Vintertid 

  Dygnets timmar är alltid 24 oavsett om vi vrider klockan framåt en timme eller bakåt en timme. 

När jag vaknade i morse var visarna på klockan ca 07:00 och jag tänkte att det var en helt ok tid att kliva upp på en ledig dag. Jag tände ljusen på köksbordet för att starta upp dagen med en kopp kaffe i tysthet och stillhet, något som jag uppskattar högt. När jag sedan hämtade mobilen för att scrolla lite i de sociala flödena då ser jag att klockan inte var strax efter sju utan strax efter sex. Jag hade helt glömt bort att ställa tillbaka tiden även om jag visste att det skulle göras. Så nu har vi gått tillbaka till det tidsflödet som känns bäst för mig. Normaltid vill jag hellre kalla det för än Vintertid.

Budskap för dagen;

Jag brukar dra budskapskort på söndagsmorgon och denna morgon valde jag två kortlekar.

Ljusväktare och Budbäraren

~Guanyin

Omvårdnad och medkänsla. Välj att vara i kärlek. Gör det som är rätt för alla inblandade. Erbjud din hjälp. 

Guanyin är nådens, barmhärtighetens och kärlekens gudinna. Hon låter sig inte begränsas av religionen utan får det att värmas i hjärtat på alla som åkallar henne. Hon är starkt förknippad med healingenergin (speciellt inom reiki) och hon uppmuntrar oss att handskas varsamt och omsorgsfullt med oss själva och andra samt att ha ett förlåtande sinnelag. Medkänsla handlar om att inse att vi alla har en själ så att vi kan förstå att andra människor är sprungna ur samma källa som vi själva.

~Genombrott

När din villighet samspelar med universums starka stöttande kärlek, får du genombrott i ditt energiflöde.

Villigheten är att ge dig hän till en helares energis stöd och kraft. När du är medveten om dig själv i ett sammanhang och syfte, kan dina personliga upplevelser spiritualiseras i händerna på den helande kraften. Just i detta bryter den gamla instängda energin sitt lågt vibrerande krafttag om dig. Då kan ett genombrott hända. När din villighet samspelar med universums starka stöttande kärlek, får du genombrott i ditt energiflöde.

Jag kommer närmare och närmare till dit jag är på väg. 

När jag känner av energier som är svåra att förstå och hantera då går jag undan och landar i mig själv för att reda ut vad och vilka känslor är mina och vilka tar jag in från andra. Utifrån det kan jag möta situationen på ett bättre sätt än innan jag hade lärt mig och förstått vem jag är. Jag är en energiarbetare som jobbar endast i ljuset.

När du får healing då startas det upp en enorm energirensning med kraftiga flöden som du ska möta och släppa. Den helande kraften håller i sig under en vecka och sedan är det ditt jobb att möta dina energiblockeringar. Ibland kan en behandling behövas upprepas en gång till eller någon gång till. Att våga möta sina hinder kan upplevas tufft och obehagligt när blockeringar släpper taget inom dig för att ge plats åt fria läkande flöden.

Jag verkar endast på min fritid, en hobbyverksamhet som får mig att må gott och jag känner mig alltid så glad när jag jobbar i ljuset.

Det är aldrig tungt att bära kunskap.

I somras diplomerade jag mig inom Reiki 1 & 2 och nu har jag börjat kika på en kurs Healingmassage som kräver Reiki 1 för att få delta. Verkar så roligt och intressant. En behandlingsform som är mycket lugn och passar för djup avslappning och är ett fantastiskt komplement till healingbehandlingen. Verkar roligt och något som jag vill lära mig mer av.

Jag är diplomerad Intuitivt Medium och Healingterapeut. Samt att jag har kursintyg i Änglakommunikation, för att hitta mitt unika sätt att kommunicera och arbeta med änglarna.

Jag kommer närmare och närmare till dit jag är på väg.

(När är man stor nog att ta sina steg framåt).

Jag blev mamma första gången när jag var just fyllda 20 år. Det var på tok för tidigt att bli mamma men jag var så lycklig när jag åkte hem med min lilla dotter och jag kommer så väl ihåg känslan när vi klev in innanför dörren och stod där helt ensam med en liten baby. Kärleksrus blandad med en rädsla och osäkerhet.

