gör vi då för att hålla ihop oss under tiden. Jag vill säga att det viktigaste är att tala väl om sig själv, ge sig själv bra och positiva tankar.

Tänker på Lasse Åberg som står med armarna rakt ut och säger: Jag kan flyga, i filmen Sällskapsresan, för att möta och mota bort sin flygrädsla. Hjärnan kan inte skilja på en verklig händelse och på en tanke. Det du tänker upplever din hjärna som en faktisk händelse 

Säg inte att allt är ok om någon frågar om det inte är ok ♡

Jag har mött påfrestningar, motgångar, sjukdom och död. Jag får höra att jag är stark som har tagit mig igenom svårigheter men Nej ! jag är inte stark eller starkare än någon annan. Jag har däremot lärt mig att stanna upp, tala för mig och be om hjälp där jag behöver hjälp.

Jag vaknade kl 5:00 och det är onödigt tidigt en lördag morgon men det var lika att kliva upp, göra eld i kaminen, brygga kaffe och mata katten. Det ser ur att bli en hyfsat bra sag med endast någon minusgrad, fast det har visat på snö idag så vi får se hur vädret blir under dagen.

Några rader om livet i stort och om vädret i smått ♡

Vi har kommit in i februari och vi går mot ljusare tider med vårsol och takdropp.

Jag sitter och funderar om jag ska skriva ett positivt inlägg eller om det som jag kan fundera över ibland och kommer fram till att det får bli lite både ock. Jag börjar med det positiva och det är att jag börjar återhämta mig efter covid och att sambon också börjar komma i bättre form. Det är positivt. 

Här har vi åkt ner till stugan för att få lite frisk i lungorna, fortfarande mycket snö och små kyligt i luften men så skönt att komma ut ur lägenheten en stund. Orken fanns inte men viljan att komma ut var större.

Mer positivt: Helgen innan vi blev sjuka var vi tillsammans med barnbarnet på den årliga snöfestivalen i Kiruna eller inte årliga för den ställdes in förra året på grund av pandemin. Inga aktiviteter eller underhållning mer än att skulpturerna skapades till allmän beskådning. Men i år var det fullt ut med underhållning så som dans, sång, hundslädtur, snöslunga tävling som går ut på att fortast komma fram i djup snö mm. 

2022 Snöfestival

Den vinnande skulpturen Imperfect Future av det spanska laget Barcelona forever. Jag och barnbarnet åkte hundsläde och det var första gången som jag åkte hundsläde någonsin. En hisnande känsla att sitta i en pulka bakom ett antal hundar som springer i full fart, särskilt i den lilla nerför backen som föraren ropade. Nu nerför!!

Gruvan syns i bakgrunden, malmen som flyttar vårt centrum och vissa bostadsområde, en stadsflytt  som jag har blandade känslor över.

Tillbaka till slädturen och här kommer vi fram. Den lilla skrattar förtjust medans den stora håller i den lilla och håller andan lite grann.

Vi fortsätter upp till centrum igen för att åka is rutschkana.

Ohoj se upp i backen !

Roligast att åka på magen !!

~ Älskade flicka

Efter ungefär 2 timmar åkte vi hem med lite gofika som barnbarnet valde från fiket men först lite lunch i magen. Timmarna går så fort när man har roligt, vi lekte, ritade och gjorde eget lördagsgodis som barnbarnet skulle få ta med sig hem.

Härligt underbart kladd ! Det har alltid varit tillåtet för mina barn att vara i köket, det har varit kladdkakor, chokladbollar, muffins, smoothie till experiment med bikarbonat och bakpulver. Det var som aldrig ett problem för mig att städa undan när de var klar, någon var bättre på att städa efter sig än någon annan. Så var det och nu är de alla vuxna med sina egna liv, precis som det ska vara.

Det färdiga resultatet, marshmallows doppad i choklad och strössel.

En glad liten tös på två år kom hem och bjöd mamma och pappa på en marshmallows klubba, bara en som hon sa.

