De varma dagarna kommer stötvist, en dag här och en dag där.... vi hade en varm dag i veckan och då for vi ner till min hemby Kurravaar för att byta till sommardäck och igår kom det snö, stora flingor dalade ner men som tur så slaskade de bort på vägarna och det blev inte halt.

Medans sambo fixade med däcken så tog jag och Casper en promenad ut mot udden, det är hit jag kommer när jag kommer hem, ja inte just ut på udden men ut till byn Kurravaara. Jag har många minnen från uppväxten i byn som är belägen vid Torneälven i ett kuperat landskap och belägen runt en vik. Mina barn har också vuxit upp här och de har sina minnen från samma by som jag och mina förfäder.

Jag har läst en gång ett orspråk som löd: En blomma blir som vackrast om den får växa där den har sin rot.

Visst är det så att där sommaren fanns när man var barn där bor barndomens minnen ?

Ibland bestämmer jag mig för att flytta tillbaka dit och ibland tänker jag att det är där mina minnen bor och är glad över det. För det är inte bara rogivande att bo i en by, det fanns stunder när vintern var som mörkast och kallast som jag innerligt längtade upp till stan där minusgraderna var mindre och till neonskyltarna och alla gatlampor som lös upp.

Men man vet aldrig vad jag bestämmer mig för den dagen LKAB löser in lägenheten för att de behöver marken inför stadsflytten   

Vi stannade till på nervägen för jag ville fota hur vårvattnet hade brutit sönder vägen, kälen ligger kvar och då får vattnet hitta sin egen väg ovanpå. Förödande för vägen men ack så vackert att skåda.

Hela parkeringsfickan upp till Kurravaaraberget är bortspolat och vägtrummans vattenrör ser väldigt liten ut i det stora hela.

Ett vitsigt infall verkar bättre än ett hetsigt utfall.