Denna osäkerhet har följt med mig som en trogen följeslagare, den har ställt till det ibland och fått mig att tvivla. Jag har alltid haft svårt att prata om känslor och hur jag innerst inne känner, tänker och tycker. Något som kommer från min barndom har jag tänkt men med åren så förstår jag att det är min personlighet. Jag pratar inte gärna om mina känslor men har bestämt mig för att inte säga att allt är bara bra när det inte är bra och har blivit så mycket bättre på att lyssna på mig själv. Med år och erfarnehet kommer visheten.

Reumatism

Jag har reumatism, spondyl artit och generell artros. Två reumatiska sjukdomar som bryter ner min kropp och kommer i smärtsamma skov. Jag har fått nya läkemedel som fungerar hyfsat bra men jag blir givetvis påverkad av medicinerna på olika sätt. Det som slår mig varje gång är att jag inte kopplar ihop hur jag mår innan ett skov, det är ju på samma vis på ett ungefär varje gång men ändå så blir jag som tagen på sängen när skovet är i full gång. Inför ett skov så blir jag trött, så trött, ledsen, nedstämd och jag får springa på toa direkt efter frukosten, jag känner mig frusen och febrig sedan så blommar skovet ut i full blom för att stanna i kroppen olika lång tid.

Jag har fått genomgå tre olika operationer på grund av reumatisk sjukdom. Den första var hösten -15 en spinalstenos i ryggen fem månader senare så kollapsar fotvalvet och en stor fotoperation på våren -16. Jag läker, rehabiliterar och tränar hos sjukgymnastiken. Försöker verkligen komma tillbaka till mitt dåvarande arbete men det gick inte kroppen orkade inte och jag drev mig själv till en utmattning som på ett vis blev min räddning. När jag lärde känna min högkänslighet blev det min styrka och idag verkar jag som energiarbetare och healers.

Det tredje operationen som orsakades av reumatism gjordes i våras, i slutet på mars då jag fick en ny axelled. En total axelprotes som jag ännu rehab tränar hos sjukgymnastiken. Tiden innan operationen var så himla jobbig med en smärta utan dess like. Svårt att sova och omöjligt att använda axelleden fullt ut. Idag tänker jag på ett annat sätt än tidigare, det är helt ok att inte hänga upp julgardiner i vardagsrummet, helt ok. Det är helt ok att vara ledsen när det gör ont att skrapa bilrutan från is och snö, helt ok och tillåtet. En massa småsaker som jag har accepterat att det är helt ok att låta bli att göra och helt ok och tillåtet att vara ledsen över. Helt OK att säga nej.

Det här året har varit tungt och svårt men samtidigt kärleksfullt. Kärleken till och från mina barnbarn har betytt allt, barn är en naturlig kärlekskraft, helt utan spärrar och gränser. 

Det är svårt att se när ens livskamrat blir svagare och svagare av en obotlig cancersjukdom. Det är svårt att orka finnas och jag vet att jag måste backa ibland när jag inte orkar, när jag inte har den kraft som jag behöver ha för att kunna ge. Jag har fått redskap att luta mig mot, jag vet att det är viktigt att jag gör saker för min egen skull också som att gå ut på fik med en kompis, tillåta mig att skratta och känna glädje men det ska gudarna veta att det inte är lätt. Jag bär själv på en kronisk sjukdom, jag vet det och den måste också få den plats den behöver för att jag ska hålla mig så frisk och stark som möjligt. Att stanna upp för att känna in om det är mina känslor som jag får in eller hans känslor för att kunna möta det på bästa sätt utifrån vår livssituation.

Känslan av att sitta  i ett väntrum utan fönster med bara en dörr ut och jag inte har en aning om hur det ser ut utanför detta väntrum när jag sen öppnar dörren. Det enda jag vet är att jag ska öppna den där dörren och inte stanna kvar i väntrummet. 

Jag går bredvid

inte bakom 

inte framför

Jag går bredvid

Foto under dagens promenad; Vår vackra kyrka en lördag i oktober.

Naturen gör sig redo för vintervila och marken bäddas in av nedfallna löv.

Jag tänker på hur sommaren har varit och får landa i att vi har haft några riktigt varma dagar, vi har haft dagar med kraftigt åskväder med dunder och brak med nedslagna blixtrar, många regniga dagar och mycket mygg, ovanligt mycket mygg. Sommaren 2022 har gått över till höst som nu håller på att gå över till vinter här uppe i Kiruna.

Kurravaara

En sommar som inte har varit lik någon annan sommar, jag har varit så gott som hela semestern i den byn som jag har vuxit upp i, där jag har mina rötter och sprungit barfota sedan barnsben. En fin by efter Torneälven.

