Den första citrusfrukten !

Igår föll den första citrusfrukten och jag blev glatt överaskad på hur god den var. Jag hade nog tänkt mig en små bitter smak men den var mer söt än köpes citronen. Ja det är verkligen roligt och viktigt att försöka hitta de små glädjeämnena i tillvaron så som odling och fotografering kan ge   .

Det kom ett svar från datormografi röntgen i veckan och jag är inte särskilt överaskad, sedan förra våren har jag haft väldigt ont under/på och kring mina fötter och vader. Stundvis kändes det som att gå omkring med både glas och smågrus i sockorna. Ont i bäckenet ont i ländryggen. Min doktor och även jag tänkte att nu har jag hamnat i ett stort skov och att det handlade om min reumatism Spondylartrit som bor i min kropp.

Men när smärtan bara ökar och besvären blir större så känner jag i hela min kropp att min rygg är trasig. Jag lägger mig själv helt åt sidan för att finnas vid min dotters sida, hon står inför en tredje ryggoperation och när vi kommer hem från Spine Center och hennes operation har gått bra så ringer jag och bokar en tid till en läkare som genast förstår och ser hur det är ställt med mig. Detta halvår bakåt har varit en kamp och på något vis har jag höjt min smärttröskel högt, väldigt högt.

Jag får svaret förträngning i spinalkanalen, spinalstenos, väldigt trångt mellan andra och tredje kotan en tvärsnittsyta 0,55-0,6 kvadratcentimeter, trångt mellan fjärde och femte kotan en tvärnittsyta 0,7 kvadratcentimeter. Ett svar som talar om att det finns en orsak till mina besvär som inte botas med kortisonsprutor som jag fick förra våren när jag gick för att få hjälp.

Men jag är inte besviken på min doktor för det är naturligt att i första hand tänka på att det handlar om reumatismen men jag tycker att det är skönt att få svar och samtidigt så ger jag mig själv en eloge för god kämparanda och vilja till att se det fina runt mig och att jag trots allt ha ett aktivt liv trots allt. Så nu återstår det att se hur de ska hjälpa mig till ett något så när smärtfritt liv.

Jag har bestämt mig för att kämpa på de här sista veckorna inför semestern som jag ser framemot och nu förstår min sambo varför jag bara längtar till att få sitta ner i solen och bara vara. 

Det luriga när man går med långvarig svår smärta är att man blir glömsk och lätt okoncentrerad. Lättpåverkad och samtidigt så förstår man var man har sina vänner, nära och kära som visar omtanke och att de tycker om en.

Men trots det onda så har jag njutit av vår fina fjällvärld som vi har här uppe, jag har tagit tillvara på varje lediga stund till att sitta i solen, pimpla och tagit mig ut på kortare skidturer. Burit med min kamera och sått fröer som nu växer och förhoppningsvis blir fina starka blommor. Inte sagt så mycket om hur besvärligt det är. Min gruppchef sa:

- Carina det hade jag aldrig kunnat förstå, du har inte visat det.

Mitt sätt att ta hand om mig

Kan vara att lägga mig på soffan och lyssna på bra musik och det händer att jag lägger på en gammal LP skiva och lyssnar på go musik som ger mig harmoni och får mig att resa bakåt till då man var riktigt ung och bekymmersfri. Ett sätt att ladda upp batterierna och ta tag i dagen.

Vägen till insikt kan vara ack så lång och krokig.