Kvällen fortsatte uppe på stan i gott sällskap och riktigt god middag på Mommas Steakhouse med en go vän och hennes man som hade kommit upp från Göteborg.

Vi träffade på varandra redan på förmiddagen vid snöskulpturerna. Ett kärt möte efter många år samtidigt som det kändes som igår. En fin helg gick till sin ände efter att vi fortsatte vårt umgänge med en söndagsmiddag hemma hos oss.

Och vi har berikats med två barnbarn till som har hunnit bli hela 10 veckor. Det bästa ur 2021.
 
Jag har lånat bilden av min dotter som är mamma till dess små underbara bebisar, lilltösens småsyskon.
~Älskade flicka, Älskade pojke.

Det blev ett väldigt positivt inlägg som jag avrundar med två bilder när de just hade kommit hem från BB.

Jag och lilltösen

Jag och lillgossen.

Hur lätt en negativ känsla vändes till en positiv under den skrivande stunden. Så mycket i livet som jag har upplevt både sorg, sjukdomar och glädje. Beslut som jag tagit som ibland inte var väl genom tänkta,val som påverkat. Beslut som att köpa ett torp för mitt arv efter mina föräldrar, utanför Piteå, som gav mig och ungarna några fina somrar men ett hus som jag inte ensam mäktade med och fick släppa. Det är ett av mina beslut som jag kan tänka tillbaka på men det leder ingenstans att tänka tillbaka på det som varit utan det är bättre att fokusera på dagen idag och se framemot morgondagen.

Ta inga livsavgörande beslut när du är i sorg eller lyckorus.

Nyårsaftons förmiddag.

Kvällens dessert står klart i kylskåpet och stelnar, det blir vaniljpannacotta med bär. Gott och enkelt. Jag summerar året som gått och lägger in nya önskningar inför året som ligger framför oss. Vad jag vill lämna och vad jag vill välkomna in. 

Jag håller kristallen Golder Healer i min hand och lägger på en cd med behaglig meditativ musik och manifesterar in mina önskningar för 2022. Jag knyter ihop ett knyte med det jag vill lämna och överlämna det till vinden som får virvla iväg det till små små stoft som löser upp sig till ingenting.

Golden Healer är en blandning av kvarts, citrin, järn och hematit men ser mest ut som citrin med sin gula färg. Det är en kraftig healing sten som renar auran och kroppen från negativa energiblockeringar och har en stärkande och jordande effekt. En kristall som jag har burit med mig den senaste veckan som skydd mot negativa energier som jag inte vill ta in i det nya året som vi nu möter.

Dagens änglakort till mig själv är Gudomlig tajming och jag förstår budskapet väl och tar det till mig.

Var uppmärksammad på dörrar som öppnas och dörrar som stängs. Gå genom öppna dörrar och lär av stängda dörrar. Vissa delar av pusslet måste läggas så att andra kan förverkligas. Försöka inte hoppa över vissa delar eller påskynda vissa stycken, för då saknar hela planen en stadig grund. Försök inte öppna dörrar som verkar vara stängda, leta istället efter andra dörrar som faktiskt är öppen för dig och gå igenom med tillit och tacksamhet.

Gott Nytt År och Välkommen 2022 !

Kurravaara min hemby vid Torneälvens strand.

Hösten 

Hösten är en favorit årstid trots att den kommer med vintern i släptåg. De granna färgerna i rött, orange och gult tillsammans med den klara friska höstluften under blå himmel visar Norrland från sin bästa sida.

Vi som väljer att bo här uppe har fjällvärlden endast någon mil bort. I tisdags efter lunch packade vi ner kaffetermosen och for upp efter Norgevägen. Vädret var lovande och viljan att komma upp på en höjd var något som jag kände att jag behövde. Sitta stilla, lyssna på tystnaden och känna den friska vinden mot min kind fyllde mig med energi då jag kände mig lite låg då jag kom hem från jobbet.

Vi parkerade bilen vid Torneträsk och gick upp på berget Nakeri. 