Vaxholm

Jag gjorde dock en resa till Stockholm och tillbringade fem dagar i skärgården. En välbehövlig resa där jag fick möjlighet att koppla bort tankar och bara vara. Några dagar i riktigt fint sommarväder i Sverige, sol och bad, god mat tillsammans i det bästa sällskap man kan få.

Puoltsa

En augustidag vid Kalixälven. Höstluften här uppe är svår att beskriva i ord utan den måste egentligen upplevas.Klar, frisk och stilla får räcka i ord och färgerna är magiska här uppe under höstmånaderna.

Fullmåne

Det är fullmåne på söndag och det är mest troligt den sista fullmånen innan snön har lagt sig här uppe i norr. Fullmånens energie är stark och påverkar människor, djur och natur. Jag väljer att meditera och ge mig själv av den läkande och stärkande helande kraften. Jag släpper det som inte längre gagnar mig och sätter upp nya mål och önskningar.

~Våga hoppa~

Det är en gynnsam tid för dig att våga hoppa.

Även om du beger dig ut på okänt vatten och 

inte riktigt ser vart det bär av för dig

så kasta dig ut ändå. Livet berikas av nya erfarenheter.

ur;

- Naturens språk: Energikällan

Morgonpromenad i Kurravaara

Jag försöker ta en promenad varje dag och helst på förmiddagen då allt är tyst och stilla ute. Idag gick jag in efter en väg och följde sedan en stig ner till älven. Jag stannade till vid min båtkur och satte mig ner vid båten, grått men vackert ändå och några fiskar hoppade så det bildades ringar på olika platser på vattenytan inne i viken. På andra sidan såg jag hur sjöfåglarna simmade i en lång rad och lämnade vita linjer efter sig på vattnet, en häftig syn. Det är vid mina ensamma promenader och stunder som jag samlar energi, sorterar mina tankar och landar i min egen trygghet om vem jag är och vad jag vill.

Nu har jag fyra lediga veckor framför mig och jag har ingenting inplanerat men funderar fram och tillbaka på om och vad jag ska hitta på, åka iväg på en kortare tripp för att se och få bada i havet som alltid lockar mig, göra dagsturer i vårt närområde eller......

Jag vet inte och låter det stanna vid det men tänker ge mig själv tid och göra det som ger mig energi. Jag brukar ge healing och reiki behandlingar, att få arbeta och vara i de energierna ger mig så mycket och jag är väldigt tacksam över att få överföra den gudomliga läkande energin till någon annan.

Något annat som ger mig energi och glädje är att stoppa mina händer i jorden och ta vara på det som växer ute på gården och inne i växthuset. 

Igår kokade jag rabarbersaft med smak av citron som smakade riktigt gott.  

Sommarblommor en ögonfröjd.

Foto från bastubron i fredags kväll.

Min semester började i stugan i Kurravaara och här blir jag nog större delen av dessa fyra veckor.

Värdelöshetskänslor är destruktionens yttersta vapen

~Budbäraren

Sommaren -22

Morgonkaffet på stugtrappan. Jag brukar säga att morgonkaffet smakar lite bättre ute på trappan och gör så även denna morgon. Det är skönt att vara ensam med sina tankar men ibland så är det skönt att kunna dela med sig av sina tankar. Till en vän som lyssnar eller till katten som sitter intill mig på trappan. Tankar på nuet och på det vi har framför oss. Jag vet att hjärtat rymmer alla känslor och att jag kommer att ta mig igenom detta också men när oron och tvivlet tar tag i mig då känner jag mig liten och sårbar, om det är något livet har lärt mig så är det bara att acceptera dessa känslor och låta dem komma. Låta alla känslor få finnas och att våga möta dem även om de river mig som en mara på insidan så känns det alltid lite bättre när alla känslor lugnar ner sig.

Jag lägger då mina händer över mitt hjärta 

känner värmen och tryggheten i mitt bröst.

Trots allt så står jag kvar.

Vi har kommit in i juni månad som är den första sommarmånaden i Kiruna och jag sitter vid mitt köksbord i stugan i Kurravaara med utsikt över älven. En av grannarna som håller på att bygga hus har röjt upp sin tomt vilket även blev till fördel för oss, för nu ser vi älven från stugan. 

Utsikten uppe på berget bakom stugan är storslagen och en plats som jag går upp till när jag behöver en stund för mig själv. En plats där jag sitter och hämtar andetagen.

