Att slå knut på sig själv.

Jag börjar veckan med ledig dag och tog en promenad upp på stan och upptäckte för första gången trädet som har slagit knut på sig själv. Jag har säkert passerat det ett hundratal gånger om inte mer, är trots allt 52 år men såg det först idag och kände en samhörighet med björken. Hur måste man inte kämpa ibland och känslan av att slå knut på sig själv för att komma vidare och framåt infann sig hos mig när jag tittade på trädet och tänkte att det är väl klart att jag upptäckte den idag.

Casper verkade också känna av allvaret i situationen för han satte sig ner och stilla betraktade allt omkring.

Imorgon är en annan dag.