Vy över Torneträsk station och den sju mil långa sjön Torneträsk. Lte blåsigt som det vanligtvis är så här på höstkanten men inte en kall och narig vind så vi sätter oss i lä mot bergskanten och tar fram vårt fika.

Dricker vårt kaffe och fikar med denna utsikt framför oss. Snön som har lagt sig uppe på fjällen visar att vintern är på intågande. Storslagen utsikt som vi bor granne med.

Vi fortsatte får färd upp efter Norgevägen och stannade till i Pessinjokka där en vän till oss har sina arkar. En fin arkby längs stranden vid Torneträsk. En riktigt trevlig avslut på en fin dag hade vi tillsammans i trevligt sällskap.

Fjällvallmon som vajar i vinden till vågorna som blåser in mot strandkanten.

Jag ser på min sambo hur mycket detta betyder för honom, att få sitta i denna natur med en öl i handen i goda vänners sällskap. Långt borta från sjukdomen, bara prat och skratt om gamla tiders fjällbravader och minnen. Underbart ! Det är så vi vill leva vårt liv, Här och nu trots allt. 

Foton från en eftermiddags promenad i förra veckan, längs stranden i Kurravaara.

Här står jag på stranden framför sågen som min farfar ägde som gick vidare till min pappa och nu till min bror. En bra känsla att den finns kvar i familjen och att den fortfarande startas upp varje sommar, ett ljud som påminner om barndomen.

Just intill och nedanför Hembygdsgården har vi i föreningen anlagt en sandstrand som blev väldigt uppskattat. 

Foto från stugan altan.

Nu börjar det hänga snö i luften och jag får be till änglarna och vädergudarna att det är bra väder med fri sikt och bra vägunderlag den dagen min dotter och hennes man skall åka ner de 12 milen till Gällivare inför förlossningen av tvillingarna samt att min dotter har hälsoproblem i graviditeten gör det inte lättare. Att det är två är en välsignelse men samtidigt känns det dubbelt så oroligt att det är två bebisar som ska komma under vintermånaderna november/december, när vi bor här uppe under en utarmad sjukvård men när tankarna kommer då väger jag upp oron mot den dubbla glädjen av att vi kommer att berikas med två små nya liv. 

I skrivande stund är jag hemma och tar hand om mig och min kropp eftersom jag har gått in i ett skov av smärta på grund av reumatisk sjukdom. Tänk att jag ännu inte lärt mig att känna av symtomen innan det blossar upp så som trötthet, tarminflammation, sveda i ögonen, huvudvärk,febrig och nedstämdhet. Att leva med en reumatisk sjukdom är som att åka berg och dalbana, ena dagen går det uppför för att gå nedför den andra dagen men en sjukdom som oftast är kontrollerbar och inte livshotande med bra dagar där i mellan.

Det finns chanser och det finns val i livet.

Det viktiga är att man ser chansen och gör valet.

~  En tanke till

Fattig eller pank får vara dagens rubrik.

Jag såg det första avsnittet på den nya serien Deg som startade igår och såg även när skådespelarna Helena af Sandeberg och Bianca Kronlöf intervjuades på Nyhetsmorgon i morse. Bianca sa något som gav mig en tankeställare och som jag har funderat på idag. För att citera henne ; Det är skillnad på att vara fattig eller pank. Karaktärerna i serien är två kvinnor vars liv är svårt på olika sätt men ändå lika. Båda är ensamstående mammor till ett barn och lever under ekonomiska pressade livssituationer. Helenas karaktär har kronofogden över sig med utmätning av hus och hem samt att hon är så pressad av att hålla uppe skenet för vänner och grannar i bostadsområdet på Lidingö. Biancas karaktär bor i ytterområdet har ett kriminellt förflutet bakom sig, hon har tidigare bott på soffor hos vänner under tre års tid. Nu har hon en lägenhet för sig och dottern men lever på och under marginaler. Hon stjäl ett par stövlar till dottern när hon har vuxit ur sina stövlar.