Några rader om min axeloperation :

Jag har kommit in i slutfasen av rehabiliteringen efter min operation och det har verkligen gått bra men visst har jag känningar av smärta om jag anstränger axeln för mycket och om jag vänder mig mot den i sömnen. Jag har fått upp bra rörlighet i leden och jobbar nu på att kunna få upp armen bakom ryggen en bit. En lyckad operation av en artros skadad axel, får jag ändå säga.

Tillbaka till min utsiktsplats på berget bakom stugan:

Jag gick upp dit igår på eftermiddagen, innan middag. Jag promenerade sakta uppför berget, lyssnade på fåglarna och hörde hur grenar och ris knastrade sönder under mina skor. Ville hitta en stillhet inom mig och tog djupa andetag långt ner i mina lungor. Behövde finna min egen inre balans. Har man en gång gått in i en utmattning då är det lätt att känna igen mönstret och alla tecken när det är dags att bromsa in, vilket jag nu gör. Jag inser att nu glömmer jag saker och ting igen, jag gör saker på automatik utan att vara närvarande i situationen och nu pratar jag om så små saker som att lyfta bort locket till vattenbehållaren på kaffebryggaren innan jag börjar hälla i vattnet, vilket har hänt nu i dagarna samt att svara på en chatt till fel person, uppmärksammade inte att det var ett annan efternamn. Tur ändå att det bara var till en kusin.

Så nu sitter jag här och bara vet att jag ska stanna upp och bara vara här och nu. 

Jag hade kunnat skriva om min sambo och den sjukdom som han kämpar mot med väljer att inte göra det på grund av att det går mot hans sätt att hantera det. Men att det påverkar hela mitt liv och är en stor del av min oro och mina tankar det vill jag säga fast samtidigt känner jag en styrka och trygghet i livet och ska nu stanna upp och bara vara här och nu. Jag är tacksam för de verktyg jag har fått under resans gång och all den hjälp jag får från mina guider och hjälpare från andevärlden.

Ta hand om er

och varandra.

Det är det allting handlar om.

~fick jag som ett budskap under en seans i söndags.

Efter operation

Först vill jag tacka alla som har stöttat och gett mig omtanke efter min operation Tack ! 

Vi kom ner till Uppsala vid 18:30 tiden på söndag den 27 april, vi checkade in på hotellet och gick sedan ut för att leta upp en bra restaurang som låg runt hörnet från hotellet.

   Så god mat i bästa sällskap. 

Efter restaurangbesöket gick vi för att se var St:Johanniskliniken låg och den fanns också just runt hörnet. Endast en kort promenad från hotellet.

  St:Johanniskliniken i Uppsala 

En ombyggd kyrka, jag kunde inte bli opererad i en bättre byggnad: Tänkte jag när jag stod där framför den.

Klockan 07:00 skrevs jag in för förberedelse och själva operationen tog ca 3 timmar. Det var inte helt lätt att vakna, jag föll hela tiden tillbaka i djup sömn samtidigt som jag hörde sköterskan säga: Godmorgon Carina, dags att vakna.

Tillslut får jag upp ögonen och tittar på väggklockan, ser hur mycket den är och tänker: Nej!! jag har missa flyget hem..... hur kunde jag planera in det här så dåligt, jag kommer inte orka åka hem nu och säger till sköterskan  att jag har missat flyget hem. Hon svarar lugnt och professionellt: Men du ska stanna över natten och åker hem imorgon? Jag lutar lättad tillbaka mot kudden. 

Jag är nu inne på 4 veckan av 12 veckors sjukskrivning, det går bra men visst är det besvärligt och jag är beroende av hjälp med det mesta. 

- Viktigt att ta ut rörligheten tidigt efter operation så att axeln ej blir stel. Så redan från första dagen hemma börjar jag träna efter det träningsprogrammet som följde med. Det som kommer att vara besvärligt är att träna upp den stora axelmuskeln, Muskulus subscapularis som delades vid operation och återfästes. Läkningstiden är ca 3 månade och under den tiden ska muskeln skyddas,undvika aktivt innåt rotation och töjningar.

- Lättare dagliga sysslor efter 4 veckor

- Promenera då allmäntillståndet känns bra

- Cykla på motionscykel när förbandet är borttaget och såret läkt

- Inte köra bil på 9 veckor

- Inte cykla på 10-12 veckor

- Jogga efter 12 veckor

- Bära eller lyfta lite tyngre saker efter 12 veckor

Att läka med healingens kraft.

