Katten har alltid fascinerat mig, deras sätt att leva måste vara det bästa för hälsan och nu tänker jag inte på alla de små liven som är lämnade vind för våg utan på de som får leva ett gott kattliv. Jag fick en gång den klassiska frågan om jag vore ett djur vilket skulle jag då vilja vara? Någon sa örn, någon sa elefant osv. De stora vilda djuren i total frihet. Jag svarade katt, en älskad huskatt med frihet att kunna gå ut om jag vill och ligga i solen, kanske roa mig med musjakt, kunna komma in när jag vill och kura ihop mig i en varm famn eller framför en varm kamin.

Idag förstår jag det svaret, hur viktigt det är för mig att få delta men samtidigt få möjlighet till återhämtning. Jag har varit dålig på att ge mig återhämtning och därför har jag en lång resa bakom mig till där jag är nu men än är vägen krokig och gropig framför mig men skorna känns så mycket mer bekväma att gå i, jag har nått insikt att även jag behöver vila.

En läkare sa till mig att det tar väldigt lång tid att bränna ute en kropp och att den som lyckas med det är väldigt stark för det krävs mycket styrka till det. Lite tröst fann jag i de orden och började min resa framåt, likt en katt vill jag leva mitt liv.

Sorg är att lösa upp det förflutnas

stagnerade grepp med tårarnas

flödande livskraft ~ Maria Hoffman