Skillnaden på att vara fattig eller pank har jag tänkt på idag. Kan du ge dina barn möjlighet att delta på friluftsdagar med utrustning och matsäck då är du inte fattig. Kan dina barn delta i olika idrottsföreningar ha cyklar, mobiler, mopeder, semester resor..... Ni förstår vart jag är på väg. Då är man inte fattig men du kan stundvis i livet leva under ekonomisk press på grund av arbetslöshet, sjukdom eller som på -90 talet då räntorna steg med 500% då var det tufft och bitvis kände man sig pank. Men aldrig fattig för då hade vi kunnat sälja hus, bilar etc för att överleva och få mat på bordet. 

Det sorgliga idag är att det finns så många barn som lever i fattigdom där föräldrar står helt maktlösa inför det faktum att de kan bli vräkt från sin lilla hyreslägenhet på grund av utebliven hyra, just för att de är fattiga, det finns inte någonstans att hämta kontanter. Där skolmaten är det enda lagade målet mat under dagen, då är det lätt för barn och ungdomar att hamna på glid tillsammans med andra barn som lever under samma förhållanden. Det är alltid lättare att umgås med de som har det som jag...

Men ändå en stor trygghet att leva i Sverige för vi har en välfärd som fungerar ändock det finns brister och undantag.

Vi har fri skolgång, läkarvård, tandläkarvård, vi har fungerande barnomsorg vi är inte ett fattigt land även om vi då och då känner oss panka.

      Avslutar detta inlägg med foton från Luossavaarasjöns strandkant. En vacker kväll då malmtåget rullade förbi, malmen som gör att vårt Kiruna inte är en fattig kommun. Sedan finns det hur många tankar som helst på hur penningpotten fördelas men det lämnar jag åt någon annan att fundera över.

Vi kan inte göra om början 

men vi kan göra ett bättre slut.

Varför ska man prata om vädret

Vi har kommit till mitten av maj månad och Ja, vi har fortfarande mycket snö kvar, aningen tröstlöst men med tanke på att vi bor ovanför polcirkeln så är det som det brukar vara.

Jag och sambon for ner till stugan i Kurravaara i fredags när jag slutade jobba. En ledig helg oavsett väder.

På lördag morgon när jag vaknade och tittade ut genom fönstret ser jag fyra rådjur intill stugan och ytterligare fyra stycken en bit ut på vägen: att vakna till detta var rogivande, en bra start på dagen. Vi städade undan vintern under förmiddagen, ut med alla mattor och torkade av alla ytor och lister ovanför halvpanelen. Ren stuga och vårgardinerna uppe i nyputsade fönster smakade kaffet riktigt gott när min bror kom förbi. 

  En färggrann ny matta från Rusta i den vårstädade lilla stugan.

Avrundade dagen med en promenad runt berget på 3,4 km som går runt den södra delen av byn. Vägen är relativ ny asfalterad och inte särskilt backig, en behaglig promenad som jag alltid går när jag är i stugan.

Kvällen flöt lugnt förbi framför tv:n, vi kände oss ganska nöjda med dagen. När jag sedan står och borstar tänderna ser jag i mitt sido synfält breda fågelvingar just utanför toafönstret. Jag fick avsluta dagen med att stå och se på när en uggla landade på en trädgren intill stugan samtidigt som jag borstade mina tänder. Häftigt!

På söndag morgon när jag vaknar går fyra renar omkring på tomten och äter av de fram tinade blåbärs och lingon risen, jag känner mig så tillfreds och harmonisk av att bara stå stilla inomhus och se på djurlivet utan för mitt fönster.

Sambon monterar ner vinterskyddet från växthuset så jorden där inne hinner värmas upp ordentligt inför plantering av mina plantor som jag har frö sått här hemma. En tid som jag ser framemot, då jag får ta på mina trädgårdshandskar och starta upp sommarens odlingar.

  Söndagsbastu innan vi åker hem. Vedeldad bastu och doften av tjärtvål gör gott för både kropp och själ.

  Flisan, våran lilla kattfröken får leva ett fritt kattliv i stugan men på nätterna får hon inte ränna ute. Älskade lilla katt.