Jag tog emot healing från duktiga healers både under och efter operation som hjälpte mig att läka och komma tillbaka så bra som jag har gjort. Efter operationen började jag ge mig själv healing och snittet har läkt otroligt fint som sköterska sa när hon tog bort förbandet: Men det är ju helt läkt, Så fint så !

Jag har även kunnat sluta med de starka morfin tabletterna efter 10- 12 dagar vilket jag kopplar till min egna helande  läkning. 

Det gäller att hitta balansen mellan vila, rehabilitering och att jag tar hand om min kropp och min mentala hälsa på bästa sätt. Vad är större än självaste livet ? Så länge vi andas så finns vi till.

Påsken 2022 

Påsken 2022 gick i stillhetens tecken med mina barn och barnbarn som kom ner till stugan. Vi åt traditionell påskmat som skinka, ägg, sill och lax av olika sorter. Förutom lilla Julia på 2,5 år som är inne i en period då endast makaroner och ketchup är mat. Tvillingarna Jakob och Johanna på 5 månader föredrog ersättning denna påsk. 

Det finns stunder som jag sparar djupt i mitt hjärta och detta är en sådan dag. Man blir extra känslig och rörd när man känner sig sårbar.

Nästa vecka skall jag utöka träningsprogrammet med övningar som jag fick av sjukgymnasten, som jag ska köra i 2 veckor för att sedan utöka träningsprogrammet ytterligare. Tålmodig träning ligger framför mig. 

Vissa människor kommer in till ditt liv som en välsignelse och vissa människor kommer in till ditt liv som en lärdom.

Vägen till operation.

Vägen till operation är smärtsam och tålamodsprövande. Jag åker ner till Uppsala nu på söndag inför en axel

protesoperation tidigt på måndag morgon på St:Johanniskliniken. Natten i natt har varit besvärlig med smärta och huvudvärk och väldigt lite sömn. Jag vet att det är en lång rehabilitering som ligger framför mig men tänker att med tiden kommer värken från axeln att avta och det ser jag framemot. 

Vägen till operation har varit lång. Jag känner stöd och förståelse hemma, på jobbet finns stöd och uppmuntran från kollegor medans ledningen ser till verksamheten i första hand och jag har inte riktigt heller sett till mig själv i första hand utan kämpat på med en 25% sjukskrivning intill sista arbetsdagen inför operation. Idag efter en gräslig natt, är jag sjukskriven på 100 % och opereras på måndag morgon. Det finns en liten gnagande känsla av oro över hur jag ska orka rehabilitera mig efteråt när jag redan nu känner mig slut.

Från St:Johanniskliniken har jag fått bra och tillräckligt med information inför och efter operation vilket känns tryggt. Min reumatolog har gjort de undersökningar som behövdes och tagit blodprov inför denna operation, samt informerat mig om hur jag ska ta min biologiska läkemedel både före och efter operation. Bra och trygg vård.

Men här hemma på vår Hälsocentral så har jag träffat en ny läkare varje gång inför den 25 % sjukskrivningen som jag har haft sedan januari, någon läkare har suckat och ifrågasatt varför jag är inbokad på en akut tid.... Ja ! Jag vet inte,  Du måste fråga den ansvariga sköterskan som bokade in mig till dig. Någon läkare har suttit läst min journal och utgått från den, vilket är korrekt men det hade känts bra om hen hade visat lite intresse för mig, kanske ställt en fråga om hur jag mår och känner mig. Rädd, orolig inför operationen, behöver du något mot smärtan... det hade varit så mycket bättre med ett genuint möte mellan läkare och patient.

Kan det vara så att de tänker att jag är en rutinerad operations patient ? Jag är inte ironisk nu utan på fullt allvar så kan det vara så eftersom jag har opererats tidigare. Just därför känner jag en oro inför detta ingrepp, att rullas in till operationsrummet och bli sövd, att ligga på uppvaket och må riktigt illa. Jag får läkemedel mot illamående eftersom det brukar vara ett stort problem för mig men mår ändå riktigt illa och brukar få ligga länge på uppvaket.

Tänk om jag stöter bort protesen eftersom jag stötte bort alla skruvar och plattor från foten efter steloperationen som de fick operera bort.... inte foten men alla skruvar och plattor.... Ja tusen och en tankar kring denna operation.

Känns lite lättare när jag får lufta mina tankar denna morgon på min blogg.

Nästa inlägg kommer att handla om den fina vården och de trevliga bemötande från personalen före, under och efter min operation.

Den helande och läkande ärkeängeln Rafael vid min sida och till min hjälp.

lånad bild från internet.