Tänk på att det kan räcka med att 

en uggla landar på trädets gren

intill dig och du känner dig rik.

Den helande kraften och vad den betyder för mig

Jag är inte kristen på det kyrkliga sättet men jag har en tro på andligheten. Jag tror att dagen vi föds på och dagen vi går över till andra sidan är förutbestämd så ta vara på alla dina dagar där emellan. Livet går upp och ner, vi drabbas av sorg och vi möts i kärlek och vänskap. Fyll ditt liv med din skapande kraft, lev här och nu, inte igår, inte imorgon utan här och nu.

Upplev livet och ge dig livskvalitet. Känner du att dina känslor är i obalans be om hjälp, ge dig rätt hjälpmedel som kan vara samtal genom terapi. Är din kropp i obalans ta emot den hjälp sjukvården ger. Läk dig, vårda din själ och dina tankar. Ta hand om din kropp, ät bra, rör på dig och koppla av när kroppen säger så. 

Ge dig det bästa livet som finns.

Jag har lärt mig att stilla mina tankar och stanna upp i mitt egna lugn, jag tillåter mig att vara den jag är och den jag vill vara. Jag har sprungit och letat efter mig själv under en väldigt lång tid. Jag sprang utan att jag förstod att jag sprang, jag letade utan att jag förstod att jag letade.

Jag har byggt hus, köpt torp, köpt husvagn, köpt stuga, flyttat... Jag har letat och längtat. Nu har jag landat och ser mig som värdefull.

När jag känner mig värdefull och kärleksfull blir jag det. Mitt mantra: Jag är den jag är.

Den helande kraften för mig är varm och givande. Kan jag ge glädje och omtanke till de jag älskar då gör jag det. Kan jag hjälpa den jag älskar då gör jag det. Kan jag ge en hjälpande hand till den som behöver det och ber om det då gör jag det.

Kan du göra någon glad

gör det.

Vår värld behöver 

mer av det.

Tänk vad en förkylning kan vara skrämmande.

Om någon hade sagt  till mig för ett och ett halvt år sedan att; Det kommer en tid då en förkylning känns skrämmande, att det kan handla om liv eller död så hade jag verkligen tänkt; Nej det tror jag inte kommer att hända.

Jag känner av lite hosta och nästäppa nu och tanken på att bli ordentligt sjuk finns så klart. tänker på mitt blodtryck som är svårinställt och på att jag har lätt för att få luftvägsinflammation och besvärlig hosta vid förkylningar på grund av astman. Tänk om..... tankar som kommer till mig.

Jag började  morgonen med en mugg havredryck med superkryddor - gurkmeja, ingefära och chili som jag värmde upp och vispade runt i hela tiden till ett fluffigt skum. En god varm dryck med kryddor som stärker immunförsvaret. 

Att vila till sig krafterna.

Jag tänker att denna pandemi har, hur knasigt det än låter fått människan att tillåta sig att stanna upp. Jag väljer nu att ta upp det som ändå är positivt med att vi inte kan eller får resa världen runt och att många har fått tid till att utveckla sina egna innersta drömmar, tagit tag i den där renoveringen hemma som det inte fanns riktigt med tid till. Du förstår nog vad jag menar, att självförverkliga sig, att tillåta sig att vila när orken inte finns där.

Men så fruktansvärt skrämmande den är: En liten förkylning och du hamnar i tankar som kretsar kring liv eller död, tankar som jag tänker bort men.... ibland så kilar en liten oros tanke in.

Idag är det söndag och en massa repriser på tv som jag kommer att titta på och läsa senaste numret av Nära som kom i veckan. Dricka mycket vatten och bara ta hand om mig på bästa sätt vilket jag nog mest troligt inte hade gjort för ett och ett halvt år sedan, då hade jag mest troligt tagit en Alvedon och kört på. 

Foto från isvägen i min hemby Kurravaara som jag tog under en promenad i januarimånad.

Tid, vad är det

Något att hinna med

Något att ta emot......